Damons lista

Nöjesguiden insåg att 2011 kommer bli mitt stora genombrottsår och kontaktade mig med ett gäng frågor inför vad som kommer att hända detta år. En trevlig bild fick de till också. Här nedan är mina svar.

Vem bestämmer sig för att skriva en självbiografi?
– Chloe Schuterman. Efter att ha bloggat i knappt ett halvår känner hon att ”Näj, nu ha jagg utväcklats masser å vil ta nesta stek i min liv!!”. Detta förutsatt att Dominika Peczynskis tioåriga dotter inte hinner/tvingas före.

Vem blir kvar i garderoben?
– Som vanligt Carl-Philip och Peder Lamm. Antagligen i samma garderob. I Rokoko-stil. (Jag har ingen aning om vad detta betyder, eftersom jag finner inredning lika roande som folkmord.)

Årets otrohetsaffär?
– Hur många gånger till orkar Laila Bagge ta i Niclas Wahlgrens KKK (klämkäcka kuk) utan att vilja kräkas genom näsan? När tidningarna slutar ringa, spelar hon in en sexvideo med någon F-kändis som hon sprider på nätet för att bli ”Sveriges Paris Hilton”.

Vem kommer stå för årets plastikoperation?
– Jag hoppas verkligen att Kissie tar sitt ansvar nu, och opererar in större bröst. Det är så tragiskt med unga tjejer med små bröst, vad ska de annars komma med här i livet? Kanske lite Restylane också, anklooken kommer bli the shit, när Ducksauce släpper sitt första album.

Vem har gjort sig förtjänt av att ha en rosa kanin runt sig hela 2011?
– Vet inte så många som kan få plats med en dildo RUNT sig, men jag hoppas att Blondinbella har en i sig jämt, för nu tycker jag att hon som singel ska släppa den tråkiga präktigheten och ge utlopp för sin sexualitet och knulla runt rejält. Positiva förebilder som visar att det är okej för tjejer att ligga för sin egen skull är oerhört viktiga för jämställdheten.

Vem träder fram som Drottningens älskare?
– Jag tänker mig att kungen är lite som Peter i Family Guy. I så fall kommer Silvia ha legat med hunden. Och då menar jag inte Noppe.

Vem blir portad av vakten?
– Om det är på en klubb där jag bestämmer blir det främst folk som uttalar entrecôte med ett ”ååå” på slutet. Överhuvudtaget ska jag ha språktester och nutidsfrågor för att kunna göra ett naturligt urval på min nya klubb ”dArWiN”.

Årets snackis?
– Apples nya produkt iPhuck. Onanimaskinen. Den kommer radikalt minska behovet för vita män i 30-årsåldern att visa upp och jämföra sina Apple-produkter, som vore det könsorgan. (Asså jag är inte rasist, jag har en kompis som känner en vit snubbe.)

Hur ska Erik Hamrén få svenska folket att tro på sitt landslag igen nu när det är EM-kval?
– Så som katolska kyrkan får folk att tro. Uteslut homos (Fredrik Ljungberg), ligg med unga pojkar (John Guidetti) och skyll på islamisterna (Behrang Safari).

Vad glömmer vi ifrån 2010?
– Christer Sandel… Christian Sandal… Christ… Äh, den där jobbiga ”artisten” som grinade i kvällspressen varje dag. Fattar inte varför sådana människor inte gör slut på sin misär och bara hänger sig med en nätverkskabel. Och självklart skulle han sända det på Bambuser i ett sista försök till uppmärksamhet.

Oskar Linnros eller Daniel Adams-Ray – vem drar flest folk festivalsommaren 2011?
– Många trodde väl att Daniel skulle bli en ny Andrew Ridgeley, men även om Oskar Linnros är George Michael och drar störst publik håller jag på Daniel. Även om jag gärna skulle vilja se honom byta namn till Daniel Death-Ray.

Vem bör vi hålla ett extra öga på?
– ”Folk som är med och vidareutvecklar Generation G (Generosity), med bland annat Brand butlers, perkonomics och tryvertising”. Detta skulle jag ha svarat om jag hade 47 kromosomer och jobbade med ”Sociala medier”. Så istället säger jag: Tylösands-Nemo. Så att han inte ligger med era barn.

Kommer prinsessan Madeleine att finna kärleken? I så fall med vem?
– Det är dags att Madde träffar en blatte nu, som en markering mot SD-vindarna. För Sverige i tiden helt enkelt. Men det kan ju inte vara någon från blå linjen, Kungen vill väl ha en rumsren ”husneger”. Typ P3:s sköne Kodjo Akolor, som är tillräckligt ”svensk” men ändå rolig, har stor *** (skulle stå ”kuk” där om ni inte räknade ut det), och gillar kyckling.

Vilka ord och uttryck kommer till nytta?
– Att inleda en mening med ”Dock att” har ju varit grejen hos en liten klick på Twitter ett tag. Detta kommer att bli mainstream, när den första Big Brother-deltagaren säger det. Jag vill slå ett slag för att sluta göra typiska ”kvinnliga” sexuella grejer till nedlåtande uttryck. Om du är arg på någon, istället för ”sug kuk”, be dem ”suga fitta”, till exempel.

Årets YouTube-klipp?
– Jag hoppas att det blir ett klipp från komediserien jag och två vänner har skrivit för Jarowskij. I första avsnittet blir Patrik Ekwall drogad av SAW-killen och vaknar upp och ställs till svars för alla modebrott och doucheigheter han har begått genom åren, som att till exempel ändra sin egen Wikipedia-sida och lägga in saker som att ”Han räds inte att gå emot strömmen”. Detta förutsätter att någon kanal vågar köpa in skiten.

Vilka gifter sig?
– Jag vet faktiskt inte. Det enda som är säkert här i livet är döden, skatter och att Veronica Maggio bara ligger med kända musiker.

Big Brother sänds i TV4 till våren. Vilka skulle du vilja låsa in huset?
– Vi börjar med Thomas Di Leva som behöver låsas in. Men det innebär att vi inte kan/vågar ta in kvinnor i huset. Tror jag nöjer mig så. En värld utan Di Leva är en mer fridfull värld.

Årets stora död?
– Usch, man vill ju inte förutspå någons död. Förutom Ian Wachtmeisters. Gamla rasistgubbar behöver ersättas av unga invandrartjejer i detta land.

Övriga deltagares svar kan ni läsa på http://nojesguiden.se/artiklar/prognos-2011

Det var en – minst sagt – omtumlande dag igår. Helt nedringd av medier. Artiklar i alla stora tidningar, med på radio, och chattade live med läsarna på Aftonbladet.se (det kom tydligen över 500 frågor på några få minuter)! Jag ska försöka utveckla lite resonemang och svara på kritik, tills dess har jag sammanställt några länkar. Som vitlökssåsen på kebaben, såg jag nyss att jag är med i New York Times också!! Det är i mina ögon, grymt stort. Tack till alla som har supportat, det har varit HELT fantastiskt.

NY Times
Aftonbladet
Aftonbladet chatt med läsarna
SVD
SR

Såå, Veckorevyn ville göra en intervju om Blog awards, och jag ville inte vara med. De fortsatte tjata, så jag svarade högst oseriöst, och tänkte att de aldrig kommer printa det. Nu får jag höra att de har tagit med mig i tidningen, men bara med dem mest seriösa svaren. Här är hela ocensurerade intervjun:

Vad gillar du själv bäst med din blogg?
Att den får folk att skratta!

Vilka är dina bästa bloggtips?
Utgå ifrån att läsarna är smartare än dig. Tänk långsiktigt. Och lägg upp bilder på schimpanser. Det är alltid roligt.

Är det svårt att vara rolig i bloggen?
Nej, inte när vi har så roliga personer i redaktionen. Men just i vårt fall är det svenska folket som är roliga. Vi förmedlar bara orden vidare.

Vad gör din humor speciell?
Vi är lite samhällsironiska och bitska, och ser på vardagssamtal från ett von oben-perspektiv. De flesta av våra läsare förstår vår humor och spinner vidare på det i kommentarerna.

Vilken annan bloggare hoppas du på att få träffa på galan?
Kissie verkar vara en jätteintelligent människa som man vill ha djupare diskussioner med. Jag vill gärna prata om Fibonacci-talen med henne.

Varför tror du att just du har blivit nominerad?
För att våra läsare är lite smartare och finare än genomsnittet. Ofta är kommentarerna minst lika roliga som själv bidragen.

Vad gillar dina läsare bäst med din blogg?
Att vi få se ner på andra och känna oss lite bättre.

Varför började du blogga?
Jag pluggade juridik och det var så tråkigt att det var antingen blogga eller repet som gällde.

Vad är det bästa med bloggen?
Att få gå på kändisfester och ligga med blogg-groupies. Det är nåt speciellt med tjocka killar i glasögon.

Vad skiljer din blogg från andras?
Vår blogg har en röd bakgrund.

Vad har du för förväntningar på galan?
Mycket drama. Tjejslagsmål. Bögbloggare som utmanar varandra i dance-offs. Och Fibonacci-talen med Kissie som sagt.

Vad har varit jobbigt under det här bloggåret?
Som vanligt Aftonbladets usla tjänst Bloggportalen, som redovisar felaktiga siffror. Kissie har inte 1 miljon besökare. Tyvärr förstår inte de flesta det.

Vad har varit roligast under det här bloggåret?
Jag skojade om Engla i en rubrik, men många fattade inte poängen och jag fick massa skit. Jag grät och grät, men till slut kom jag ut (inte som homosexuell alltså) starkare än året innan.

Varför ska läsarna rösta på just dig?
Jag tycker inte att någon ska rösta på oss. Ge rösten till någon som behöver uppmärksamheten. Vi var Sveriges största blogg i flera år, och har gett ut en bok som legat etta på svenska boktoppen. Worup?

Vad ska du ha för gala-outfit?
Såg att Dressman i Kista har fått in en riktigt het blå blazer. Den och mina gröna Paul Smith-dojor!

Hur peppar du dig själv en dålig bloggdag?
Jag läser Mia Törnbloms litterära verk. Gärna med en kopp chai-latte till.

Varför tror du att just du har blivit nominerad till årets Blog Awards?
Jag vet inte. Men om jag vinner så ska jag skänka alla pengarna till Rädda barnen!

Vad har bloggen gjort för din karriär?
Väldigt mycket. Det har gjort att vi har fått utveckla nya sajter, skriva på en tv-serie, ge ut böcker och mycket mer. Utan bloggandet hade jag varit en toppjurist och tjänat massa pengar.

I ett ständigt förändrande medielandskap, har ju jag och två vänner skrivit på en tv-serie som skiljer sig ganska markant från det som går på svensk tv annars. Det har varit frustrerande att inte få göra sitt projekt, p.g.a. så många externa faktorer som måste falla på plats innan du får göra en tv-serie.

För det första måste du hitta ett produktionsbolag som tror på dig, sen måste de pitcha det för tv-kanalerna, som måste hitta rätt programtid (vanligtvis minst ett år fram i tiden) som ska passa.
Har du tur så sänds din serie cirka två år efter att du började skriva på den.

För mig är det lugnt, då detta är en bisyssla, och något jag gärna provar. Men att komma från Internet och tro att man ska slira sig igenom tv-branschen är naivt. Då blev min tanke innan sommaren: Kan man inte göra en serie ändå och bara visa den på nätet?

Jag kontaktade en vän som jobbat för MTG i många år, och han skulle titta på det över sommaren. Nu ser jag att NBC har gjort en liknande grej med sin nya serie Ctrl. Den går bara på nätet – den första hos en stor TV-kanal i USA – och är hårt sponsrat av Nestea.

Handlingen är lika enkel som genial. En kontorsnörd (Buster från Arrested develeopment) spiller lite Nestea på sitt tangentbord som blir magiskt. För när han trycker på Ctrl-Z inser han att han hoppar tillbaka några sekunder i tiden och ”ångrar” det han precis gjorde. Varje avsnitt upptäcker han nya knappar och funktioner. Nestea-flaskan finns där hela tiden, men man irriterar sig inte på den.

Avsnitten är cirka fyra-fem minuter långa, och man kan väl säga att sån här ”webisodes” är twitter-verison av serier. Ett litet break från jobb, plugg eller allmän uttråkning.

Det här är framtiden för mig. I ett medieklimat som snurrar allt snabbare behöver vi allt snabbare fixar. Att sända en serie på nätet, innebär kraftigt sänkta kostnader, samtidigt som aktualiteten blir väsentligt högre, jämfört med något som ska sändas på tv.

Det finns egentligen inget som stoppar mig eller någon annan från att ta en hyfsad videokamera, använda ett enkelt redigeringsprogram och få några vänner att ställa upp som skådisar, för att skapa sin egen webbserie. Det kommer att komma på bred front snart även här i Sverige.

Nesteas nya sajat heter Liquidawesomeness.com. Jag tycker att det Nestea gör är awesome.
Dagarna då vi är beroende av tv-kanalernas godtycke är förbi. Jag ska göra humorserier på ett eller annat sätt.

Nu ska jag bara hitta rätt väg att gå.

Jag hamnade i en diskussion med en Aftonbladet-medarbetare på en hemmafest för några veckor sen. Jag ville framföra varför Aftonbladet sög så mycket rumpa (bildgoogla ”toss the sallad”), men insåg snart det idiotiska att påtala det för fotfolket. Det är som att gnälla på ICA-kassörskan om att laxen är för dyr. Vad ska hon göra åt det?

Därför vill jag nu inte gnälla om journalisten till den här artikeln som skriver om Eminems och Brunos ”bråk” på MTV-galan förra veckan. Han påstår att Sascha Baron Cohen genom sitt andra alter ego ”hånar” Eminem genom sin Twitter. Det som journalisten i det här fallet skiter i att ta i beaktning är att Borats Twitter-konto är fejk. Fogazy. En bluff.

Det tar en normalvettig människa ungefär 12 sekunder att inse. Och några googlingar senare kan man konstatera det uppenbara. Men Martin Söderström väljer den lätta vägen, genom att inte kolla upp en bra story. Jag är inte arg på dig Martin. Jag är arg på ICA-Stig som tillåter dig skriva ut osanningar.
Som inte tvingar dig att kolla var laxen kommer ifrån.

Får man inte lära sig redan på mellanstadiet att ta allt på Internet med en näve salt?

Som häromdagen när jag ser ett inlägg om mig i Soran Ismails blogg. Sitter folk och läser den bloggen och tror att det på riktigt är Soran som skriver? Att han skulle skriva ”Den har en härlig blandning av lite humor, lite allvar. Den är välskriven, men för den delen inte överdrivet pretentiös.” om min blogg.

Det säger sig självt att komiker inte kan skriva vettigt och välformulerat. Men den här Faux-Soran skriver bra och överraskande om valet bl.a. så vi får hålla koll på honom i framtiden.

Tills dess. Kom ihåg. Allt på Internet är fejk.

Sånt här får mig att skratta upgivet. Ett företag inser att det finns bra med pengar att tjäna på invandrare som åker hem till sina hemländer. Sen skickar de uppdraget till sin feta reklambyrå (bestående av ett gäng vita snubbar med mustasch) som ska ta fram ett koncept.

De här snubbarna sitter och brainstormar, går och tar en öl på Riche, och fortsätter att vara kreativa och kommer fram till det briljanta att skriva ”Yalla Yalla” och visar en bild på kamel.

Vad de inte vet är att en stor del av målgruppen – iranier – kommer att skratta åt budskapet. Båda grejerna förknippas med araber och är det något de flesta exiliranier hatar är det att bli sedda som araber.

Det finns grova pengar att tjäna på flyg till Iran, just nu har väl Iran Air monopol på direktflyget. Därför förstår jag inte varför ett storföretag inte gör en bättre satsning för att nå ut med rätt budskap.
Och t.o.m. för många araber kan jag tänka mig att det är så banalt och stereotypt att använda det här sättet att uttrycka sig.

Det här slog mig när jag åkte tunnelbanan idag. Jag kommer ner och ser skyltar med reklam för kostymer. Instinktivt tänker jag att kostymen måste kosta 1995 kr. Jag blir förvånad över den tanken sneglar upp och ser att det är EXAKT vad den kostar. Jag har inte sett reklamen förut och inte satt min fot i en Brothers-affär på flera år (Dressman är mer min melodi).

Men så mindes jag den video som jag såg häromdagen, om en kille som i förtexten skriver om hur han fick 4.000 att köpa en studentkostym för, och att han köpte en på Brothers för 1995, och sen byggde en fet party-kundvagn för resten av pengarna:

Videon är riktigt populär och på väg mot 100.000 visningar. Senare dök den här annonsen upp på blocket, där vagnen var till salu:
http://www.blocket.se/vi/21068881.htm?ca=12_s

Nu kan det vara några oskyldiga pojkar som ligger bakom. Men mitt cyniska jag säger att det är ett gäng reklamare som vill få målgruppen att köpa sina studentkostymer på rätt ställe, och göra andra saker med cashen de sparar in.

Youtube-kontot är nyskapat och det råkades lägga upp exakt när Brothers-kampanjen kommer upp?
COME ON! Som GOB skulle ha uttryckt det.

Det mest chockerande är i så fall att Brothers har börjat med virals.

Det känns fresh.

Har under dagen följt skottlossningarna i Gamla stan-fallet, och den s.k. ”medieprofilen”. Tittade in på hans Facebook, och inte en enda person hade skrivit något på hans ‘wall’. Ingen av hans drygt 800 vänner.
När ryktet började spridas om att han hade släppts, började ”vännerna” att hagla in med ord som ”support”, och att de ”tänker på honom”.

Era åsnor, konstigt att ni inte tänkte på honom och skrev upp ert stöd när han var häktad, men helt plötsligt skulle visa det när han släpptes.

Så här är det inom media. Ett gäng människor som är dina vänner när det går bra, men som pissar på dig vid minsta motgång. Som jag försökte råda en bloggare förra året: En dag kommer du att fatta, att det här inte är dina riktiga vänner, och då kommer du ångra att du sket i dina gamla vänner.

Men hon brydde sig inte, och jag orkar inte bry mig tillbaka. Vänner som ställer upp för en i vått och torrt är sällsynta. Jag tror att jag kan räkna mina på en hand. Det är lite sorgligt.

Reklam för en dansk e-butik (OBS! innehåller massa nakna bröst). Vi är grannländer, men sånt här skulle aldrig göras i Sverige. Mentaliteten mellan våra länder finner jag intressant på flera nivåer.

Link:

Via Techcrunch

Blir alldeles varm när jag får läsa i Aftonbladet om att tidningens eminente krönikör/kritiker numer får kallas sig för Madeleine Ågren. Äntligen lite hbT-tänk hos Bladet. Alla som hittils har svurit över Jan-Olovs ibland rent usla recensioner av populärkultur får i framtiden tänka sig för. Kanske är det Madeleine Ågren ni ska kalla för kukhuvud? Eller fitthuvud om ni ska vara PK. Här är före och efter-bilder:

(Bilderna tillhör Aftonbladet)

Ironsikt att välja namnet Ågren dock, det är väl inte så att Jan-Olov redan har ångest?