Damons lista

Man kan vakna upp på morgonen och undra vad man egentligen gjorde på Blondinbellas födelsedagsfest, se busschauffören hånfullt slå igen dörrarna och åka iväg när man springer mot den där viktiga bussen, och känna regnet falla ner över en som en förnimmelse av det oväder som är på väg mot oss.

Men när allt är som jobbigast kommer en okänd människa fram och tackar för ens sajter och sen tittar man på Tjuvtittat som idag fyller ett år och får se all denna kärlek genom dessa bilder.

Då känns det helt fantastiskt att man har fått möjlighet att hjälpa till och underhålla över 100.000 människor. Nu hoppas jag att jag får turen att nå en ännu bredare publik inom kort. Det skulle verkligen vara kärlek!

…Vet du?

Efter det senaste inlägget fick jag nog av mig själv. Det var precis den där fällan jag inte skulle falla i. Arga PK-killen. Eller arga invandrarkillen. Humor skulle ju vara ledordet sa vi. Det blir så lättare att tackla problemen, och driva med felgörarna. Så nu sitter jag och filar på en lista om Vecko-Revyn. Kommer bli hur kul som helst, om jag vågar publicera den…

Förra veckan var det ju Blog awards hos Veckorevyn och man delade ut en mängd – om än vissa krystade – priser till modebloggare. Det var, i brist på stora manliga modebloggare, klart tjejernas afton och jag var lite nyfiken på att se vilka som vann. Halvvägs in i ceremonivideon upptäcker jag att en av prisutdelarna är ingen mindre än (han är ju ganska kort) Bingo Rimér!

Allvarligt, vad är det för fel på Veckorevyn?

Å ena sidan lyfter man fram en nisch där unga tjejer faktiskt har tagit kontrollen och utövar någon sorts girl power, där entreprenörskap och samhällsmakt har blivit en allt mer vanlig belöning i ett annars manligt dominerande välde. Å andra sidan väljer man att presentera en sliskig fotograf, som på något vidrigt sätt blivit helylle, och folk verkar ha glömt att det enda snubben gör är att spä på kvinnoförnedring genom sina bilder och texter.

Det hela ser ut som ett hån i mina ögon; ”Om inte det här med bloggande leder någonstans, kan ni alltid visa pattarna (om ni har tillräckligt stora) i ett utvik och det löser sig.”

Nu är jag inte den som är emot varken nakenbilder eller erotisk film, om det uttrycks på ett någorlunda vettigt sätt. Den bilden förmedlar inte Bingo Rimér. I hans lilla (jo, han är verkligen liten) värld är tjejen någon som helst står på alla fyra och gärna utstrålar att hon tar två kukar samtidigt.

Jag kollar på Knuff för att kolla om någon annan har uppmärksammat detta, men hittar en enda kommentar på någon – för mig okänd – blogg som skriver; ”Bingo Rimér delade ut pris, en man som bara gjort marginellt mer för feminismen än Mike Tyson. Bra val, Veckorevyn.”

Jag vill gärna veta hur Ebba von Sydow (ej längre chef, men väl galaansvarig och säkerligen inblandad i produktion) och Veckorevyn ska ha det? Ska ni promota starka tjejer, eller era polare som har som levebröd att trycka ner tjejer, bara för att de ändå verkar så söta och gulliga privat?

Bild från Veckorevyns hemsida

Jag är inte riktigt 100% nöjd med bloggens design och eftersom jag inte gjort någon större affär av att jag har börjat blogga igen, så experimenterar jag tills jag känner mig färdig. Den första layouten kändes speciell och egen men kanske lite för mörk, och texten kom i skymundan. Jag gillar ju rosa, så chansen är stort att det inslaget kommer tillbaka…

Du väcks av alarmet på mobilen, och undrar om du verkligen aktiverade larmet på bilen. Sedan minns du att du åker buss, din hoovercar svävar bara i drömmen. Du skickar ett sms till dig själv och kopierar digitala SL-biljetten. Chauffören lyssnar på SR analogt och bryr sig inte.

Du är Linus på linjen – aldrig offline – ditt bredband är mobilt och din mobil har bredband. Genom dina socials umgås du med fler människor på nätet än IRL. I bakgrunden rullar TRL på MTV. Kristallerna i din LCD-tv skulle lika gärna kunna vara LSD, så hög upplösning som du har.
Snart kommer den där jäkla Jamba-jingeln och du glädjs åt Firefox ad-block. Bara blåbär utforskar nätet med Explorer, räven är listigare. Samtidigt kollar du igenom din MSN-lista, och trots att du hatar spam sprider du face plant-videor vidare.

Du kollar gamla kompisars ansiktsbilder på Facebook och försöker ful-OSA till festen på F12 (nej, inte datorknappen), men märker att det osar katt när det bara är emos inbjudna.
Du knaprar dig igenom Techcrunch, och Beta Alfa är god tvåa, där du nöjt läser att Microsoft har fått en megahård dom mot sig. Du diggar open source – källan till allt gott.

Du blir varm av att läsa om den nya USB-grillen på Prylfeber och spanar därefter in den där modebloggaren du är het på, sen mobilbloggar du bilder på din senaste erövring. Din röv börjar bli större, du sitter för mycket. Du vill inte sitta fast, vara fri. Du tror på free download, men stänger ner andras uploads.

Du pillar på din Ipod och Itouch, i like, men skrattar åt folk som har Iriver, same same but different. Och folk med PC är CP. Din identitet definieras av en Mac. Med high def-display. På helgerna vill du visa upp dig som en Macdaddy, och skäms för att du fyllekäkar på McDonald’s, där du skräms av flottiga stekare – inte de bakom disk – och vill spotta på backslick-brats. Snorungarna utanför påminner dig om varför du inte vill ha barn, trots att du älskar leksaker. Eller förlåt, gadgets.

Du spelar ”Inspector Gadget” och googlar kompisar, kolleger och gamla ex. Kanske hittar du mer på Hitta och Ratsit kan alltid tjalla. Slutligen kollar du om någon har pushat ditt namn på Knuff.

Nu behöver du väl inte Tyda för att fatta allt? För jag utgår från att du också är en I-fåne!

Veckans plus: George Carlin, som denna krönika är tillägnad, youtuba den roligaste yttrandefrihetskämpen.
veckans minus: FRA – som efter två månader fortfarande inte har lämnat ut cookies som jag har begärt ut!

Min första krönika för Metro Teknik

Jag ska som sagt försöka att inte skriva mycket privatliv, men det här handlar mer om något som kan vara ett problem för andra med utländsk bakgrund. Men jag kommer att begränsa inlägg av privat karaktär så att man måste klicka vidare för att läsa resten av inlägget. På så sätt syns det inte för de som är ointresserade. (Läs mer…)

Eller 2008 om vi ska vara petiga. Jag höll mig borta endast i fyra månader från bloggandet (vissa tippade på fyra dagar), under tiden hann det hända en hel del grejer.

*Jag återgick till studierna (får se hur många veckor till jag håller ut).
*Jag fick ett krönikörjobb på Metro (Teknik).
*Jag gjorde slut med min flickvän.
*Jag har jobbat en del med ett väldigt spännande TV-projekt.
*Jag har avslutat min hemliga engelska blogg (och ska flytta innehållet hit så småningom)

Allt detta och anledningen till varför jag började blogga igen ska vi gå in närmare på de kommande dagarna. Just idag, ska jag och Andreas avsluta arbetet på en ny sajt som vi lanserar imorgon. Det är inget revolutionerande, utan en förbättring av en redan stor underhållningsgren.

Jag kommer att skära ner på privatliv i bloggen och ägna mer tid åt viktiga saker, så som headern antyder. Humor ska bli en viktig kategori också, det är det jag har försörjt mig på de senaste två åren. Jag förstår att det blir svårt att få upp läsarantal och Google Rank i början, men det fixar vi på vägen.

Tills dess välkomna tillbaka, nu kör vi all in, som stekaren skulle säga.