Ganska snart insåg jag det absurda i att planera masskonsumtion, när jag gjorde en antikonsumtionsåtgärd. Så nu när den här månaden är slut, ska jag fira med lite etiopisk mat, med någon som jag tycker om (och som faktiskt kom på den här grejen), och dricka några fruktiga drinkar i goda vänners sällskap. Kanske köper jag ett par nya chinos och en ny T-shirt i helgen. Men där får det ta stopp.

Det känns som att det var flera månader sen jag och T började med den här konsumtionsfriheten. Och på sätt och vis känns det vemodigt att den här månaden är över. Tillbaka till konsumtionsfängelset.

Jag började vänja mig vid livsstilen. Att inte slänga i sig massa skräpmat och alkohol ute, eller köpa skit för att det var på REA. Men jag får helt enkelt vänja mig vid livsstilen. Jag kommer att konsumera, men verkligen med omtanke. Och för sista gången uppmanar jag ännu fler att prova på detta.

Det är på sätt och vis livsomvälvande.

Trevlig valborg!

Medan ni andra springer i nya t-shirtar och jackor, och sveper öl på uteserveringar och shots på krogen, går jag i samma kläder som förra våren och är nykter på dansgolvet.

Och det funkar alldeles utmärkt. Jag ska sitta och skriva ner en sammanfattning för 365saker.se .

Ett tag var jag alldeles nojig, för jag vet att det finns en tjej i mataffären som läser bloggen, och att hon skulle börja inspektera mina matvaror. För gränsen är ju hårfin. Får jag köpa grillade kycklingklubbor till extrapris, även om det blir några kronor billigare att köpa frysta och tilllaga dem själv?
Fast sen tillkommer ju el, diskmedel och vattenförbrukning, så sånt får jämna ut sig. Samma sak med att köpa billig potatissallad, istället för att göra en från scratch.

I lördags var jag på hemmafest, och när några hade gått hade de lämnat kvar några öppnade vinflaskor, och vissa tyckte att jag då kunde dricka för att vinet ändå skulle slängas. Men jag hade då varit ”vit” i 25 dagar och med fem dagar kvar, så ville jag verkligen köra klart månaden utan alkohol.

Jag tror och hoppas att folk som jag har pratat med har blivit inspirerade att prova på själva.

I dare you.

I double dare you!

Herr ordförande! Jag vill försvara dessa beteenden med att hävda att inget i reglerna sa att jag inte fick äta glass. Jag fick inte lyxa till det, men om jag ersätter en lunch med en 15 kronors glass, har jg både sparat pengar och konsumerat mindre än vad jag skulle ha gjort till lunch.

Och cheesburgartuggan är ju inget konsumerande eftersom han redan hade köpt den och skulle slänga sista tuggan. Visst, jag kände mig som en uteliggare, men den mungasm jag fick var lätt värt det.

Just det, jag gjorde en grej till, som var än värre, men det var lite i nöd. Jag fick följa med en vän till akuten i fredags och vi fick vänta i flera timmar (mellan 12-17). Vi blev rejält hungriga och det enda som var öppet var en Pressbyrå (med korv och sallader) och en pizzeria, och jag åt en halv pizza. Men det var det eller svälta som gällde, och det är svårt att hinna förbereda lunchlådor när man åker in till akuten. Dessutom var det långfredag så jag tror att Jesus sonade för mina synder.

Annars har jag tackat nej till mängder av saker, eller så har jag mött upp och druckit vatten på t.ex. fik. Jag har varit ute två gånger till och festat, och druckit mig redlös på H2O.

Nu har det gått två veckor. Och jag börjar smått inse att jag kan klara mig utan skiten. Det handlar bara om att ändra på sina levnadsvanor. Något som är rätt svårt för bortskämda snorungar som oss.

2. Får jag följa med till vänners lantställe? Bensinen kostar ju, och jag behöver inte åka egentligen. Men det skulle vara jäkligt roligt och skönt.

3. Hur glada blir barnen som ringer på, om jag ger dem russin? Får jag ens ge dem russin?

Jobbigt med högtider. Frågan är också vilken sorts mat man får äta. Jag måste avstå det lyxigaste som erbjuds känns det som. Nåja, folk svälter, då kan jag nog nöja mig med att bli mätt.

JÄVLA BAJSKONSUMTIONSFRIA MÅNAD, JAG HATAR DIG, JAG KOMMER ATT DÖ!

Min andra tanke när jag hade lugnat ner mig lite:

DRA ÅT HELVETE MED HELA DEN HÄR MÅNADEN, JAG MÅSTE HA HAMBURGARE, FÅ DRICKA SPRIT OCH ÄTA KIT-KAT!

Till slut:

Det blir tufft med helg, eftersom det är tiden för förströelse. Och låt oss inse att de flesta av våra ”hobbies” kostar pengar. Jag ska beskriva lördagen för er i korthet:

Jag och T som är min medbrottsling i detta experiment skulle möta några vänner i Gamla stan. De skulle äta något, så jag var tvungen att packa med lunch. Vi kunde ju inte sitta på ett matställe och äta våra matlådor så vi var tvungna att sitta vid vattnet (vilket i lördags råkade vara fantastiskt p.g.a. solen). Sen blev några ölsugna så vi gick upp till Mosebacke och de beställde öl och vi försökte beställa vatten, MEN DET FANNS INTE!

Så vi satt där som två panka studenter och undrade vad vi gett oss in på. Sen ville min kompis att vi skulle spela bowling på söndag, men jag var tvungen att tacka nej.
Vi åkte hem till mig och grillade på min innergård, vilket var kvällens höjdpunkt och sen skulle alla gå ut, så jag gick till Berns och dansade och drack vatten. Det kändes pinsamt att beställa vatten av samma bartenders som man vanligtvis beställer flera drinkar av. Och sen skämdes jag lite för att jag tyckte att det var pinsamt.

Vid tvåtiden började jag tröttna på alla fulla människor som istället för att dansa ägnade sig åt att trampa ner folk, spilla drinkar och spotta när de pratade, så jag drog. På väg hem var jag sååå sugen på en liten pepperoni-hamburgare från MAX, men det var bara att springa mot tunnelbanan.

Jag kände mig utmattad när jag kom hem, vem visste att det skulle tära på en att INTE konsumera?
Samtidigt så gör alla motgångar och ”jobbigheter” mig mer övertygad om att det här är rätt shit. Det går att hitta på saker som inte kostar pengar, man måste bara planera lite mer. Det känns surt att inte kunna äta något om man är på stan och är hungrig, men jag ska se till att ha en påse med nötter och russin i fickan fr.o.m. nu, det borde stilla hungern tills man är homesafe.

Frågan är vilken tröst det är när kompisen smäller i sig en saftig trippelburgare med Coca-cola.

Många frågar varför jag gör det här. Det finns fler svar än de jag har listat tidigare. Ett svar som jag kom på först efter att månaden startade är att man faktiskt börjar inse all lyx man har kring sig.
Det är inte min eller din rättighet att köpa nya byxor, ta en hamburgare eller dricka en drink ute. Det är en möjlighet för att vi har enorm tur och är födda i ett land där ingen behöver gå törstig, hungrig eller utan tak på huvudet (förutom några hemlösa, men det är en annan diskussion).

Jag lär mig att uppskatta mitt liv och alla små saker som jag alltid har tagit för givet. Bara det i sig är värt att prova en månad för.

Det som slog mig mest var att man i princip måste tänka ”konsumtionsfri” dygnet runt för att kunna klara sig. På förmiddagen gick jag in på ett nyöppnat LIDL, en butikkedja jag – p.g.a. usla personalvillkor och långa transporter – har bojkottat ända sen de kom till Sverige.

Det var premiärdagen och jag ville kolla utbudet för att bilda mig en egen uppfattning, och det fanns en hel del riktigt billiga grejer. Eftersom jag tänker väldigt ekonomiskt nu började jag plocka på mig en del matvaror som jag ändå behövde, och plötsligt slant en liten juicepress i plast ner i korgen, för jag ville köpa den till någon jag tycker om.

Väl vid kassan kom jag på att jag ju inte får köpa presenter heller, och fick ta bort den i panik från rullbandet. När jag skulle betala sa kassörskan att det blir 204.50. Men om jag handlar för 250 kr så får jag en värdecheck på 50 spänn. Det lät ju hur lockande som helst, för vad hon sa var att jag kunde ta några grejer till gratis i princip. Jag kommer ju att handla mer mat. Så jag tog två påse nötter och det kändes skönt. Gratis är gott.

När jag började packa varorna insåg jag att jag ju nu egentligen köpt saker jag inte behöver! Jag hade köpt lite nötter redan, nu plockade jag på mig mer. Jag hade överkonsumerat. Jag blev först förbannad på kassörskan, som givetvis var oskyldig, och sen på mig själv, som inte kunde tacka nej till erbjudandet.

Trösten låg i att jag ändå skulle ha köpt dessa nötter under denna månad och att jag nu fick dem ”gratis”, eftersom jag kommer att kunna handla annan mat med värdechecken. Så jag känner inte att jag har brutit konsumtionsfria månaden. Däremot låg jag i farozonen. Plus att jag inbillade mig att jag hade lurat onda LIDL på 50 kr, vilket jag givetvis inte hade, eftersom jag ändå handlade för 250 kr.

Jag gick ut och började the walk of shame hemåt. Inte bara för det som hade hänt, utan att jag gick omkring med en stor påse i handen som skrek LIDL. Jag hade lika gärna kunnat haft en Dressman-påse.

Sensmoral: Allt som är gratis är inte gott. Och bara för att man har konsumtionfri månad betyder det inte att man ska spara pengar till vilket pris som helst. Hellre en skinka som är lite dyrare, men som inte har åkt långa vägar till min mun.

Jag och två vänner skulle skriva på ett projekt och skulle sitta på ett fik med våra datorer. Väl inne på fiket insåg jag att jag inte kunde beställa något! Jag var 14 igen och skulle fulsitta på ett fik. Jag låtsades som ingenting, men det hela kändes pinsamt. Jag sitter också ibland och jobbar från olika caféer, något jag inte kan göra den här månaden alltså.

Jag var på väg hem ganska sent på kvällen och var riktigt hungrig. Det lockade som fan att slänga i sig två burgare á 10 kronor, men jag fick nöja mig med att äta det jag hade ätit till lunch. Det kanske inte låter som världens jobbigaste grej, men är man van att slänga i sig två burgare när suget kommer, tar det emot rejält att inte kunna göra det helt plötsligt.

Jag bävar inför helgen när folk ska hitta på massa roliga saker och jag måste tacka nej.

Jag och mina idéer.

Devisen ”Flest prylar innan man dör vinner” har alldeles för länge dominerat våra tankebanor och levnadssätt. Vi blir allt fler som inser att vår konsumtionssjuka inte är hållbar i längden. Motgiftet borde alltså vara att avvänja sig från våra vanliga köpvanor. Äta ute här, köpa en present där eller bara ”unna sig” något. Slut.

Reglerna är enkla. Hemlagad mat (utan överdriven lyx) är – bortsett från vanliga räkningar som hyra och el – det enda vi behöver för att klara oss. T.o.m. elen kan man spara in på. Alkohol och tobak är givetvis inte tillåtet. Vill man gå ut och festa, får man göra det, så länge det är gratis entré t.ex.
Man får inte bli bjuden på saker, för då konsumerar man ju ändå.

Jag kommer att skriva om motgångar, tankar och respons kring detta i en månad framöver.

Det går kanske inte att vara helt konsumtionsfri. Men det går att göra sitt för att bidra till en mer hållbar värld, och faktiskt göra sig fri från det absurda slaveriet som många av oss har försatt sig i.

Jag passar även på att dra igång en socker- och sexfri månad, men mer om det i ett annat inlägg.

Jag skriver detta förinlägg så att ni inte tror att det är ett 1:a april-skämt imorgon. Jag kan vara seriös också.

Ibland.