Damons lista

Det här är ett litet fragment av vad medborgarjournalistik på nätet leder till nuförtiden. Det finns en kampanj där cyklister erövrar gatorna i storstäder i syfte att protestera mot bilismen. I Juli hölls kampanjen i New York, och det gick fredligt till, men en polis irriterade sig tydligen så pass mycket på cyklisterna att han bestämde sig för att knuffa ner en person som kom cyklande. En handling som i värsta fall hade kunnat leda till döden.

I vanliga fall hade det väl ansetts att cyklisten provocerade polisen och att ”uppehållande av lagen” var viktigast av allt. Men den här gången fanns det en person som turligt nog råkade vända kameran åt rätt håll, och allt hamnade på band. Och självklart inom kort även å Youtube.

Nu, först fem (!) månader senare har det bestämts att polisen ska åtalas. Främst för att ha ljugit i sin rapport, men också kanske för överfallet. Detta hade aldrig hänt om inte videon hade spridits på Youtube.

Videon kan ni se nedan och hela historien finns här

Det är inte konstigt att folk har så lågt förtroende för poliser. Något måste göras i denna kultur där man håller om varandra om ryggen, och den kollega som skulle ”tjalla” kan nog vänta sig ett helvete. Det kanske inte är lika illa som i USA, men antagligen illa nog. Även om jag har träffat många poliser som är goda människor, är jag övertygad om att rötäggen får alldeles för mycket spelrum.

Via Reddit

Har velat rita en Hitlermustasch på en av mina vänner som är modell på en stor skylt ganska nära Svampen. Jag har flera gånger sagt åt henne att jag ska göra det i onyktert tillstånd, men gång på gång glömt. Nu har hon hämnats genom att ta kort på mig när jag – i just onyktert tillstånd – befann mig på en uteservering häromveckan, och i ren desperation tog den först bästa jackan i högen av ytterkläder för att kunna fortsätta dansa.

Jag hade lämnat av min egen jacka i garderoben, och insåg inte att jag hade tagit en tjejjacka. Antagligen brydde jag mig inte heller. Plötsligt känner jag kamerablixten och ser att min vän håller i en kamera och ber mig posa lite. Dum och godtrogen som jag är lyder jag och alla faller ut i skratt.

”Damon, varför har du en tjejjacka på dig?” Jag tittar på plagget och ser att ärmarna är för korta och att jag ser ut som ett freak. Jag slänger av mig jackan och glömmer bort situationen. Nu har hon skickat ett mejl där hon hotar att lägga upp bilderna på Facebook om jag ritar en mustasch på henne.

Jag responderar inte väl på hot eller utpressning, så jag väljer att göra det enkelt för mig. Jag presenterar: Mannen med tjejjackan!

Nu är det dags för hämnd. I helgen ska det klottras!

Jag är en usel planerare. För en person som älskar impulsivitet och snabba ändringar finns det ingen charm i att planera och tänka framåt. Jag lever för dagen och även om det finns mål, så har jag en alldeles för romantisk bild av livet, för att vilja ta något på allvar just nu.

Jag drömmer istället för att konkretisera livet. Återgår till den person jag brukade vara. I våras var cynismen och uppgivenheten över mig – årstiden till trots – och ändå hade jag ett fint heltidsjobb. Nu känner jag mig mer levande och planerar flera kreativ projekt än någonsin (även fast cynismen finns där i vågskålen). Tar saker som de kommer och lever bejakande. Fascineras hur slumpen styr våra liv, även om jag tror att en människa kan styra sitt eget öde.

Den gångna helgen har varit ett fint exempel på det. Jag var ute på en dejt – som hade uppkommit av ett par rejäla slumpar – och p.g.a vissa osannolika omständigheter träffade jag två turisttjejer, som jag sedan hade en fantastisk helg med. Människor som redan efter två dagar är goda vänner. Någon gång ska jag berätta hela den här historien. Den är fin!

Men poängen nu är att hela helgen uppkom genom tillfälligheter och inget av detta hade hänt om jag inte hade varit öppen för kontakt och haft ett visst flyt. Det gäller att ta vara på dessa tillfällen. Att i sinnet redan ha bestämt sig för att låta vinden blåsa en åt rätt håll, och när chansen väl dyker upp bara säga ja. Ja till att våga, Ja till att prova, Ja till livet.

Om någon vecka är det premiär för Jim Careys nya rulle, Yes man, som handlar om en man som utmanar sig själv att säga ja till ALLTING under ett år.

Jag brukar skippa nyårslöften – för mig handlar det bara om att bestämma sig för en sak oavsett tid på året – men de som avger ett borde prova att tänka i samma banor som Careys rollfigur.

Reklam för en dansk e-butik (OBS! innehåller massa nakna bröst). Vi är grannländer, men sånt här skulle aldrig göras i Sverige. Mentaliteten mellan våra länder finner jag intressant på flera nivåer.

Link:

Via Techcrunch

Jag tycker att det är lätt töntigt med uttrycket ”vuxenpoäng”. Folk slänger sig med uttrycket för att antingen påvisa att de har mognat, eller för att inte skämmas för att de har gjort något så tråkigt som att börja pensionsspara.

Igår gjorde jag något som inte fick mig att känna mig mer vuxen, men mer mogen. Jag och sällskap var på Amy Lavere, och sen gick vi för att se Jungle Brothers spela. I väntan på spelningen fick mitt sällskap ont i magen, och hon skulle gå hem. Vanligtvis skulle jag också gå, för så kul är det inte att stå nykter på en klubb och behöva börja mingla klockan tolv på natten. Men jag fick impulsen att stanna.

Varför ska man inte kunna göra saker ensam? Det är fortfarande tabu i samhället. Man ses som en eremit. Jag skulle aldrig kunna gå på restaurang och käka själv. Inte heller gå på bio utan sällskap.
Så trots att jag kände åtminstone tre personer till i lokalen, ställde jag mig själv och tittade på folk. Hur de rörde sig, kommunicerade, raggade.

Känslan i början var skam, och osäkerhet. Tänk om folk undrar varför jag står ensam? Sen blev det inte bättre av att ett fyllo drämde till mitt juiceglas, så jag fick hela ryggen blöt. Då insåg jag att det här måste vara en prövning. Jag blev inte ens förbannad, skrattade lite samtidigt som jag torkade mig. Sen gick jag ut mot dansgolvet och röjde i över en timme till jungelbröderna utan att bry mig om folket runtomkring. Bara musiken, dansen och gläldjen.

Tyvärr klarar jag inte av att se människor fulla när jag själv är nykter, så jag gick innan spelningen var slut. Dels är det ovärdigt hur de mumlar, går in i en och hur deras ansikten hänger, dels blir man påmind om att man antagligen ser ut så där själv varje helg.

Men allt som allt en fin erfarenhet, och lite mer trygghet i sig själv. Det firar vi med lite ”Straight out of the jungle”:

Jag pratade med en vän om något som han och Jonas Hassen Khemiri hade diskuterat. Hur det i dagens Sverige har växt fram en ny generation människor. De som har utländsk bakgrund, men är uppväxta i Sverige, svart hår men ”svenska” värderingar. Som gillar både köttbullar och köfte.
Men har svårt att identifera sig, svensk eller invandrare.

Jonas hade nämnt det som ett ”mellanförskap”. Man är inte utanför någon av grupperna. Men man känner sig inte hemma hos någon av dem heller.

Det där är ett ständigt problem för mig. Jag gillar att glida mellan dessa grupper, men det är förvirrande. Jag är ”Ey, brushan” ena stunden och ”Morsning, Carl-Fredrik” i andra. Jag gillar tryggheten, men har ett galet temperament. Ingen ursvensk, tänker medsvensk när han ser på mig, och ingen blatte, tänker medbror när jag snackar.

”Damon, sluta försök va svensk” säger den ena. ”Damon, sluta snacka förortssvenska” säger den andra.

Varför kan jag inte bara få vara Damon? Utan förbindelser, för att jag råkar vara född i ett visst land, eller beskyllningar för att jag gillar Sverige.

Vi som lever i detta mellanförskap kommer snart att vara tillräckligt många för att kunna identifera oss som en grupp. Även om jag äskar en strävan om att endast behöva identifera sig själv som en person.

Update: Jag googlade begreppet och hittade den här nya sajten: Mellanforskapet.se
Intressant att se vad det ska utvecklas till.

Snart är vi alla övervakade, överallt, hela tiden. Läs mer om CCTV.

Via Stumbleupon

Andy Samberg, har det senaste året (om man bortser från Tina Fey som Sarah Palin) varit den enda anledningen till att titta på Saturday night live (som ändå höjt sig jämfört med föregående år). Han har medverkat i de bästa Digital shorts och jag ser i honom en blivande Will Ferrell. Den senaste videon – ”Jizz in my pants” – är den just nu mest sedda videon på Youtube. Jag tänkte här bjuda på tre andra favoriter, men inser att jag inte kan hitta nummer ett på listan ”Mark Wahlberg talks to animals”, ett klipp som kom ut för en månad sen. NBC har gjort allt i sin makt för att få bort klippet från videosajterna, och vi som bor utanför USA kan varken se det på deras egna hemsida, eller Hulu.

Jag hittar ALLTID videor på nätet. Riktigt frustrerande! Men ladda ner Hot Shield och kör igång programmet. Gå sedan in på Hulu och njut av högkvalitativa serie från NBC och FOX och klippet med Andy Samberg. Jag måste luska lite i lagtexten om det här är lagligt eller inte, får återkomma om det.

Hittade nummer två på listan med stora svårigheter: ”Iran so far away”!

Men så självklart ”Dick in a box” med Justin Timberlake:

Det kommer en hel del hat ifrån killar nu, som inte gillar att jag ska bryta deras hormonopol. Här är de vanligaste frågorna (läs försök till smädelse) jag får.

1. Tar du den i tvåan?/Är du bög eller?

Svar: Ja, jag är en bög som tar den i tvåan, det är riktigt skönt. Ni borde faktiskt prova det, då kanske ni skulle slappna av lite mer i framtiden. Tyvärr tycker jag att penisar är jättefula, så jag brukar tänka på tjejer under akten.

2. Du har säkert liten kuk?

Svar: Den är inte stor, men den är smal… Wait, what? Jo, jag har liten penis, men det är skönt, för då kan jag ha trosor på mig utan att det ser onaturligt ut.

3. Hur känns det att vara inkvoterad blatte?

Svar: Det känns bra tack. Som när jag var på ICA häromdagen och det var jättelång kö i kassan. Då såg jag en tjej på väg att öppna en annan kassa, blinka lite mot mig, och jag bytte direkt kassa och kom således först i kön. ”Tack för att du inte är rasist” sa jag. ”Eh, jag tyckte bara att du var söt och vill ge dig mitt nummer” svarade hon lite blygt. ”Det är lugnt, jag behöver inget jobb” svarade jag och gick glatt ut. Hon såg häpen ut, och blev väl ledsen för att de inte skulle få en ny städare.

4. Du får väl inte ligga så mycket, så nu måste du smöra för tjejer?

Svar: Mycket och mycket. Jag får väl ligga någon gång per år, precis som alla andra. Jag tänder ljus, sätter på speciell musik, och tar på mig min speciella dräkt. Det påminner faktiskt en hel del om julafton nu när jag tänker efter. Ho ho ho. Eller just det, vi skulle ju sluta säga hora.

Så nu vet ni det, och jag antar att ni inte har mer att komma med, då börjar jag koncentrera mig på viktigare saker.

Ni måste kolla på det här. Det är någon som har filmat en hemlös man i Los Angeles som sjunger för att få några dollar till härbärget. Ärligheten och råheten ger sången en styrka som berör. Tänk om någon satte ihop ett album med honom, vi är nog många som skulle köpa för att stödja (fast det verkar som att han erbjuds något sånt i slutet, men är ointresserad?). Det mest tragiska är att han kanske redan är död.

Via Digg