Damons lista

Hittar denna intressanta graf hos min favorittidning, Guardian. Den visar vilken sorts nöje folk i Storbritannien har lagt sina pengar på under de senaste åren.

Att enbart skylla på nedladdning är inte hållbart, när man ser att spel har ökat kraftigt. DVD likaså. Folk har väl en begränsad budget. Och i en tid där bolagen fortfarande tjatar om skivförsäljning är det kanske dags att inse hur föråldrat det mediet egentligen är. CD är bland de få tekniska grejer som finns kvar från min barndom. Jag menar, jag springer ju inte och köper VHS:er eller spel på åtta 3.5-disketter längre. Visst kan det vara så att man genom gratis musik lägger pengarna på annat. Men spelen och dvd:n finns där för nedladdning också.

Jag har funderat på hur kul det skulle vara att hjälpa en ung artist. Mitt primära mål skulle vara att krossa alla sanningar som musikindustrin har skapat och omvärdera alla måsten. Det finns så mycket att göra, i en bransch som ligger tio år efter sin tid.

Jag vet att många av bloggens läsare är rätt ointresserade av mina fotbollstexter. Men det är min blogg och jag måste skriva av mig om sånt här. Särskilt när det handlar om en spelare som jag har hyllat.

Zlatan Ibrahimovic fick igår äran att vara kapten för det svenska landslaget. Det är som ni säkert förstår ett högst ansvarsfullt jobb. Problemet är att Zlatan är en individualist. Och såna gör sig sällan bra som sammanhållare. En kaptens jobb är inte att gnälla på plan. Utan att pusha på laget och bete sig korrekt.

Därför var det rent ut sagt pinsamt att se Zlatan uttala sig om Kim Källström efter matchen. Zlatan skämde ut sig och visade upp vilken snorunge han fortfarande är genom att håna sin lagkamrat som han hade ett par personliga duster med under matchen.
Kim sprang bland annat in i Zlatan under match, och borde ha bett om ursäkt och rett upp det där.
Källströms konflikträdsla lyste igenom och mot ett lejon som Zlatan bör man passa sig.

Därför var det än mer beklämmande att se denna världsstjärna slå slag under bältet på sin lagkamrat i den mixade zonen efteråt men kommentaren ”Han har spelat för mycket vänsterback”.
I det ögonblicket gjorde Zlatan sig en stor otjänst. Han visade dels att han inte är mogen för kaptensbindeln och dels att han är mer omogen än en U21-spelare.

Det har pratats mycket om varför killar med utländsk bakgrund inte tar sig vidare in i landslaget. Hur alla tror att de är Zlatans, och inte kan anpassa sig efter laget. Den myten slog Behrang Safari hål på igår, när han var matchens lirare, och därefter var ödmjuk och skulle kämpa vidare. Synd bara att Lagerbäck inte gav honom chansen mot Danmark, det svor jag över många gånger.

Tror att många killar med invandrarbakgrund har en del att lära sig av den svenska mentaliteten. Det är lätt för oss att håna svensk kyla och diplomati, men vi skulle alla behöva en släng av den i oss.
Jag märker själv hur mycket mer harmonisk jag är nu, jämfört med några år sen då jag var en tickande bomb, som vandrade runt och väntade på att explodera över saker.

Nu är jag mer lugn och eftertänksam. Ser långsiktigt, och blir inte upprörd på samma sätt. Hittat recptet, genom att blanda mitt blattetemperament med ett nordiskt lugn.

Tills nån snackar skit om min mamma. Då kuttar jag honom direkt.

Ps. Eftersom jag har snott bilden av en piratpartist så skiter jag i upphovsrätten.

Jag hamnade i en diskussion med en Aftonbladet-medarbetare på en hemmafest för några veckor sen. Jag ville framföra varför Aftonbladet sög så mycket rumpa (bildgoogla ”toss the sallad”), men insåg snart det idiotiska att påtala det för fotfolket. Det är som att gnälla på ICA-kassörskan om att laxen är för dyr. Vad ska hon göra åt det?

Därför vill jag nu inte gnälla om journalisten till den här artikeln som skriver om Eminems och Brunos ”bråk” på MTV-galan förra veckan. Han påstår att Sascha Baron Cohen genom sitt andra alter ego ”hånar” Eminem genom sin Twitter. Det som journalisten i det här fallet skiter i att ta i beaktning är att Borats Twitter-konto är fejk. Fogazy. En bluff.

Det tar en normalvettig människa ungefär 12 sekunder att inse. Och några googlingar senare kan man konstatera det uppenbara. Men Martin Söderström väljer den lätta vägen, genom att inte kolla upp en bra story. Jag är inte arg på dig Martin. Jag är arg på ICA-Stig som tillåter dig skriva ut osanningar.
Som inte tvingar dig att kolla var laxen kommer ifrån.

Får man inte lära sig redan på mellanstadiet att ta allt på Internet med en näve salt?

Som häromdagen när jag ser ett inlägg om mig i Soran Ismails blogg. Sitter folk och läser den bloggen och tror att det på riktigt är Soran som skriver? Att han skulle skriva ”Den har en härlig blandning av lite humor, lite allvar. Den är välskriven, men för den delen inte överdrivet pretentiös.” om min blogg.

Det säger sig självt att komiker inte kan skriva vettigt och välformulerat. Men den här Faux-Soran skriver bra och överraskande om valet bl.a. så vi får hålla koll på honom i framtiden.

Tills dess. Kom ihåg. Allt på Internet är fejk.

Det här är det senaste på Internets kids. Jag läste om det i Aftonbladet. Man kan numer lägga upp videon på sig själv och prata, istället för att blogga. Då är man fiffig och kallar det för vlogga.
Fattar ni, videon + blogga = vlogga. Jag vet inte om det är så bra att göra det halvberusad mitt i natten, men nu blev det så.

Det är många gånger jag har lovat en video, och nu får det bli en tradition här. Det är lite långt och skakigt. Som Blair witch project. Men nu vet ni hur jag skulle göra mig på film. Inte så bra.

Jag gillar verkligen hur jag har lite fyllemun som hänger lite. Måste vara ett charmtroll på krogen.

Jag har räknat ut att jag de senaste tio åren har ägnat cirka tio timmar av mitt liv åt att läsa rubriker på – och radera – skräppost som har haft till syfte att locka mig att få en större penis. En timme per år. Man kan säga att penisreklamen är som Kalle ankas julafton. Mest som den där kackaduan som dyker upp från alla möjliga håll.

Igår var det någon som addade mig på MSN. ”Vem är detta” skrev jag. ”Kamagra online no prescription http” fick jag till svar. Jag känner ingen med det namnet, men tyckte att det var oartigt att blocka honom. Så nu har jag honom som vän på MSN. Vad man än skriver till honom, svarar han samma sak:

”Tja, din jävla röv!”
”Kamagra online no prescription http”
”Om du säger det där igen så brukar du ligga med din pappa”
”Kamagra online no prescription http”

Så där håller vi på så där tills jag tröttnar. För han ger sig aldrig. Tror inte att det är en tjej, det känns som att de är lite för smarta för det. På någon juridikföreläsning fick jag höra att en promille av all spam ledde till att folk klickade, och att det i det långa loppet verkligen var stor business för de här idioterna.

Och skulle jag nu köpa penisförstoringspiller, skulle jag inte köpa det av människor som tror att penis stavas med z.

Jag köper mina från grannen som kör hit dem från Estland.

Jag och en kompis spelade in en sketch förra veckan, som jag hade tänkt att posta några dagar innan valet. Jag satte på mig en piratlapp och ett piratsvärd, skrev en skylt där det stod ” PIRATPARTIET – Vi ogillar icke-somalier” och begav mig till plattan.

Jag fixade ett par av Piratpartiets lappar och skrev egna budskap på. ”JA till övervakning”. Eller ”Plundra kungen”.

Väl där ställde jag mig bredvid Piraternas funktionärer och började skrika mitt budskap.
Mitt första skrik var: RÖSTA PÅ PIRATPARTIET, JA TILL FRA”.
- Va?! var det första piratpartisten fick ur sig.

”Rösta på Piratpartiet, NEJ till invandring” replikerade jag. Då började piratpartisten undra vad jag höll på med. Jag förklarade att jag var piratpartist. Han sa att han var piratpartist, och att det där inte var deras budskap. – Det här är mitt piratparti, och mina lappar sa jag. Det är våra lappar hävdade han. – Nej, jag har kopierat dem, så nu är de mina.

Han var förvånad. Men bestämde sig för att gå därifrån. Jag följde efter och ställde mig mitt bredvid honom. – Följ inte efter mig, väste han. .- Vadå, har du upphovsrätt på den här plasten, kontrade jag.

Jag hade piratkopierat Piratpartiet och det fanns inte så mycket att göra. Så där höll jag på med lite olika människor. Alla skrattade till slut och det var bra stämning. Vissa hävdade att de kände igen mig, men ingen kunde placera mig.

Jag åkte hem för att redigera videon och lägga upp den på nätet, för att inse att min vän A inte hade tryckt på REC-knappen. Ändå jobbar hon med TV. Synd, så synd, för det hade blivit riktigt roligt att klippa ihop nåt inför valet.

Jag måste tacka samtliga piratpartister som var ”good sports”. Vissa blev obekväma av att jag skrek saker om invandrarpirater och annat. Vilket är förståeligt. Och en mörkhyad man som gick förbi, stod kvar länge och funderade på om han hade anledning att spöa på mig, för somalierskylten. Stekarbrudarna som gick förbi och som jag skrek ”Rösta på Piratpartiet, annars stänger vi Stureplan” blev också lite lacka.

Hade jag gjort det här mot kristdemokraterna, hade de ringt polisen. Garanterat.

Ps. Grattis till valet Sverige! Behövdes efter Landslaget och Söderlings sorti.

Fick nu svar angående detta inlägg om Ansiktsmaskinen:

”Tjena Damon, tack för fina ord!

Av de 25 ansiktsmaskinerna som är på sajten så är det minst 9 som har invandrare på bilderna. Men visst, det är en ganska homogen klick som Ivan fotograferar (och som vi beställer). Det finns också väldigt få människor över 30 år i Stockholm, att döma av bilderna. Och väldigt många som arbetar inom modebranschen.
Jag ser inte nödvändigtvis detta som ett problem, det är en bild av utelivet i Stockholm och jag tror att det hade blivit rätt dåligt om vi skulle försöka styra fotografen.

Med vänlig hälsning
Axel Björklund”

Nu glömmer vi detta. Jag har uppmärksammat problemet. Vill man göra något åt det, så gör man det.
Det stora problemet är att tidningen försöker visa upp bilder som läsarna vill se. På stans viktigaste läsare är främst unga mediemänniskor, eller såna som ser upp till unga mediemänniskor.

Jag hade hoppats på att man ville visa upp en genuin bild av Stockholm. Men det finns andra forum. Egna vägar. Anledningen till att jag startade den här bloggen, eller ett parti på universitetet. Och lösningen som jag blev påmind om förra veckan.

GÖR DET SJÄLV! Jag ska försöka ta med mig en kamera ut då och då, och ge er annan bild av Stockholms uteliv. Där blattar, stekare, svennebanan, creddnissar, robotdansare och t.o.m. handikappade samsas i eufori.

Jag följer den iranska valrörelsen med stort intresse. Kort sammanfattat kan vi nog säga att det ser ut som att Ahmadinejad ser ut att segra en gång till. Det är ungefär lika bisarrt som att George W Bush blev omvald. Jag tror att iranierna kommer se tillbaka på den här tiden, så som amerikanerna ser tillbaka på 2000-2008. Med skam och oförståelse. Hur kan man låta det här hända då tänker ni.

Flathet. Uppgibenhet. Misstro. Det här var ett problem redan förra valet. Folk hade tröttnat på att den reformvänliga Khatami inte kunde genomföra förändringar (p.g.a. högre makter), och många struntade helt enkelt i att rösta. Ahmadinejad vände sig mot fattiga och lovade att de skulle få ta del av oljepengarna. Idag saknas cirka en miljard av oljepengarna. Och ingen vet var de har tagit vägen.

Inte har de kommit till det fattiga folket i alla fall.

I Sverige har vi EU-val. Intresset hos gemene man verkar vara betydligt större för fotbollsmatchen imorgon, eller tennisen idag. Vi har turen att bo i ett av världens mest demokratiska länder. Jag tror att det är svårt för infödda svenskar att förstå vilket paradis vi har. Rent, låg brottslighet, social trygghet.

Även om man hellre kollar på fotboll och dricker öl, så får man vara evigt tacksam för att man kan VÄLJA att göra det. Hade ödet velat lite annorlunda kunde jag ha varit en misogyn, judehatande fattig man med mustasch, boendes i en förort i Iran. Ständigt övervakad av en regim som brutalt slår ner allt motstånd.

Det är svårt att veta hur pass läskigt det är med övervakning. Vi höll på med en del olagliga saker under min uppväxt. Rädslan för säkerhetspolis, tjallande grannar och därmed bestraffning gjorde att vi inte kunde njuta av vårt brott. Vår brottslighet bestod i att vi lyssnade på utländsk musik. Jag älskade Michael Jackson. Men var det fest, fick man se till att musiken inte hördes ut. Då kunde det bli razzia.

Idag dansar jag till Michael varje helg. Men jag skräms av att det finns tendenser till att börja övervaka oss även här i Sverige. FRA har jag protesterat mot tidigt. Skapat antisajt. Försökt väcka opinion. Tyvärr är det nog bara början. Ger man dem lillfingret sitter man snart fast med hela armen och kan inte längre ta sig i skrevet á la Michael.

Därför vill jag nu berätta att jag röstar på Piratpartiet på söndag. Jag har haft min tvekan, men de senaste dagarna har jag ändrat uppfattning. Visst, det är en del kufar, en oviss politik och lite populistiskt. Men det är verkligen dags att visa de större partierna att världsbilden har förändrats.
De beter sig som film- och musikindustrin. Det är dags att börja sätta dem på plats.

Jag tänker inte försöka övertala er att rösta pirat. Jag vill bara att ni röstar. På vad som helst. Det är er rättighet, en gåva och i mina ögon er skyldighet. Ta den här chansen, och gör inte som Irans befolkning. De kommer att lida i fyra år till.

Vi kommer inte att lida på samma sätt. Men det vore skam att se tillbaka på den här tiden och ångra att vi inte tog chansen till förändring.

Vi ses på vallokalerna på söndag!

Jag ger er en blivande Youtube-stjärna. Han har bara varit i gång i någon dag, men hans speciella utseende kommer att göra honom…intressant. Det är beundransvärt med människor som inte låter handikapp eller sjukdomar påverka deras liv. Han är ju vem som helst egentligen.

En av mina vänner föddes utan armar. Men hänger han läpp för det? Nej, utan han är en skön snubbe, som kör bil, festar tre gånger i veckan och stöter på tjejer. Och jag kan bara beundra det.
Många initiala tanke är att det är synd om dessa människor. Fuck that. De lever och är glada.