Damons lista

Ibland när jag skriver saker utgår jag ifrån att alla ska fatta. Och tänker att de som inte fattar, kan dra. Det är lite omoget. I förra inlägget skrev jag om en bild som handlar om second base. Alla som har sett amerikanska filmer eller tv-serier någorlunda länge vet vad det ungefär handlar om.

Det är en metafor för hur långt man kommer med en person på en dejt, baserat på amerikansk baseball:

First base: Hångla
Second base: Smeknigar, petting, ”hand job”.
Third base: Oralsex.
Fourth base/Homerun: Samlag!

Det är ungefär så jag uppfattar det, kan finnas lite andra definitioner.

Jag älskar amerikansk kultur och termer och vältrar mig i det. Eftersom jag jobbar med nätet, så slukar jag i mig mycket nättermer också. Jag ska nog starta en egen skola för det. Berika era liv med Internetnonsens och memes.

Om ni vill veta vad rubriken syfta på, kolla här på Wikipedia

Först av allt. Jag gillar att sätta dig företag som är jävliga, men man måste också hylla fina företag. Som Binero.se, där man kan regga domäner och ha webbhotell. De är billiga, enkla och duktiga. De skickade precis ut ett mejl, som jag känner att fler måste få ta del av:

Gör din röst hörd – Namnbank.se

Vänliga hälsningar,
Anders Aleborg

Jag föreslår till de som har Handelsbanken att skicka ett kort mejl till företaget och berätta hur illa man tycker om detta sätt att försöka styra vårt Internet.

Det här känns som en märkligt kort nyhet från Svt Text:

Kanske blir en uppdatering snart. Jag vägrar att läsa på någon annan sajt varför Chelsea inte får köpa fler spelare, tills dess att Text-Tvitter har upplyst mig.

Jag har på sistone fått flera förfrågningar om jag addar folk jag inte känner på Facebook. Jag aldrig riktigt förstått mig på att adda massa vänner, som om de vore Pokemon-kort. Antingen har man bara sina vänner, eller så har man alla möjliga. Jag tycker också att det är skönt att kunna värna om sitt privatliv lite grann, när man vill dela med sig av bilder och små funderingar.

För något år sen addade jag några läsare, men tog bort de flesta efter ett tag, (som jag inte kände så väl, sorry). Jag tror att jag har sex läsare kvar som vänner. Lite skoj så där att ha människor som man känner till, men ändå inte känner. Lite kul att få inblick i andras liv.

Men tiden har sprungit om mig.

Facebook är mer en plats för nätverkande än ett vänforum. En kompis till mig addar t.o.m. folk som hon är på samma fest med, bara för att kunna bjuda in dem på events senare. Andra vänner har flera tusen ”friends” och kan snabbt och enkelt promota saker.

Så jag funderar på att hora ut mig nu. Uppmana mina läsare och TL/TT-läsare att adda mig om de vill, så att jag också får feedback på saker och ting. Då slipper jag känna mig taskig när jag hela tiden får neka folk som addar mig, som jag inte känner till. Sen ska jag ha 1000 vänner, och skriva roliga statusuppdateringar och få dem att skratta. De här nästan 400 vännerna jag har just nu räcker inte till längre.

Eller jag har för mycket grejer att slänga ut som behöver kommenteras.

Så den som vill kan adda (skriv gärna en liten hälsning). Ska skriva något kort på TL snart också. Och Twitter ska vi ordna upp. Det är hett, kids.

Jag hörde det av en 35-årig mediasnubbe häromdagen.

Säg att man lyssnar på Spotify två timmar om dan. Det är 60 timmar i månaden. Under varje timme är det cirka två minuter reklam. Det är 120 minuter irriterande reklam per månad. Premium kostar 99 kr, så för 49,50 kan man slippa en timmes irritation varje månad. Sååå värt.

Ändå tillhör man den här jävla gratisgenerationen och vägrar att få arslet ur vagnen!

Damon Rasti ”Va fan Damon, jag vill inte gå ut med dig igen. Det känns som att jag är Alan i Two and a half men, och du är Charlie Sheen.” Jag vet inte om han syftar på att jag drack för mycket, eller pratade med många tjejer.

Damon Rasti ingen romersk armé ska stoppa mig från att snaska kotte ikväll. (Här blev jag iofs faceraped/facefucked av en vän)

Damon Rasti Sitter och kör i bilen, hem från GBG. Känns inte som att jag borde Facebooka samtidigt. (mobile)

Damon Rasti YES! Har fått klart med ett bokkontrakt för Tjuvtittat som kommer ut nästa vår. Bokförlaget räknar med att sälja 25.000 ex, vilket ger mig ca 250.000. Ungefär lika mycket som de flesta av er tjänar på ett år.

Den sista innehåller påhittade siffror, men gör sitt jobb som provokation. Jag älskar att provocera alla Jantisar (Jantelantisar). Jag skrattar faktiskt högt åt det. Men det är jäkligt kul att Tjuvtittat ska komma ut som bok!

Vi fick ett erbjudande om att ge ut Tjuvtittat i bokform och kunde givetvis inte tacka nej. Böcker är en bra förgrening av bloggar, där man får chansen att sprida sitt budskap bortom ettor och nollor. Vi ser främst en bra möjlighet att nå en äldre publik som inte nöjessurfar i samma utsträckning som våra vanligtvis unga läsare.

Boken kommer ut i början på nästa år och kommer att innehålla en hel del opublicerat material. Jag förstår verkligen att det känns onödigt för en läsare att köpa en bok som innehåller material man redan har tagit del av.

I övrigt så pågår just nu lite jobb med utveckling av de tre nya sajterna. Min favorit bland de tre, ska nu genomgå en testkörning av vänner och bekanta i två veckor, så det ser väl ut som att det blir en grand release i augusti.

Tack till The Pirate bay som visar på samhällsansvar och samvete. Och vi andra ses väl imorgon klockan 16 på Sergels torg? Snälla, kom kom!

Hittar denna intressanta graf hos min favorittidning, Guardian. Den visar vilken sorts nöje folk i Storbritannien har lagt sina pengar på under de senaste åren.

Att enbart skylla på nedladdning är inte hållbart, när man ser att spel har ökat kraftigt. DVD likaså. Folk har väl en begränsad budget. Och i en tid där bolagen fortfarande tjatar om skivförsäljning är det kanske dags att inse hur föråldrat det mediet egentligen är. CD är bland de få tekniska grejer som finns kvar från min barndom. Jag menar, jag springer ju inte och köper VHS:er eller spel på åtta 3.5-disketter längre. Visst kan det vara så att man genom gratis musik lägger pengarna på annat. Men spelen och dvd:n finns där för nedladdning också.

Jag har funderat på hur kul det skulle vara att hjälpa en ung artist. Mitt primära mål skulle vara att krossa alla sanningar som musikindustrin har skapat och omvärdera alla måsten. Det finns så mycket att göra, i en bransch som ligger tio år efter sin tid.

Jag hamnade i en diskussion med en Aftonbladet-medarbetare på en hemmafest för några veckor sen. Jag ville framföra varför Aftonbladet sög så mycket rumpa (bildgoogla ”toss the sallad”), men insåg snart det idiotiska att påtala det för fotfolket. Det är som att gnälla på ICA-kassörskan om att laxen är för dyr. Vad ska hon göra åt det?

Därför vill jag nu inte gnälla om journalisten till den här artikeln som skriver om Eminems och Brunos ”bråk” på MTV-galan förra veckan. Han påstår att Sascha Baron Cohen genom sitt andra alter ego ”hånar” Eminem genom sin Twitter. Det som journalisten i det här fallet skiter i att ta i beaktning är att Borats Twitter-konto är fejk. Fogazy. En bluff.

Det tar en normalvettig människa ungefär 12 sekunder att inse. Och några googlingar senare kan man konstatera det uppenbara. Men Martin Söderström väljer den lätta vägen, genom att inte kolla upp en bra story. Jag är inte arg på dig Martin. Jag är arg på ICA-Stig som tillåter dig skriva ut osanningar.
Som inte tvingar dig att kolla var laxen kommer ifrån.

Får man inte lära sig redan på mellanstadiet att ta allt på Internet med en näve salt?

Som häromdagen när jag ser ett inlägg om mig i Soran Ismails blogg. Sitter folk och läser den bloggen och tror att det på riktigt är Soran som skriver? Att han skulle skriva ”Den har en härlig blandning av lite humor, lite allvar. Den är välskriven, men för den delen inte överdrivet pretentiös.” om min blogg.

Det säger sig självt att komiker inte kan skriva vettigt och välformulerat. Men den här Faux-Soran skriver bra och överraskande om valet bl.a. så vi får hålla koll på honom i framtiden.

Tills dess. Kom ihåg. Allt på Internet är fejk.