Damons lista

Något som slog mig efter första året på juristlinjen var hur jag slutade uppröras över ”konstiga” domar som jag läste om i tidningar. När man väl hade satt sig in i hur lagen och rättsväsendet var uppbyggt, var det lättare att förstå hur domstolar ibland kunde döma som de gjorde. Än mer påtagligt blev det när man läste domsluten från ett känt mål som man hade läst om i tidningen, och snabbt ändrade åsikt då man fick veta mer fakta.

Bl.a. Aftonbladet har idag skrivit om ”Nåshjälten” Per-Anders Petterson. Läs först Aftonbladet-artikeln här och återkom sen till mitt inlägg.

Nej seriöst, läs artikeln först om ni inte redan har gjort det, och kom tillbaka, det kommer bli lättare att förstå mina poänger.

Sen kan man läsa domen som SVD så föredömligt publicerar här. Det som inte riktigt framkommer i tidningsartiklar är följande: Per-Anders var ingen tillfällig hjälte som dök upp. Han hade haft dispyter med den berusade gärningsmannen (GM) sen tidigare. Han fick också höra att han betedde sig illa i byn och tog med sig en domkraft hemifrån.

Efter att ha kommit fram till brottsplatsen skriker han åt GMoch frågar vad han håller på med. Då avbryter GM sitt strypgrepp och vänder sig om, medan han fortfarande sitter i bilen. Per-Anders slår då det första slaget mot GM:s axel. Ett slag som tingsrätten bedömde som nödvärn. GM kommer då ut ur bilen, och det finns tydligen inget som säger att han ska attackera Per-Anders. Övergreppet var tillfälligt avvärjt. Och hade Per-Anders nöjt sig här hade han gått fri.

Men Per-Anders tar domkraften och slår ett hårt slag i huvudet på GM – som är obeväpnad – och spräcker skallen på honom. Det är där tingsrätten anser att Per-Anders går för långt, över nödvärnet, och jag är benägen att hålla med. Det är ett slag som i värsta fall hade kunnat döda GM. Och då hade Per-Anders kunnat få bra mycket mer än ett år.

I Aftonbladets artikel låter det som att GM hade strypgrepp på en tant, Per-Anders kommer fram och slår två slag och räddar henne. Det är inte sant. Det är ett sätt för Aftonbladet (och andra tidningar) att framkalla folkets vrede.

Det är också fult av SVD (som alltså publicerar domen) att enbart skriva: ”På håll såg Per-Anders Pettersson och några andra vad som hände och gick mot bilen och skriken.” Som vore Per-Anders bara en tillfällig åskådare. Per-Anders var alltså där för att leta efter GM.

Per-Anders har också varit dömd för misshandel tidigare. Visst, han har sonat sitt brott, men det är alltså en man som inte tvekar till att ta våld.

Man kan tycka att domen är konstig och att jag försvarar ett våldsamt fyllo som nästan dödade en äldre kvinna. Det gör jag inte. Tvärtom tycker jag tyvärr att det verkar som att GM kommer för lindrigt undan med en villkorlig dom, men jag har inte läst på om exakt vad det är han har gjort, så det är svårt att uttala sig om.

Jag vill bara visa att tidningar inte gärna skriver allt objektivt, för att de lever på att ni blir förbannade, rädda eller oroliga.

Tänk efter en extra gång innan ni rasar. Gå till källan och skaffa dig en egen uppfattning. Det är lika enkelt som självklart. Det borde även gälla för alla bloggare som skämmer ut sig själva när de sluter upp i proteststormen.

Lita inte ens på mitt ord. Läs tingsrättsdomen här och hovrättsdomen här.

Update: Jag får veta att någon från Nåshjältens stödgrupp på FB har länkat hit. Kul! Men låt mig förtydliga: Jag tycker att det saknas civilkurage i Sverige. Jag har själv flertalet gånger sagt åt folk på tunnelbanan och hamnat i bråk med killar som trakasserat andra, och hoppas att fler ska våga ingripa.

Jag förstår att man blir förbannad på domstolar och jurister. Men de dömer enligt lagar som politiker har tagit fram. Per-Anders är en hjälte som ingrep och det ska han ha cred för. Men han tog det också för långt. Hade slaget träffat lite värre hade han dödat en full gärningsman som stod obeväpnad och inte längre utgjorde ett hot. Den inställning många har i ovannämnda grupp är att GM lika gärna kunde få ha dött. Det är en tragisk människosyn. Vi lever på 2000-talet. Vi kan inte ha lynchmobbar och öga för öga, tand för tand-inställning. Ingrip och avbryt, men använd inte mer våld än nödvändigt. Det låter rätt logiskt i mina öron.

Det som slår mig främst när jag har tittat igenom första avsnitten av tv-programmet Ullared är det avstånd jag känner till dem människor som porträtteras i serien. Det som ”ska” anses vara medelsvenskhet eller mainstream. Käka pizza med burkchampinjoner, ha tumring och digga Basshunter. Eller ha dålig smak som vissa skulle kalla det.

Missförstå mig rätt. Jag kommer själv från enkla förhållanden, uppvuxen i ett 13-våningshus med en högst alldaglig levnadsstil. Och flera av mina familjemedlemmar har antagligen varit, eller skulle vilja åka till Ullared. Men det krävdes inte många dagar utanför bubblan i förorten innan jag insåg att jag aldrig mer ville tillbaka till den okunskap och avsaknad av visioner som ett medelliv också kan innebära.

Grundkonceptet i programmet är att visa det vanligaste svenskar tydligen gör under en sommar. Åker till Ullared och överköper billigt skräp samtidigt som de campar, dricker öl och grillar. Bland dessa ”vanliga människor” som gör vanliga saker har man hittat ett gäng lite färggladare människor som får några minuter i rampljuset.

Jag förstår att produktionsbolaget och Kanal 5 gärna vill utmåla alla dessa ”medelsvenskar” som sköna, enkla människor. Men Ullaredsmänniskorna besitter också en stor dos okunskap, smygrasism, alkoholism och vardaglig misär. Och det är lite där poängen i inlägget ligger. Diskussionen som vi har haft på sistone om ”riktiga människor”, och som har pågått i USA under en längre tid. Där elitister och innerstadsbor påstås ha tappat kontakten med det som är på riktigt – ute i landet – utanför vår storstadskärna.
Hur man tydligen inte är en människa på ”riktigt” för att man är mer utåtriktad, har lite finare smak och gillar att göra det svårt för sig.

Fenomenet berättas egentligen bäst i senaste avsnittet av NBC:s finfina serie ”30 Rock”. Chefen Jack tvingar med producenten (elitistiska) Liz Lemon ut till Midwest för att hitta en skådis från det ”riktiga” Amerika, och för att lära sig vad medelamerikaner skrattar åt. Skillnaden blir än mer distinkt i ett splittrat USA, men har ändå gemensamma knytpunkter till Sverige. Det Jack tror är sköna medelamerikaner som skiljer sig från snofsiga elitistiska New York-bor, visar sig även vara elaka okunniga människor. För med medelmåtta kommer också en naturlig minskad förmåga till öppenhet och tolerans. Är du inte berest ökar risken att du är främlingsfientligt. Är du inte påläst så är du antagligen mindre allmänbildad. Och intar du information utan att ifrågasätta är du en del av hjorden.

Många av er kan tolka det här som drygt skitsnack. Jag vill förtydliga att jag inte föraktar medelmänniskan. Jag föraktar den charm och äkthet som försöker beskrivas dem som grupp. Det är billiga poäng. Jag förstår mycket väl att medelsvensson är grundstommen i vårt land. Människor som sliter dagligen, tysta arbetsmyror som bär upp vårt samhälle och vi bör vara dem tacksamma för det. Det finns en given succé i att försöka nå dessa människor.

Robert Wells – som också medverkar i första programmet – har blivit mångmiljonär tack vare denna gyllene medelväg. Den som är ute efter snabba pengar gör sig själv nästan alltid en tjänst genom att sänka svårigheten på sitt artisteri eller produkt. Nå ut så brett som möjligt. Det är enkel matematik. Och det är egentligen oberoende av genre.

Jag kommer att tänka på Larry the Cable Guy, en amerikansk komiker som har gjort sig enorma pengar (vi pratar hundratals miljoner nu) på sin white trash-komedi. Som tyvärr bygger på fördomar mot bögar, invandrare och andra nymodiga element i den vita medelmannens vardag. Jag skriver man, eftersom det är det hans publik främst består av. Briljanta David Cross (från bl.a. Arrested development) krossar honom totalt i detta klipp på Youtube. Väl värt att lyssna på.

Den som vill kan göra det enkelt för sig och bara insupa underhållsvärdet i tv-programmet. Ullared kommer att bli en fin framgång för Kanal 5. Precis som Färjan (i samma kanal) kommer både vi som inte förstår kulturen och de som känner igen sig att titta. Förundras, hånskratta eller ha sympati. Grattis till Kanal 5!

Jag ser inte charmen i att förhärliga medelmåtta och den Jantekänsla som genomsyrar hela fenomenet, så jag kommer nog inte att orka titta. Och det beslutet har inte påverkats av den osofistikerade tanke som slog mig när jag twittrade nyss: 45 minuters tv och inte en enda knullbar person i bild.

Det jag vill ha sagt till slut är att vedugnspizza knäcker en Hawaii. Att Bassekou Koyate svänger mer än Basshunter. Och att ett puttrande lågmält aha-skratt är ett vackrare ljud än ett billigt pruttskratt. För i en rättvis värld hade ovanstående nämnda Arrested development gått i tio säsonger och Vänner blivit nedlagt efter tre.

Självklara ståndpunkter som inte delas av tillräckligt många människor.