Damons lista

Det var en sen kväll på ett uteställe. Jag började prata med den här tjejen som nyligen hade anslutit till vårt sällskap. Ung, rätt söt, på väg upp i sin mediekarriär. Vi pratade om svårigheter för tjejer i branschen. Jag föreslog skämtsamt att hon var tvungen att suga av Alfahannen som stod en bit ifrån. Hennes svar var jakande, men glimten i ögat som hade genomsyrat vår konversation var borta. Det var en obekväm sanning.
Och mycket riktigt fick jag dagen efter reda på att hon hade sugit av mannen med makten. I hennes huvud fanns det en bra och enkel väg. Och till slut – tyvärr – hans kön.

Jag sitter och läser Johanna Frändéns fotbollsblogg på Bladet. I ett inlägg publicerar hon bild på en fotbollsspelare med bar överkropp. Detta är alltså en sportblogg. Men jag antar att det i hennes huvud är befriande och skönt. ”Kan grabbarna kan jag”. Men det är bara plumpt. Sänker trovärdigheten. På en i övrigt bra blogg.

Jag går en hel del på stand-up nuförtiden. Vad som slår mig främst gällande kvinnliga komiker är att de skämtar på männens villkor. Jag skulle säga att ca 95% skämtar om sin fitta. Blir materialet roligt enbart för att det handlar om ens kön? Är det verkligen provocerande att 2009 prata öppet om sin fitta? Visa den? Eller är det bara dumt? Något man tror att grabbar gillar?

Frågan är alltså varför kvinnor envisas med att spela på männens villkor. Det är oundvikligt att män tappar makt ju mer vi framskrider i vår utveckling. Varför är inte kvinnor som redan har maktpositioner redo att gå sina egna vägar? Svaret är främst rädsla. Rädsla att tappa den position man har kämpat upp sig till. Enbart för att man inte längre passar in i den manliga mallen.

I våras var jag moderator i en jämställdhetsdebatt. I panelen fanns en kvinna som var delägare i en av de mest beryktade advokatfirmorna i landet. En bransch som är rejält mansdominerad i toppen. Hennes inställning var att kvinnor hade samma möjligheter och att hon inte såg problemen med jämställdhet i branschen. Av hennes svar framkom att hon hade bytt sida för länge sen. Hon var en pleaser. Hade tidigt lärt sig att spela på männens villkor och vara en nickedocka. Skit i dina systrar, då kommer du längst själv.

Och till viss del kan jag förstå beteendet. Jag hade tänkt mig för en gång innan jag blev den jobbiga blatten på företaget som krävde fler invandrare, eller påpekade diskriminering. Man vill passa normen. Och i toppen är det en vit man. Så i mitt fall jobbar jag nog bäst genom att låta mig anpassas. Vara så jävla mellanmjölk att de inte känner sig hotade. Bli en i gänget.

Samma sak för kvinnorna. Bli en av grabbarna. Det är så man kommer längst. Just nu.

Men beteendet sinkar andra kvinnors utveckling. För så länge männen spelar på sina villkor kommer de inte släppa ifrån sig makten frivilligt. Det är rätt uppenbart.

Därför skulle jag önska att tjejer kunde sluta suga av killar med makt, enbart för att ta sig fram. Att kvinnor inom mansdominerade områden gick egna vägar och inte försökte vara en i gänget.
Och att kvinnliga komiker vågade utveckla sin egna humor. Istället för att ta efter männens.
En värld där kvinnor inte utgår från män.

”Kvinnor utan män” är en konstinstallation av Iranfödde Shirin Neshat som just nu pågår på Kulturhuset. Det är främst starka filmer om mäns kontroll över kvinnor. Se den. Det är gratis och pågår året ut.

Jag orkar inte skriva eller läsa långa inlägg. Svara på långa mejl. Eller ens se långfilmer.

Allt ska gå snabbt. Orkar inte laga mat, jag som är grym i köket. Jag skyller allt på statusuppdateringar. Kort och koncist. Ingen vill veta mer än var du har köpt din tröja.

Problemet är bara att snabbmatkommunikationen innehåller tomma kolhydrater. Ingen mening.

Hela ens liv blir som en stor jävla one-liner. Jag tror inte att jag har haft ett djupt samtal på flera månader. Politiska diskussioner som tände mig, irriterar mig mest just nu. Folk är idioter.
Klarar inte av några längre förbindelser med något medium.

Frågan om jag ens kan ha en flickvän igen.

Var igår och såg den mycket omtalade filmen Bananas* på Bio Rio. Jag undrar om det finns något som får mig igång mer än när storföretag jävlas med den lilla människan. Jag har idag suttit och läst på lite om bananer. Det är en konstig grej att göra. Men högst intressant.

Det som har hänt i Centralamerika under många år känns som en modern återupprepning av det spanjorerna gjorde med indianerna för 500 år sen. Jag var själv i Nicaragua för några månader sen och att se detta vänliga folk (även andra länder) utnyttjas för att vi ska få billiga, snygga bananer och för att multinationella företag ska tjäna storkovan, är ju högst vidrigt, det säger sig självt.

Jag tycker att det är skönt att filmmakaren Fredrik Gertten visar huvudadvokaten Juan Dominguezs – minst sagt – storslagna livsstil. Han äntrar centralamerika som en liten mini-Fidel och glider omkring i en röd Ferrari hemma i LA. Det blir inte lika tydliga billiga David-Goliat-poäng, även om det i detta fall är så läget ligger till. Doles advokater gör ett enormt skrämmande jobb. Kontrasterna till hans medarbetare, den flintskalliga och idealistiska mannen, är i vissa stunder fantastisk.

Det som kan vara skevt är att kritiken främst riktar sig mot Dole. Chiquita nämns bara i förbifarten, trots att de har ställt till med lika mycket elände i regionen.

Chiquita har sedan några år börjat sälja ”kravmärkta” bananer. Men det är en skamlig version av begreppet. ”Rainforest alliance” är en lightmärkning som storföretag använder för att inte behöva ta fullt ansvar.
Till skillnad från Krav-märkta produkter är det tillåtet att använda mycket giftiga bekämpningsmedel och odlarna saknar den typ av garanterat minimipris som ”Rättvisemärkt” ger.

Så Fairtrade-bananer är det som gäller fr.o.m. nu. Att sluta köpa bananer helt är idiotiskt, vi måste få producenterna att ställa om. Det kanske kostar dig en krona mer per banan, men det är det självklar värt, för att folk ska slippa få sjukdomar, usla löner och annat misär som vi inte ens kan föreställa oss.

Tycker du inte som jag är du en idiot. För att uttrycka det politiskt korrekt.

Många har pratat om bloggdöden. Jag har åtminstone någon sorts influensa. Det känns inte motiverat att skriva långa inlägg, när folk bara orkar läsa 140 tecken på ens FB-status.

Jag måste i så fall göra om hela bloggen, och starta på nytt. Hora mig för besökare och göra den till den välbesökta blogg det faktiskt var en gång i tiden. Men samtidigt har jag ett jobb också.

Jag letar f.ö. fortfarande efter ett kontor med kreativa människor där jag kan sitta och frodas. Hojta om ni vet något!

Nee, det måste vara en myt va?

Tjejer, lär er ge en lapdance nu så kan ni få en fjärrkontroll i arslet sen…

Jag försöker få en kompis att sluta röka, och hon skickar en video med komikern Bill Hicks som propagerar för rökning.

Ironiskt nog dog han endast 32 år gammal, pga cancer som han troligen fått av rökandet…

Men jag flyttar till New York snart. Jag tar tillbaka allt jag sa. Återkommer med mer efter helgen. Har sovit 20 av de senaste 30 timmarna…

Undvik Williamsburg. Det är ungefär som att åka till Kreta. Så mycket svenskar finns det där. Det är som ett Södermalm med ännu bajsnödigare svenskar. Ni vet hur folk från Dalarna flyttar till Stockholm och försöker följa alla trender, för att det inte ska märkas att de är bönde.
Tänk att de sen flyttar till New York och är så osäkra att de håller på att bajsa på sig av nervositet.

Strunta i att göra alla ”måsten”. En bra resa är att vara där i tiden och leva som en vanlig stadsbo. Jag har inte gjort en turistgrej än och bott i ghettot (nåja, Clinton Hill är rätt lugnt) med bara svarta. Har the time of my life.

Men en enda dag ska jag turista ihjäl mig, åka på sightseeingbuss, fota med japaner och käka korv med tyskar. Det kommer att bli fab!