Damons lista

Först av allt. Jag gillar att sätta dig företag som är jävliga, men man måste också hylla fina företag. Som Binero.se, där man kan regga domäner och ha webbhotell. De är billiga, enkla och duktiga. De skickade precis ut ett mejl, som jag känner att fler måste få ta del av:

Gör din röst hörd – Namnbank.se

Vänliga hälsningar,
Anders Aleborg

Jag föreslår till de som har Handelsbanken att skicka ett kort mejl till företaget och berätta hur illa man tycker om detta sätt att försöka styra vårt Internet.

Man kan bara skratta åt Anna Anka.

Jag frågade er om ni ville adda mig på Facebook för någon månad sen. Jag fick hela 3 nya vänner.

Zlatan har gjort bort sig för oss Interfans, men skötte sig bra igår.

Undrar om Carl Bildt hade gjort samma uttalanden om några blonda svenskar som råkat i trubbel i Irak?

Mitt första material som jag har skrivit till min stand-up är för grovt och måste strykas. Man kan inte skoja om att man är pedofil när man bara har tre minuter på sig.

Det är konstigt att anse sig själv som intellektuell och förvandlas till en cro-magnon när man kollar på fotboll.

Det är dumt att skriva att man anser sig själv vara intellektuell, för då tycker folk att man är dryg.

Man botar idioter som vill ha uppmärksamhet allra bäst med en dos…tystnad.

Ni minns väl min guldkondom jag fick innan sommaren. Den sista augusti gick jag in för att dela med mig av min historia om kondom nummer 21, men nu har jag insett att de på sajten vägrar att publicera min historia. Duger inte vi som har lite annorlunda syn på sex eller? Tur att jag kan publicera det fritt här då. Enjoy!

”Jag fick ju en av de 100 första kondomerna som delades ut till ”kändisar” (jag tror att de misstog mig för Papa D) och kände att jag var tvungen att göra något storartat eller speciellt. Skulle man använda den på den perfekta dejten eller göra något galet? Jag försökte hitta en speciell tjej, men det var svårt att välja en.

Sen närmade sig slutet på augusti och jag hade fortfarande inte bestämt mig. Jag hade tre kandidater. Jag tänkte lotta fram en kandidat, men så började jag drömma om en foursome med alla tre, men det kändes rätt svårt. Minst sagt. Sen kom jag på den perfekta stöten.

Jag skulle ha sex med alla tre, under en och samma kväll, och återanvända den gyllene kondomen. One condom to rule them all. Fast inte på ett sexistisk sätt, utan på ett roligt och fint sätt.

Så jag såg till att alla var ute den kvällen. Först träffade jag nummer ett på F12. En lång smal, modelltjej, som jag visste var rätt galen. Vi festade på, och runt 1 smög jag med henne in på toaletten på stället och hade snabbt intensivt sex tills folk började banka på dörren och då började vi skratta och nöjde oss. Jag tog av mig kondomen och stoppade in den i en liten påse med glidmedel som jag hade förberett.

Jag pussade henne hej då och ringde tjej 2. En poppig ung söderbrud som var ute med sina vänner och tog det lugnt. Jag bad henne möta upp mig på stan, men hon ville hem. Så jag mötte upp henne och vi gick upp till hennes lägenhet, och vi kom inte längre än till hallen, innan vi slet av varandra kläderna och hade djurisk sex. Jag såg till att snabbt få på mig kondomen i den mörka lägenheten, och hon märkte inget. Tror att hennes grannar måste ha trott att hon blev överfallen.
Efteråt sjönk vi ner i hennes soffa och lät svettet dunsta ut mot varandras kroppar. Jag insåg att jag var färdig och att klockan snart var 5, så det fanns ingen möjlighet att få ligga med den tredje. Men jag var nöjd och det kändes bra. Jag berättade om guldkondomen och att det var andra gången jag använde den. Hon skrattade högt och vägrade tro mig. Hey, jag försökte.

När jag precis håller på att somna, så ringer min telefon. Det är tjej nummer tre som undrar varför jag inte hörde av mig. Jag bortförklarar och säger att vi får ta det en annan gång. – Jag får skjuts, jag kan hoppa av hos dig om du vill, säger hon. Jag får panik. Ska jag bara dra? Eller stanna kvar och mysa.

30 sekunder senare står jag med kläderna på utanför Tjej 2:s port. Jag springer upp en taxi i korsningen, och det var ren tur, för klockan 6 finns det inte många bilar ute.

Jag hinner hem ungefär en minut innan tjej 3 kommer. En snygg Adriana Lima look-a-like som jag bara för ett år sen hade kunnat drömma om att få dejta. Det finns en poetisk rättvisa fula ankungar.

Vi kommer in till mig, sätter på lite Chet Baker, och tänder ett tjugotal ljus. Sen har vi mysig mjuksex i ungefär två timmar, innan vi båda slocknar i famnen på varandra. Kondomen kom fram lite i smyg, men efter ett tag var jag tvungen att byta ut den av tekniska skäl. Men vilken kvalitet! Och vilken upplevelse!

Nu ska jag ut och leta efter en ram, för om 30 år kommer jag tänka tillbaka på den här natten och se det som mitt livs bästa kväll.

Tack för förtroendet, Stockholms landsting!”

Just nu letar jag med ljus och lykta (eller snarare med tangentbord och Internet) efter ett nytt kontor. Jag är in between offices kan man säga, och jobbar hemifrån. Det är slappt, men kan lätt leda till att man blir psykisk instabil, pratar med sig själv, går i samma kläder 48 timmar i sträck, och enda solljuset man får är när man tvingas till affären för att köpa ägg.

Jag jobbar som bäst när jag är instängd och i fred. Just nu har jag 24 flikar öppna i min browser. Jag försöker hitta någon vänlig själ som kan tipsa mig om ett boende i 10 dagar i New York (jag åker nästa söndag, den 27:e, alla inbrottstjuvar). Jag försöker samtidigt få igång Tjuvtittat, som jag idiotiskt nog hade glömt att betala domänavgift för. Förutom det är det lite annonskampanjer, nya sajter m.m. som kräver min uppmärksamhet.

Mitt i allt detta har jag nu tvättstugan. Och det är väl ingen tänker ni, men nu är det så att jag inte har tvättat på tre månader ungefär. Ja, sist jag tvättade var Sverige inte ordförande i EU och Michael Jackson förberedde sig för sin turné. Jag kan vara sämst i Sverige på att tvätta kläder. Jag tror och hoppas det. För det finns ingen syssla jag avskyr mer. Fram och tillbaka till ett rum där belysningen ser ut att vara från Leipzig och ljudet mer påminner om Guantanamotortyr än hushållsmaskiner.

Om ni fortfarande inte fattar min misär, så bjuder jag här på en bild över helvetet, nu när jag har tvättat sex maskiner redan:

Vad sa ni nu då?

Jag märker hur allt fler gottar sig åt det faktum att Ghezali nu har åkt fast för misstänkt terroristverksamhet. Dem jag stör mig mest på, skriver på sociala medier och är nästan uteslutande vita män 25+. Kolla själva på den här Twitter-searchen.

Jag får känslan av att de känner någon sorts revansch, eftersom vi valde trodde på ”blatten” förra gången. Vi tog emot honom som ett offer, då vissa redan hade bestämt sig för att han var en terrorist. Men det fanns inga konkreta bevis. Han hade suttit – i strid mot flera koventioner – fängslad utan att ha dömts för ett brott i nästan 1000 dagar. Kan någon fatta fatta vad det gör med ens psyke att bli torterad och förnedrad i nästan tre år?

Hade jag inte varit Al Qaeda-medlem, hade jag antagligen anslutit mig till dem efter en sådan behandling.

Jag förstår och tycker att man kan skoja om det. Men jag är också rädd för att det har en djupare innebörd. Att det känns skönt att få visa avsky och hån mot en muslimsk man. En känsla av att ”Fler muslimer/blattar är farligare än man tror”. En känsla av en vinst för trasiga människor.

Här är mitt tips till alla amatörtyckare: Håll käften, tills han har dömts i en domstol. För det är väl en av våra vackra västerländska principer: Oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Sen spelar det ingen roll hur utgången blir. För allt ni gör just nu är att sitta och spekulera.

Jag kan själv se det komiska i att Sanna Rayman skriver att ”Mehdi Ghezali är fan sämst i världen på att åka på semester.” Men den uppenbara skadeglädjen hos de som retweetar är smolk i glädjebägaren.

Det känns lite som när Cartman anklagade Kyle för att ha ”jew gold”, som alla judar har gömd runt sin hals, och vägrade att rädda honom om han inte fick guldet. Man trodde Kyle tills det visade sig att han FAKTISKT hade ”jew gold”. Ens fördomar besannades och man skrattade gott.
Sen sattes skrattet i halsen när det bara kändes antisemitiskt.

Tre dagar efter att jag hade skrivit det här inlägget om majoriteten, gick jag och såg Soran Ismail uppträda för första gången, och insåg att han drar en grej om majoriteten och minns att jag tidigare hade läst om det på hans blogg, så kanske var jag färgad av att ha läst inlägget.

Nu har han skaffat en ny blogg, kolla in den här. Han är kvick, smart och jävligt mogen för att vara 21 (antagligen är det ett fejkpass, brukar ju vara så med blattar, måste vara än värre med blattar som inte ens har ett land).

I somras skrev jag en lista på Facebook, som jag verkligen trodde att jag hade kommit på själv, men så påpekade nån att den var lik en gammal Digg.com-länk. Märkligt, men jag kommer alltid att rätta mig själv i efterhand.

Jag är 29, så det måste väl vara åldern. Börjar glömma bort saker. Kombinerat med ett stort alkoholintag på sistone. Så jag ska gå bort till thaiboxningslokalen ikväll för att börja komma i fysisk form, och från idag ska jag detoxa i 10 dagar. Den som ser mig med alkohol i handen innan nästnästa helg vinner en valfri…drink!

Nu är det slutjobb på nya sajten. Ni fattar inte vad sjukt bra kritik jag får just nu av de som testar. Och det är en originalidé, så INGEN ska kunna komma och säga att jag har snott detta.

Det kommer bara att få dem att verka ”dum och dummare”.

Jag kör möten varvat med utgång. Känner verkligen hur den här hösten kan bli helt fantastisk jobbmässigt. När jag inte bloggar, så kan ni ju alltid titta i högerkolumn där jag skriver idiotiska saker på Twitter. Jag ska f.ö. även börja lägga upp korta samtal eller oneliners jag hör. De kommer taggas med #TjuvL, så kan alla söka och hitta roliga samtal. Mer om det snart.

Och vi hörs snart!

Jag märker att googlingar på mitt namn som leder hit till bloggen har ökat markant precis. Aneldningen är väl denna lilla grej i dagens DN.

Så för er som såg bilden, undrade vem fan ”svartingen längst ut” är, och googlade er hit, ska jag dra en snabb resumé. Jag driver lite humorsajter på nätet (mest känd är Tjuvlyssnat), håller på att utveckla tre nya humorsajter, har jobbat på en TV-serie, skriver krönikor, och snart ska jag berätta om hur jag kommer att jobba med musik.

Det finns alltså ingen definition för vad jag är. Näthumorist som DN skriver är en grov förenkling. Det är som att säga att Patrik Ekwall är mediakåt. Han har mycket värre egenskaper än så.
Jag försökte säga ”Mediahora” till DN:s reporter, men det godtogs inte. ”Mångsysslare” låter som nån snickrare/elektriker med två tumringar för mycket.

Att över huvud taget säga att man jobbar med ”media” känns ju -99. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska säga att jag gör. När folk frågar mig, så säger jag att jag har eget företag. – Inom vadå, blir följdfrågan. ”Jag bakar pizzor” svarar jag glatt. Deras miner är obetalbara, när de försöker komma på något positivt att säga om det. ”Eeehh, jaha…Vilken är din favoritpizza?”

Om ingen kommer på något bättre så tänker jag i fortsättningen kalla mig kreativ kille. Din egna lilla KK.

Man vet att hösten är här när man hälsar folk att man inte kan följa med ut, för att det är sport på TV.

Man vet att hösten är här när blattegubbarna på tunnelbanan inte stinker lika mycket svett längre.

Man vet att hösten är här, när det blir svårt att festa på en måndag utan att känna sig som en alkis.

Man vet att hösten är här när Facebook börjar fyllas med hjärtan som indikerar att någon har hittat en annan någon att vara några med.

Man vet att hösten är här, när man bestämmer sig för att börja träna.

Man vet att hösten är här när man ens vänner börjar diskutera folks pojk- och flickvänspotential.

Jag hatar hösten.

Jag kommer ihåg när jag flyttade till min lägenhet för cirka fem år sen. En egen lya på Södermalm. Obeskrivlig lycka. Inga svarta pengar, bara Björns bostasbyte.

Då försökte socialdemokraterna – som satt vid makten – göra allt för att säkra att innerstadslägenheterna förblev hyresrätter, så att vanliga människor, som jag, kunde flytta dit. Jag hejade på dem och avskydde tanken att innerstan skulle bli än mer segregerad. Det räcker ju egentligen att åka bort till Hammarby Sjöstad för att få lätta kväljningar av den vidriga, borgerliga, homogena norm som verkar råda i området.

Men tider förändras. Och så gör ens personlighet. Och åsikter. Vill-ha-begäret blir till stort för slut och den ungdomliga rättvisepatos som genomsyrade ens karaktär övergår till cynisk smartness.

Därför hoppade jag nu till av lycka, när jag fick ett pris på att köpa loss min lägenhet. Ett pris som är under hälften av marknadsvärdet, och en sänkning av månadskostnaden med över tusen kronor. Det är en otroligt bra affär, som jag hoppas att 2/3 av grannarna rösta ja till. Jag får höja mitt tak, som idag är nedsänkt till 2,70, med en halvmeter. Jag kan slå ut lite väggar och skåp, och framför allt får jag äga mitt boende.

Det är mitt ego lycklig över. Sen finns det ändå ett förnuft i mig som ser samhällsproblematiken och den försämrade möjligheten för den vanliga svartskalle-studenten (eller medelungdom över huvud taget) som jag var då, att få bo innanför tullarna. Troligen är utvecklingen svårstoppad. Marknanden kommer att styra och det kan jag se på bara fem år att det som kallades för Knivsöder när jag flyttade hit, med ett gäng knarkare och alkisar alltid redo att skrika åt dig, numer är ett tillhåll för käcka par och lattemorsor som äger trottoaren.

Visst, det finns ett helt drös sköna unga människor i området men gentrifieringen har slagit igenom för länge sen och sprider sig nu till ”söder om söder”.

Så jag fortsätter att spotta mitt förakt mot finkaffedrickarna, medan jag strosar mot banken för att ansöka om ett lån.

Snart sitter jag där bredvid dem, med en egen espresso i handen.