Damons lista

Flera har på sistone, bl.a. i kommentarsfältet, frågat mig vad jag ska rösta på i EU-valet. Jag har inte riktigt velat svara, eftersom jag velar.

För det första. Jag gillar inte strömmen. Har alltid varit misstänksam mot det som alla gör. Samtidigt som man vill passa in. Vara en i gänget.

Därför vet jag redan på förhand att detta inlägg kommer att bli kritiserat.
Jag gav för länge sen upp mina ambitioner av att vara en aktiv del av bloggosfären. Även om jag tycker om själva verktyget är många av dess medlemmar antingen ryggdunkare eller provokatörer. Främst avtog mitt intresse för två år sen när jag insåg att det var så få bloggare med utländsk bakgrund, trots att det hade blivit mainstream. Inte många bryr sig om de frågor jag tycker om att diskutera. Något jag bloggade om här.

Att vara piratpartist och digga The Pirate bay är numer kutym bland oss nätnördar. En av mina bästa vänner på nätet jobbar för Piratpartiet. Och jag kan hålla med dem i mycket och hade nästan bestämt mig för att rösta på dem. Jag gick igenom deras namn på listan för att hitta min kandidat som jag ville kryssa för. Undermedvetet insåg jag plötsligt att det inte fanns några svartskallar på deras lista.
Det fanns en med ett namn som klingade ungerskt eller liknande, men när jag hade googlat honom insåg jag att han var svenskare än falukorv.

Jag började gå igenom deras forum, och hemsida. Men samma sak. Piratpartiet är – så vitt jag kan se – ett vitt parti, med främst unga män. Även om det finns en del kvinnor i toppen, vilket jag måste hylla.

Då är frågan, är det viktigt för demokratin att de har svartskallar med på sin lista? Svaret är nej. Men det är viktigt för mig. Hur man än vrider och vänder på det, kommer jag alltid hysa starkare känslor för integrationsfrågor, än för jämställdhet eller andra minoriteters rätt.

Det behöver inte heller vara Piratpartiets fel. Kanske är frågorna inte tillräckligt viktiga för invandrarkids. Fast det tror jag att de är. För det är inte en homogen grupp, och vissa av mina vänner med invandrarbakgrund är mer svenska än prinsessan Victoria.

Så vad kan man göra? Mitt förslag är enkelt. Åk ner till Somalia, hitta ett gäng riktiga pirater och rekrytera dem till partiet. Skicka sen ut ett par till Rinkeby torg, så har ni garanterat ett par tusen röster i EU-valet. Resten skickar vi till Mörby centrum där de hotar att flytta in till kommunen om inte invånarna röstar pirat, och så har ni några tusen danderydsbor till som röstar – det sista de vill ha är somalier i sin kommun. De föredrar t.o.m. mexikaner med svininfluensa.

Att jag tar rollen som jobbig svartskalle är kanske en kliché. Men det händer då och då att folk med invandrarbakgrund – ofta killar – som läser mina krönikor eller blogginlägg kommer fram på stan, och pratar och säger att jag är en av deras röster. Jag vill verkligen inte bli sedd som någon invandrartalesman. Men jag tror också att jag har ett visst ansvar. Genom tur och viss skicklighet, har jag en chans att påverka.

Så jag tvekar till att rösta på piratpartiet tills de städar upp och aktivt jobbar för att det ska finnas fler svartskallar i deras topp. Rick Falkvinge är en gammal bekant till mig, och jag vet att han inte hyser några främlingsfientliga åsikter. Men jag måste pusha folk till att skärpa sig. Alla kan och måste bidra.

Jag har märkt att det bland den iranska communityn här i Sverige pågår en kampanj om att man ska kryssa för sossarnas Ardalan Shekarabi. Jag har inget emot honom som person, men att rösta på en person enbart p.g.a. hans etniska bakgrund är ett hån mot demokratin i mina ögon.

Det behöver inte ta så lång tid att bestämma sig för vilket parti man ska rösta på. Gör ett EU-test (t.ex. Aftonbladets) eller gå förbi valstugorna och ställ lite frågor. Det viktiga är givetvis ATT man röstar.

Jag väger mellan miljöpartiet och Piratpartiet. Vilka jag till slut röstade på avslöjar jag efter valet.

För oss som älskar fotboll. Barcelonas tränare, Pep Guardiola, bad en lokal tv-kanal sätta ihop en Gladiatorinspirerad video som spelarna fick titta på innan de sprang ut på Stadio Olimpico för att spela Champions league-finalen. Mäktigt och inspirerande:

Jag ser via Jonathans blogg att det är fler som hakar på kring Majlards krönika jag skrev om här. Både Metros Olle Svalander och Mats Wiklund på Axess, reagerar på de illaluktande formuleringarna i krönikan. ”Det luktar gubbig xenofobi” som Olle skriver.

Och om ni trodde att Janne fick nog av den krönikan har ni fel. Dagen därpå skriver han en krönika enbart om fotbollsspelare med utländsk bakgrund, i ett desperat försök att rädda sitt ansikte.
Men tro inte att han försöker göra det på att vettigt sätt. Han fortsätter att skriva om ”syrianen” Sleyman, och hans tekniska ”bröder” Kennedy och Touma.
Och just som man inte vet om man ska skrattar eller gråta, klämmer han till med:
”Labinot Harbuzi, vars pappa Ismet var pingismästare i Kosovo, har det som krävs.”

VEM FAN BRYR SIG OM FOLKS URSPRUNG NÄR DET GÄLLER FOTBOLL?

Få in i din trångsynta hjärna att de för det första är svenskar, och att vi läsare inte behöver få veta var deras mammor och pappor kommer ifrån. Dessa texter är ett hån mot framgångsrika fotbollsspelare, och ett steg bakåt för integrationen i Sverige. Signalen som skickas ut är att du alltid kommer att vara blatte i det här landet. T.o.m. om du heter Zlatan.

Dags för chefredaktören på Svenskan att ta tag i detta. Hur länge ska Jan Majlard få trycka ut sin dynga? Som förutom allt nämnt även är usel sportjournalistik.

Men som vanligt får väl Janne hålla på med sina krönikor tills han går i pension.

Welcome to Sweden.

Jag har tidigare skrivit om föräldrar som roar sig med att jävlas med sina barn och sen lägger ut videon på nätet. Vad är det för fel på människor?

What now? Let me tell you what now. I’ma call a coupla hard, pipe-hittin’ niggers, who’ll go to work on the homes here with a pair of pliers and a blow torch. You hear me talkin’, hillbilly mum? I ain’t through with you by a damn sight. I’ma get medieval on your ass.

Jag kan ta kritik. Men onyanserad kritik som döljer ett hav av hat, får det att rinna över för mig. Jag skrev om SVD:s sportreporter Jan Majlard för ganska exakt två år sen (det inlägget är första träff när man googlar hans namn f.ö.).

Då handlade det om en ytterst tveksam rasteori som fick en att skämmas å SVD:s vägnar. Nu har han slagit till igen. Att han verkligen hatar Zlatan, kan det inte vara många som har tvivel om. Det har luktat illa om hans krönikor i många år. Men medan Zlatan har växt igenom åren som fotbollsspelare, ligger Jan Majlard kvar i samma träsk av kritik (oftast obefogad) och bitterhet.

När Zlatan nu för första gången sedan 1955 sett till att Sverige har fått en skyttekung i Italien, och efter en helt fenomenal säsong då han många gånger bar ett av världens bästa fotbollslag på sina (muskulösa) axlar, tar Janne ändå en chans att svinga med släggan.

Att experter runtom i världen anser honom vara en av världens bästa fotbollsspelare, eller att alla vi som följer honom varje helg upplevt fler mirakel än katolska kyrkan den här säsongen bekommer inte gamla Janne. Ä’ man bitter, så ä’ man bitter.

Inte nog med att han återigen måste påpeka Zlatans ursprung (unket nog ”Balkan”) trots att han under hela sitt liv varit i ”Balkan” tre gånger. Hans okunniga uttalanden känns mer anglofil 80-tals journalistik än den vasshet man skulle önska sig från en utmanande tidning som Svenska Dagbladet.

””Jag tror att Zlatans ursprung från närliggande Balkan inte ska underskattas i sammanhanget. Han utför sina konster nästan på mammas gata.”
Får man skriva så här fördomsfullt? Han är från Malmö. Det är jävligt långt till Milano, Janne. Hans mamma och pappa träffades i Sverige 10 år innan kriget. Det är inga flyktingar du har att göra med.

Påstående: ”I ett spelförande lag som Inter är 25 fullträffar inte häpnadsväckande, speciellt som Zlatan ges favören att slå straffarna”. Zlatan har gjort mål på ynka två straffar. TVÅ! Men det är inget gamla Janne bryr sig om.

Hur kan man en sån här fantastisk dag skriva kritiskt mot vår genom tiderna bästa fotbollsspelare?
”…Champions League fortsätter att spöka. Hans studsande nick mot de blivande finalisterna på Old Trafford slog i överliggaren i en sekvens som också kan beskrivas som att Zlatan missade öppet mål.”

Killen är Capocannoniere. Känns det verkligen motiverat att skriva om hans plattaste match i säsongen?

”Tänk om Zlatan kunde börja göra mål som….Tomas Brolin, Martin Dahlin och Henrik Larsson i sin glans dagar?” [Reporterns särskrivning, min anmärkning]

Zlatan är redan större än vad Brolin någonsin var. Han kommer, när landlagssejouren är över, även att ha gjort fler mål. Att han spelar i ett lag som har svårt att öppna upp för honom kan han inte hålla till ansvars för.

Kommentarerna på SVD-artikeln är fyllda med kritik. Men det spelar inte så stor roll. Gamla Janne kommer att få skriva sin dygna tills han antingen blir pensionär eller påkörd. Det måste vara Lasse Lagerbäck som är hans chef.

Det kan anses som populistiskt att gilla Zlatan. Jag kan ändå ärligt säga att det inte är en personlig favorit för mig. För mycket legoknekt och för lite fotbollshjärta för min smak. Däremot kan man vara objektivt nog att uppskatta hans inflytande. Både på och utanför plan.

Tänk om gamle Janne kunde börja skriva riktig sportjournalistik. Som Erik Niva t.ex. Då kanske man kunde ta SVD:s sportdel på större allvar.