Damons lista

När den här konsumtionsfria månaden är slut, borde vi ju fira. Jag funderar på det här till huvudrätt:

Fotad på Vivo i Tensta

Edit: Vad skulle ni tänka om jag sa att jag har smakat på denna delikatess i grillad form?

Jag såg Gran Torino för någon månad sen (ja, jag laddade ned) och ungefär efter tre minuter sa jag till T att vi skulle stänga av, för det kändes som att det skulle vara årets största besvikelse. Hon ville ge den en chans, och jag genomled nästan två timmar. Jag ska förklara för er exakt varför den här filmen är så usel:

1. Clint Eastwood har gjort fina filmer, både som regissör och skåids. Men när han börjar filmen med att behandla sin publik som treåringar och verkligen skriva oss alla på näsan, genom en forcerad och jätteförklarande dialog mellan sina söner, och barnen som beter sig som idioter för att vi ska fatta att de är jobbiga kids, får mig att inse att Clintans bäst-före datum har gått ut. Det är verkligen sorgligt när en konstnär underskattar sin publik. För mig ett hån.

2. Clintan skådespelar på ett så överdrivet tydligt sätt – med grymtningar och grimaser – att man tror att han gör en parodi. Det kan inte vara på riktigt tänker man och tror att han ska brista ut i skratt. Men han är seriös. Seriöst.

3. De asiatiska syskonen är så dåliga skådespelare att jag först trodde att det var fel på kopian jag laddat ner. Men sen läser jag på andra sajter om hur illa folk tycker om deras spelande, och inser att det är fruktansvärd casting som ligger bakom.

4. Dialogen är verkligen under all kritik. Manuset är usel skrivet, och jag undrar om det räcker att man skriver något om rasism för att det ska räcka att få ett kontrakt. Tror aldrig jag har hört så forcerad dialog i en samhällskritisk storfilm.

5. Just ämnet rasism gör att många tycker att det är ”en bra film”. Men då har man inga cinematiska krav, utan man tycker att det är ett bra ämne. Om man gillar att få rasismen upptryckt i sitt ansikte är det här rätt film. Om man tänker ett steg längre och inser att den farliga/verkliga rasismen är den dolda i samhället, kräver man lite mer än några ”Jävla guling”-repliker.

6. Som om allt detta inte var nog bestämmer sig Clintan för att SJUNGA en sång i slutet av filmen. Hans låt rasplar fram medan man svär över den förlorade tid man aldrig kommer att få igen.

Så visst, den får ett högt betyg på IMDB av pöbeln, men på samma lista ligger Batman – The dark knight på sjätte plats genom tiderna!!
Vissa luras att tro att Gran Torino är en fin historia, men det är bara sörja.

Med andra ord rekommenderar jag alla sverigedemokrater att se den här filmen.

Jag var såå pepp på nya Brunofilmen, men så såg jag trailern och har tappat allt sug:

Det ser inte, och känns inte alls äkta och skönt ut längre. Än värre än Boratfilmen, är det väl ett gäng skådiska som nu låtsas vara vanliga människor.

Jag kom på två nya sajtidéer igår. En i duschen på dagen, och en när jag skulle lägga mig på kvällen. Badrummet och sängen är mina favorställen att brainstorma på. Eller inte så mycket att brainstorma som att grejerna bara kommer till mig. Jag tackar mitt DNA, jag behöver få en rejäl skjuts framåt nu, det är dags att starta massa nya projekt.

Jag har inte ens konkretiserat Killhora-projektet, det har blivit så lidande att jag ibland har svårt att sova för det (skojar inte). Men men, knock on woods, jag känner nytt hopp.

Nu måste jag bara hitta en riktigt duktig programmerare, som vill vara med om att bygga och äga några roliga sajter.

Och det är svårare gjort än sagt.

Min första tanke:

JÄVLA BAJSKONSUMTIONSFRIA MÅNAD, JAG HATAR DIG, JAG KOMMER ATT DÖ!

Min andra tanke när jag hade lugnat ner mig lite:

DRA ÅT HELVETE MED HELA DEN HÄR MÅNADEN, JAG MÅSTE HA HAMBURGARE, FÅ DRICKA SPRIT OCH ÄTA KIT-KAT!

Till slut:

Det blir tufft med helg, eftersom det är tiden för förströelse. Och låt oss inse att de flesta av våra ”hobbies” kostar pengar. Jag ska beskriva lördagen för er i korthet:

Jag och T som är min medbrottsling i detta experiment skulle möta några vänner i Gamla stan. De skulle äta något, så jag var tvungen att packa med lunch. Vi kunde ju inte sitta på ett matställe och äta våra matlådor så vi var tvungna att sitta vid vattnet (vilket i lördags råkade vara fantastiskt p.g.a. solen). Sen blev några ölsugna så vi gick upp till Mosebacke och de beställde öl och vi försökte beställa vatten, MEN DET FANNS INTE!

Så vi satt där som två panka studenter och undrade vad vi gett oss in på. Sen ville min kompis att vi skulle spela bowling på söndag, men jag var tvungen att tacka nej.
Vi åkte hem till mig och grillade på min innergård, vilket var kvällens höjdpunkt och sen skulle alla gå ut, så jag gick till Berns och dansade och drack vatten. Det kändes pinsamt att beställa vatten av samma bartenders som man vanligtvis beställer flera drinkar av. Och sen skämdes jag lite för att jag tyckte att det var pinsamt.

Vid tvåtiden började jag tröttna på alla fulla människor som istället för att dansa ägnade sig åt att trampa ner folk, spilla drinkar och spotta när de pratade, så jag drog. På väg hem var jag sååå sugen på en liten pepperoni-hamburgare från MAX, men det var bara att springa mot tunnelbanan.

Jag kände mig utmattad när jag kom hem, vem visste att det skulle tära på en att INTE konsumera?
Samtidigt så gör alla motgångar och ”jobbigheter” mig mer övertygad om att det här är rätt shit. Det går att hitta på saker som inte kostar pengar, man måste bara planera lite mer. Det känns surt att inte kunna äta något om man är på stan och är hungrig, men jag ska se till att ha en påse med nötter och russin i fickan fr.o.m. nu, det borde stilla hungern tills man är homesafe.

Frågan är vilken tröst det är när kompisen smäller i sig en saftig trippelburgare med Coca-cola.

Idag har jag ett inlägg på 365saker.se om min konsumtionsfria månad. När jag är klar, ska Navid försöka sig på detsamma.
Jag kommer även att utmana andra bloggare och vänner att prova på det här.

Många frågar varför jag gör det här. Det finns fler svar än de jag har listat tidigare. Ett svar som jag kom på först efter att månaden startade är att man faktiskt börjar inse all lyx man har kring sig.
Det är inte min eller din rättighet att köpa nya byxor, ta en hamburgare eller dricka en drink ute. Det är en möjlighet för att vi har enorm tur och är födda i ett land där ingen behöver gå törstig, hungrig eller utan tak på huvudet (förutom några hemlösa, men det är en annan diskussion).

Jag lär mig att uppskatta mitt liv och alla små saker som jag alltid har tagit för givet. Bara det i sig är värt att prova en månad för.

HAHAHAHAHAHA!

April april.

Fast å andra sidan tror jag att man skulle må bra av att gå utan sex i en månad för att inte kunna använda det som ett motmedel för diverse saker. Att få bekräftelse, få ut aggressioner, göra någon annan glad och andra idiotiska saker vi använder sex till.

Sen finns det ju de som ofrivilligt går utan sex i månader, och det kan ju ha motsatt effekt. Oxytocinet som frigörs vid orgasm (och även kramar) har fina effekter på våra kroppar visar forskning.

Så gå ut och krama eller knulla någon du tycker om.

Fast inte med våld.

Eller andra baktankar.

Klockan på min dator visar 02.43 (den går tio minuter före, eftersom jag annars riskerar att vara försenad till allt) och jag försöker summera intrycken från dag 2.

Det som slog mig mest var att man i princip måste tänka ”konsumtionsfri” dygnet runt för att kunna klara sig. På förmiddagen gick jag in på ett nyöppnat LIDL, en butikkedja jag – p.g.a. usla personalvillkor och långa transporter – har bojkottat ända sen de kom till Sverige.

Det var premiärdagen och jag ville kolla utbudet för att bilda mig en egen uppfattning, och det fanns en hel del riktigt billiga grejer. Eftersom jag tänker väldigt ekonomiskt nu började jag plocka på mig en del matvaror som jag ändå behövde, och plötsligt slant en liten juicepress i plast ner i korgen, för jag ville köpa den till någon jag tycker om.

Väl vid kassan kom jag på att jag ju inte får köpa presenter heller, och fick ta bort den i panik från rullbandet. När jag skulle betala sa kassörskan att det blir 204.50. Men om jag handlar för 250 kr så får jag en värdecheck på 50 spänn. Det lät ju hur lockande som helst, för vad hon sa var att jag kunde ta några grejer till gratis i princip. Jag kommer ju att handla mer mat. Så jag tog två påse nötter och det kändes skönt. Gratis är gott.

När jag började packa varorna insåg jag att jag ju nu egentligen köpt saker jag inte behöver! Jag hade köpt lite nötter redan, nu plockade jag på mig mer. Jag hade överkonsumerat. Jag blev först förbannad på kassörskan, som givetvis var oskyldig, och sen på mig själv, som inte kunde tacka nej till erbjudandet.

Trösten låg i att jag ändå skulle ha köpt dessa nötter under denna månad och att jag nu fick dem ”gratis”, eftersom jag kommer att kunna handla annan mat med värdechecken. Så jag känner inte att jag har brutit konsumtionsfria månaden. Däremot låg jag i farozonen. Plus att jag inbillade mig att jag hade lurat onda LIDL på 50 kr, vilket jag givetvis inte hade, eftersom jag ändå handlade för 250 kr.

Jag gick ut och började the walk of shame hemåt. Inte bara för det som hade hänt, utan att jag gick omkring med en stor påse i handen som skrek LIDL. Jag hade lika gärna kunnat haft en Dressman-påse.

Sensmoral: Allt som är gratis är inte gott. Och bara för att man har konsumtionfri månad betyder det inte att man ska spara pengar till vilket pris som helst. Hellre en skinka som är lite dyrare, men som inte har åkt långa vägar till min mun.

Dag ett på den köfria månaden visade sig vara tuffare än jag trodde. Jag gick in med inställningen att det är skrattretande att inte kunna klara en månad med ”köpfritt”, men det tog väl bara halva dagen innan jag insåg att det skulle bli klurigt.

Jag och två vänner skulle skriva på ett projekt och skulle sitta på ett fik med våra datorer. Väl inne på fiket insåg jag att jag inte kunde beställa något! Jag var 14 igen och skulle fulsitta på ett fik. Jag låtsades som ingenting, men det hela kändes pinsamt. Jag sitter också ibland och jobbar från olika caféer, något jag inte kan göra den här månaden alltså.

Jag var på väg hem ganska sent på kvällen och var riktigt hungrig. Det lockade som fan att slänga i sig två burgare á 10 kronor, men jag fick nöja mig med att äta det jag hade ätit till lunch. Det kanske inte låter som världens jobbigaste grej, men är man van att slänga i sig två burgare när suget kommer, tar det emot rejält att inte kunna göra det helt plötsligt.

Jag bävar inför helgen när folk ska hitta på massa roliga saker och jag måste tacka nej.

Jag och mina idéer.

Jag kommer under hela april att stoppa all konsumerande som inte är direkt nödvändig för överlevnad.

Devisen ”Flest prylar innan man dör vinner” har alldeles för länge dominerat våra tankebanor och levnadssätt. Vi blir allt fler som inser att vår konsumtionssjuka inte är hållbar i längden. Motgiftet borde alltså vara att avvänja sig från våra vanliga köpvanor. Äta ute här, köpa en present där eller bara ”unna sig” något. Slut.

Reglerna är enkla. Hemlagad mat (utan överdriven lyx) är – bortsett från vanliga räkningar som hyra och el – det enda vi behöver för att klara oss. T.o.m. elen kan man spara in på. Alkohol och tobak är givetvis inte tillåtet. Vill man gå ut och festa, får man göra det, så länge det är gratis entré t.ex.
Man får inte bli bjuden på saker, för då konsumerar man ju ändå.

Jag kommer att skriva om motgångar, tankar och respons kring detta i en månad framöver.

Det går kanske inte att vara helt konsumtionsfri. Men det går att göra sitt för att bidra till en mer hållbar värld, och faktiskt göra sig fri från det absurda slaveriet som många av oss har försatt sig i.

Jag passar även på att dra igång en socker- och sexfri månad, men mer om det i ett annat inlägg.