Archive | januari, 2009

Det är ju bara fredag den 9:e?!

9 Jan

Jag har världens oturligaste dag idag. Först tappade jag bort mina finaste glasögon, sen blev jag av med en resa till solen som jag skulle dra iväg på nästa vecka. Nu väntar jag på att
1. Blixten
2. En Scud-missil
eller 3. Tony Irving

träffar mig. Misär hursom. Nu ska jag på middag, återkommer med en utförligare rapport senare i helgen, och vi ses på plattan kl 13 imorgon, alla som har vägarna förbi.

Bara fyra timmar härifrån med flyg

8 Jan

Känsliga läsare varnas för att kolla på videon:

I never meant to cause you trouble

8 Jan

Det är svårt det här med att dejta. Inte shit-jag-kanske-dör-av-en-bomb-ikväll-svårt, men om vi ska se till hela fenomenet, så tar det egentligen lite för mycket kraft och tid, även om det ofta ger något tillbaka.

Problemet ligger väl främst i att det finns en mängd oskrivna regler. Och att alla deltagare lever efter sin egen regelbok. Folk blir sårade, arga och besvikna. I höstas dejtade jag fem tjejer samtidigt. Det var förvirrande men spännande. Jag anser att så länge man är öppen med saker och ting så finns det inget fel i att träffa andra. Man kan inte längre förvänta sig att folk dejtar en i taget. Jag vill personligen inte veta om den jag träffar, dejtar andra. I min romantiska värld finns det bara jag och den tjejen, där och då.

Jag vill absolut inte veta detaljer om ex, och delar med få av historier om mitt förflutna samliv. Därför brukar jag försöka undvika att följa dejters bloggar, dels för att jag vet att man får reda på onödigt skit, dels för att det känns märkligt att ta reda på en annan persons förehavanden och sen få höra om det från den personen.

Jag råkade läsa ett blogginlägg häromveckan som kändes en del, och insåg att jag själv kanske skriver lite väl öppet ibland. Hänsyn borde vara ett ledord, även om jag ogillar det faktum att jag inte kan skriva vad som helst i den här bloggen, eftersom ”fel” person kan läsa det. Det kan ju lika gärna vara framtida arbetsgivare som en kompis. Men jag vill inte utsätta folk för samma känsla som jag blev utsatt för.

Under intensivdejtandet stötte jag på en tjej som jag var kär i när jag var 15 fram tills 18-årsålder. The one that got away. Jag vågade knappt prata med tjejer då, men nu pratade vi och ganska omgående sa hon: ”Damon, shit vad du har förändrats, snygga kläder, smart och rolig. Synd att jag har sambo.”
Jag gick ifrån henne precis efter dessa ord. Ursäktade mig och svävade bort på lätta moln. Jag kände mig hel självförtroendemässigt för första gången.

Tio år efter att jag fick min första flickvän kände jag att det hävdelsebehov kring tjejer som genomsyrat min vardag var som bortblåst. Jag slutade dejta alla fem. Det kändes bara som att jag försökte fylla ett hål, genom att ständigt vara eftertraktad. Jag hade sen ett bra tag slutat vara one night stand-typen också.

Det jag skrev för några veckor sen om saker jag ogillar hos tjejer sårade någon jag dejtade. Har tidigare fått utskällningar av andra för saker jag har bloggat om. Det är nog bättre att hålla saker och ting mystiska. Låta den andra upptäcka. Vi är gratisgenerationen, men vissa grejer kan vara värda att kämpa för, istället för att de ligger ett klick bort.

Därför känns det egentligen meningslöst att skriva vad jag vill ha och inte vill ha hos en tjej.
Jag skulle vilja ha en tjej som är smart och allmänbildad – men ändå imponeras av mig , supersocial – men också gillar en hemmakväll, rolig – men skrattar åt mina skämt, söt – även utan smink och galen i sängen – men inte promiskuös, varm – med en liten släng av cynism. Men jag inser också att drömtjejen är en utopi. Ingen är perfekt. Men det betyder inte att man ska nöja sig med mindre. Kanske bara vara realist.

Helst vill jag hitta min egen Bonnie Parker som alltid finns där på mina rövartåg och hjälper en att växa som människa. Stöttar i alla lägen. Hur det går får vi väl se. Men det blir inget som jag kommer att skriva om i den här bloggen.

Jon Stewart om Gazakonflikten

7 Jan

Om USA:s flathet och Israels sluga sätt att utnyttja övergången mellan presidenterna.

365 saker

7 Jan

Nytt år, nya löften. En kalendarisk chans att ändra på allt som inte har blivit som man har tänkt sig. Den som inte vet hur man ska ändra på rutinerna eller bara söker lite utmaningar i vardagen bör kolla in Navids nya bloggprojekt 365saker.se

Under hela 2009 listar han dagligen en sak man borde pröva på att göra. Hur man är aktiv istället för passsiv. Jag diggar verkligen upplägget och den positivism optimism bloggen förmedlar.
Ryktet säger att jag kommer med ett gästinlägg där senare i vår.

Min favorit hittills är dagens tips, brottas med en jämnstark. Det var länge sen, man verkligen brottades med någon.
Skön adrenalinkick och inte sällan en oväntad upplösning.

Ska kolla om jag kan brotta ner första bästa person på tunnelbanan idag.

Demonstrera mot kriget

6 Jan

Har inte tagit mig tiden att sätta mig ner och skriva ner alla åsikter kring Gazakrisen, även om tankarna har florerat i min hjärna de senaste dagarna. Känns bisarrt att skylla på julledighet för att man inte har gått på någon av flertal demonstrationer som ägt rum.

Jag har väl någonstans hoppats på att någon skulle ta ett initiativ till en samordnad demonstration där ”båda sidor” skulle kunna protestera mot våldet, men i slutändan är konflikten för infekterad just nu antar jag. För även om jag tycker att Israel är den större boven, är ju inte Hamas några duvungar precis. Och ett israeliskt liv är värt exakt lika mycket som ett palestinskt.

Finns dock inget som framkallar tårar lättare hos mig än att se bilder/video på palestinska barn som lider. Minns att jag började grina när jag såg en otroligt stark bild i Årets bild-utställningen på Galleri kontrast 2007. Folk kollade på mig som om jag var dum i huvudet. Vet inte om det har med mitt iranska ursprung att göra, men de ser ju exakt ut som mina kompisar när jag var liten och vi blev bombade av Irak.

På lördag är det i alla fall stor demonstration på Sergels torg mellan 13-15. Ta en timme ledigt från datorn, shoppandet, bekvämligheten och allt annat som ni har som de inte har och ta er ner till Sergels torg för att visa avsky mot våldet. Ni som bor i andra städer kan väl anordna egna demonstrationer? Genom t.ex. Facebook kan en sån här grejer spridas snabbt. Det krävs att någon gör det, och varför skulle denne någon inte vara du?

Och om det finns människor som offrar tid för att planera så är det minsta man kan göra att gå dit och ansluta. Jag lovar att det känns lite bättre när ni ska festa på lördagskvällen!

Chicks with glasses

3 Jan

Jag vet inte om jag har nämnt att jag tycker att det är riktigt hett med tjejer som har glasögon. Kanske är det för att jag har bågar själv, men det strålar intelligens, och det finns få saker som kickar igång mig mer än en tjej som slår mig i Jeopardy eller annan frågesport (händer inte ofta givetvis som ni vet, inte av killar heller).

Jag har ju rätt stora glasögon, och det har under senaste åren varit något av en trend att ha ”nördglasögon” och det är många där ute som går med helt vanliga glas i för stora brillor. Jag ogillar begreppet starkt dock, fick mina olika bågar av ett par som drev Spectacles for Africa om ni minns den historien, och ett par stora glasögon passar mitt stora huvud (stor hjärna ni vet).

När man är ute är det ofta folk vill prova glasögonen och förvånansvärt många kommer fram och pratar, en bra ice breaker skulle man kunna säga. Alla utgår från att de är fejka. Ibland är det jobbigt om de försöker rycka ifrån en glasögonen, men frågar man så är det helt ok. Jag har sen två månader kommit på ett motkrav, jag måste ta en bild på det. Jag börjar samla ett litet album – har ingen om varför, förutom att det är kul – och ska här dela med mig av några favoritbilder från senaste veckorna (då det har varit lite för mycket utgång som ni vet).

Julia:

Rebecca:

Marcia:

Så sköna. Den enda nackdelen jag kan komma på är att det kan bli extra jobbigt om båda har glasögon om man ska hångla. Men erkänn att det är hett!