Damons lista

Precis innan jag började med den här månaden satt jag och planerade exakt vilka maträtter skulle slänga i mig när den här månaden var över. Vad jag skulle köpa för kläder och hur full jag skulle bli på valborg (you can call me fjortis).

Ganska snart insåg jag det absurda i att planera masskonsumtion, när jag gjorde en antikonsumtionsåtgärd. Så nu när den här månaden är slut, ska jag fira med lite etiopisk mat, med någon som jag tycker om (och som faktiskt kom på den här grejen), och dricka några fruktiga drinkar i goda vänners sällskap. Kanske köper jag ett par nya chinos och en ny T-shirt i helgen. Men där får det ta stopp.

Det känns som att det var flera månader sen jag och T började med den här konsumtionsfriheten. Och på sätt och vis känns det vemodigt att den här månaden är över. Tillbaka till konsumtionsfängelset.

Jag började vänja mig vid livsstilen. Att inte slänga i sig massa skräpmat och alkohol ute, eller köpa skit för att det var på REA. Men jag får helt enkelt vänja mig vid livsstilen. Jag kommer att konsumera, men verkligen med omtanke. Och för sista gången uppmanar jag ännu fler att prova på detta.

Det är på sätt och vis livsomvälvande.

Trevlig valborg!

Flera i min bekantskapskrets har börjat gnälla på att de inte längre kan följa sina favoritserier på nätet, efter IPRED. Om man inte är superpetig med att ha toppkvalitet funkar det utmärkt att kolla sina serier online på
Surf the Channel eller Yidio. Även Free-tvshows.com kan jag rekommendera, om man t.ex. vill se alla säsonger av två av mina favoritserier, Arrested development och 30 rock!

Detta kan man alltså göra utan att riskera att åka dit för fildelning.

Kompisar!

Jag har blivit tillfrågad om att vara moderator för en debatt om jämställdhet med flera prominenta personer i panelen, bl.a. förra JämO. Det är fantastiskt kul och det kan bli hur intressant som helst.

Så här ser inbjudan ut:
”Adastra välkomnar dig till paneldebatt och mingel med tema jurister och nätverkande ur ett jämställdhetsperspektiv, tisdagen den 5 maj från klockan 17:30 i Aula Magna, Stockholms universitet.
I panelen återfinns bland andra Claes Borgström, tidigare JämO och numera advokat, Stefan Brocker, delägare och VD på MSA, Malin Leffler, delägare i Vinge, Kristina Lidehorn, chefsjurist på TV4, Cecilia Magnusson Sjöberg, professor i rättsinformatik, och Ann-Katrine Roth, jämställdhetskonsult.

Agenda för kvällen:
17:30 – 18:00 Mingel
18:00 – 20:00 Paneldebatt
20:00 – 21:00 Mingel
Aktuella frågeställningar:
– Är nätverkande ett verktyg för ökad jämställdhet?
– Kvinnor i ledarroller – konsekvenser, öppna och dolda förväntningar
– Könsrollers konsekvens för kvinnor och män – Hur ser samhällsutvecklingen ut och vilka värden strävar vi efter?
– Vad är den viktigaste jämställdhetsfrågan för 2010-talet?
– Vilka lösningar kan tillgodoses av olika aktörer?

OSA till adastramentorprojekt@hotmail.com senast fredagen den 1 maj.”

Det vore kanonkul om ni läsare, och gamla juristkompisar ville dyka upp. Det är högintressanta ämnen med en bra panel. OSA på adressen, så ses vi nästa tisdag!

Jag har i ett par veckor tänkt på hur jag har försummat det faktum att SD med största sannolikhet kommer att ta sig in i riksdagen nästa år. Det känns på sätt och vis ovärdigt ett Sverige 2010, bestående av ett riksdagsparti som hyser främlingsfientliga åsikter. Det känns så 1990 och Bert Karlsson och Ian Wachtmeister.

Problemet är att man inte kan förneka att integrationen är på väg mot ett enormt misslyckande här i Sverige. Jag har t.ex. till viss del förståelse för att man som ung svensk kille börjar hysa agg mot invandrarkillar, efter att ha blivit rånad och slagen.

Om vi ska kunna hantera problematiken måste vi också erkänna att en del av oss invandrare beter sig jävligt illa, vilket leder till att vi som är good guys och egentligen vanliga svenskar får ta en massa skit.
Samtidigt måste vi ju få dem som tänker i rasistiska banor att förstå varför vissa människor beter sig som de gör.

Jag proklamerar maj månad till en antirasistisk månad här på bloggen. Vi ska ta upp frågor, skoja med stereotyper och ge konkreta förslag på hur man faktiskt får till en förbättring, istället för att bara gnälla om hur pissigt det är att vara invandrare ibland.

Ge mig frågor och tankar om detta ämne, så jag har lite kött på benen nästa vecka.

We can remember, meeting in December,
Heading for the city lights, it’s 23:25
We shared in each other
Nearer than any other
The scent of lemon, drips from your eyes

We are the couple who ruled the world
A force running in a boy and a girl
All rejoicing in the world
Take me now
We can try

We lived an adventure
Longed for the Summer
Follow the sun til night
Reminiscing other times of life
Despite every others
The feeling was stronger
The shock hit my heaven
But got lost in your eyes

I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now

I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now

Can you remember and humanize,
It was still where we’d energized,
Lie in the sand and visualize like its the cool spot again

We are the couple that ruled the world
A force running in a boy and a girl
All rejoicing in the world
Take me now
We can try

I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now
I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now

I know everything about you
You know everything about me
We know everything about us

I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now
I can’t do well when I think you’re gonna leave me, but I know I try
Am I gonna leave you now
Can’t we be believing now

Dåligt. Tack och lov.

Medan ni andra springer i nya t-shirtar och jackor, och sveper öl på uteserveringar och shots på krogen, går jag i samma kläder som förra våren och är nykter på dansgolvet.

Och det funkar alldeles utmärkt. Jag ska sitta och skriva ner en sammanfattning för 365saker.se .

Ett tag var jag alldeles nojig, för jag vet att det finns en tjej i mataffären som läser bloggen, och att hon skulle börja inspektera mina matvaror. För gränsen är ju hårfin. Får jag köpa grillade kycklingklubbor till extrapris, även om det blir några kronor billigare att köpa frysta och tilllaga dem själv?
Fast sen tillkommer ju el, diskmedel och vattenförbrukning, så sånt får jämna ut sig. Samma sak med att köpa billig potatissallad, istället för att göra en från scratch.

I lördags var jag på hemmafest, och när några hade gått hade de lämnat kvar några öppnade vinflaskor, och vissa tyckte att jag då kunde dricka för att vinet ändå skulle slängas. Men jag hade då varit ”vit” i 25 dagar och med fem dagar kvar, så ville jag verkligen köra klart månaden utan alkohol.

Jag tror och hoppas att folk som jag har pratat med har blivit inspirerade att prova på själva.

I dare you.

I double dare you!

Det här slog mig när jag åkte tunnelbanan idag. Jag kommer ner och ser skyltar med reklam för kostymer. Instinktivt tänker jag att kostymen måste kosta 1995 kr. Jag blir förvånad över den tanken sneglar upp och ser att det är EXAKT vad den kostar. Jag har inte sett reklamen förut och inte satt min fot i en Brothers-affär på flera år (Dressman är mer min melodi).

Men så mindes jag den video som jag såg häromdagen, om en kille som i förtexten skriver om hur han fick 4.000 att köpa en studentkostym för, och att han köpte en på Brothers för 1995, och sen byggde en fet party-kundvagn för resten av pengarna:

Videon är riktigt populär och på väg mot 100.000 visningar. Senare dök den här annonsen upp på blocket, där vagnen var till salu:
http://www.blocket.se/vi/21068881.htm?ca=12_s

Nu kan det vara några oskyldiga pojkar som ligger bakom. Men mitt cyniska jag säger att det är ett gäng reklamare som vill få målgruppen att köpa sina studentkostymer på rätt ställe, och göra andra saker med cashen de sparar in.

Youtube-kontot är nyskapat och det råkades lägga upp exakt när Brothers-kampanjen kommer upp?
COME ON! Som GOB skulle ha uttryckt det.

Det mest chockerande är i så fall att Brothers har börjat med virals.

Det känns fresh.

Måste erkänna att killar-är-horor-också går segare än planerat. Min förhoppning är att det ändå ska kunna lanseras till höstterminen. Problemet är inte att det saknas frivilliga, däremot saknas det kompetenta tjejer som vill sitta med i en ledningsgrupp och bestämma villkoren.

Det ger mer tyngd åt kampanjen om det är tjejer som står bakom projektet, och inte en kille. Visst, det kanske skulle gå att ta alla beslut själv, men risken för att slutresultatet inte blir lika lyckat är för stor.

Så finns det tjejer här i Stockholm, som kan tänka sig att vara med och bestämma riktlinjer, samt känner att de kan bidra med något, så släng iväg ett mejl till killhora @ gmail . com

Jag ska absolut upppdatera er läsare ofta, tyvärr brukar projekt som är pro bono, hamna längre ner i prioriteringslistan, när man måste dra in till hyran. It’s a hard knock life.

Har under dagen följt skottlossningarna i Gamla stan-fallet, och den s.k. ”medieprofilen”. Tittade in på hans Facebook, och inte en enda person hade skrivit något på hans ‘wall’. Ingen av hans drygt 800 vänner.
När ryktet började spridas om att han hade släppts, började ”vännerna” att hagla in med ord som ”support”, och att de ”tänker på honom”.

Era åsnor, konstigt att ni inte tänkte på honom och skrev upp ert stöd när han var häktad, men helt plötsligt skulle visa det när han släpptes.

Så här är det inom media. Ett gäng människor som är dina vänner när det går bra, men som pissar på dig vid minsta motgång. Som jag försökte råda en bloggare förra året: En dag kommer du att fatta, att det här inte är dina riktiga vänner, och då kommer du ångra att du sket i dina gamla vänner.

Men hon brydde sig inte, och jag orkar inte bry mig tillbaka. Vänner som ställer upp för en i vått och torrt är sällsynta. Jag tror att jag kan räkna mina på en hand. Det är lite sorgligt.

Jag undrar vad det är för fel på stans klubbarrangörer och festfixare. När man kollar på deras events på Facebook som de har skapat, innehåller ungefär 95% (enligt min vetenskapliga analys) särskrivningar, stavfel, grammatiska fel osv.

Just särskrivningarna är kanske värst. Om man nu skickar ut en inbjudan, kan man väl anstränga sig lite grann, för att kolla att det är på ett bra språk. För jag vill inte gå på en ”as mäktig spelning”, eller ”njuta av frukt drinkar”. Jag vill skicka en svensklärare som kan ta dem åt sidan och ge lite coachning.

Eller är det konstnärliga (jo jag vet, de driver klubb) viktigare än det språkliga? Kanske är det så att de inte brydde sig så mycket om skolan utan dj:ade på fritidsgården. Men jag vill inte tro det. Jag vill tro att man kan ha koll på språk OCH driva klubb. Jag känner mig lite fånig, samtidigt som jag irriterar mig på att man framställer sig själv som en imbecill.

Nä, nu ska jag förbereda mig för årets ”House fest, som X ville påmina om”.