Damons lista

Jag tittar på klockan. 07.21. En vanligt tid för mig att somna. Har misshandlat min kropp fullständigt de senaste 10 dagarna. Mycket festande, lite sömn. Problemet den här gången – eller ska jag säga fördelen – är att jag precis har vaknat. Jag gick och la mig före tolv för första gången det här milleniet, och kroppen och hjärnan är alldeles förvirrade över situationen.

Till slut ger jag upp och och går upp. Men vad gör man så här tidigt på morgonen. Normala människor käkar frukost och går till jobbet. Jag funderar på vad JAG ska göra. Det här är vad jag har kommit fram till senaste timmen:

* Det finns ett program som heter Gomorron Sverige, som verkar vara någon sorts parodi på Morgonsoffan. Det är fula frisyrer och kommunistisk grafik. Champagneinslaget blev censurerat, dels för att den kortades ned, dels för att programledaren inte ville provsmaka alkohol i direktsändning.

* Om man ringer kompisar så här tidigt ger man lite felaktiga signaler. Så här lät ett samtal för 30 minuter sen:

Kompis ~25: Vad?
Damon: Tja, läget?
Kompis: Gå och lägg dig, sover.
Damon: Men jag kan inte sova.
Kompis: Men fyllering inte till mig då..
Damon: Jag är nykter, jag vaknade nu.
Kompis: Är du hög?
Damon: Va? Nej, jag gick och la mig tidigt.
Kompis: Jag orkar inte med de här lekarna…Ring nån annan tjej!
Damon: Ingen annan svarar ju.
Kompis: *Klick*

Ok. Slutligen tänkte jag försöka mig på frukost. Jag saknade apelsiner och klädde på mig för att gå ner till affären. När jag kommer ut på innergården, ser jag människor som står och samtalar. De är käcka och hälsar på mig glatt: ”God morgon, god morgon” säger den ena. ”Gott nytt” hojtar den andra.
Vad är detta? Ingen granne har hälsat så här trevligt på mig under fyra år. Kan det vara zombies?

Jag väljer att inte chansa och springer in i lägenheten igen utan att hälsa tillbaka. Nu sitter jag uppkrupen här i soffan, smått skärrad. Utan juice, men med ett glas vatten och en sömntablett. Jag vägrar våga utforska mer kring det här.

Vi hörs en annan mer okristen tid.

Har velat rita en Hitlermustasch på en av mina vänner som är modell på en stor skylt ganska nära Svampen. Jag har flera gånger sagt åt henne att jag ska göra det i onyktert tillstånd, men gång på gång glömt. Nu har hon hämnats genom att ta kort på mig när jag – i just onyktert tillstånd – befann mig på en uteservering häromveckan, och i ren desperation tog den först bästa jackan i högen av ytterkläder för att kunna fortsätta dansa.

Jag hade lämnat av min egen jacka i garderoben, och insåg inte att jag hade tagit en tjejjacka. Antagligen brydde jag mig inte heller. Plötsligt känner jag kamerablixten och ser att min vän håller i en kamera och ber mig posa lite. Dum och godtrogen som jag är lyder jag och alla faller ut i skratt.

”Damon, varför har du en tjejjacka på dig?” Jag tittar på plagget och ser att ärmarna är för korta och att jag ser ut som ett freak. Jag slänger av mig jackan och glömmer bort situationen. Nu har hon skickat ett mejl där hon hotar att lägga upp bilderna på Facebook om jag ritar en mustasch på henne.

Jag responderar inte väl på hot eller utpressning, så jag väljer att göra det enkelt för mig. Jag presenterar: Mannen med tjejjackan!

Nu är det dags för hämnd. I helgen ska det klottras!

Hittade en fin bild från Audi-eventet jag var på häromdagen. Det är jag och festens lilla stjärna, Hanna. När Martin Stenmarck skulle uppträda stod hon närmast scenen och till slut gick hon upp på scen och rev av en duett. Och då är ungen typ 7 bast! Jag misstänkte att hon inte var your average kid, och en kollega berättade för mig att det var Dominika Peczynkskis dotter. Det förklarade allt.
Senare hittade jag henne i förarsätet på en nedcabbad Audi.

Jag: Hörru, kör du mig till Stureplan?
Hanna: Ja, hoppa in.
Jag: Kör svart, du får hundra spänn.
Hanna: 500 spänn!

Det värsta var att man inte ens fick ett kvitto att dra av för.

Jag har gått och blivit med AB (det är alltså ett Aktiebolag, för er under 15). Det finns många fördelar, och det känns som att Staten och Skatteverket sodomiserar en mindre när man kan skilja på mitt och företagets. Jag skulle kunna spy galla över företagskulturen i ett par A4:or, men det här inlägget ska handla om något viktigare.

När man skaffar ett AB, ska man ange tre namnförslag. Eftersom jag inte ville ha någon koppling till Tjuvsajterna, blev mitt första val ”The Internets”, efter det ökända uttalande av George Bush.
Mitt andra val blev ”Internetzionale”. Här fick jag både in Internet och namnet på mitt favoritfotbollslag Internazionale. Perfekt!

Jag var ganska säker på att jag åtminstone skulle få tvåan, så jag skrev bara ner något som tredje alternativ. ”Internuts”. En omskrivning av Internets, som skulle ha tagline – Crazy about Internet.

Det blev så klart mitt sista alternativ som godkändes av Bolagsverket och jag tänkte inte mer på det, förrän jag ringde ett företag för att göra en beställning. Tjejen som tog emot beställningen hade lite svårt att stava firmanamnet och frågade slutligen: -Nuts? Som i pungkulor?

Pinsam tystnad i cirka tio sekunder.

Varpå jag fick världens skrattattack och hon skrattade lite nervöst innan hon ursäktade sig och genomförde beställningen. Men när vi väl lagt på insåg jag att skämtet var på min bekostnad.

Mitt nya bolagsnamn betyder alltså Inter-pungkulor. Det bådar gott inför framtiden.

Nu har vi öppnat upp ytterligare en systersajt till TL & TT, videon.se!

Tanken är att vi i samma ton som de andra sajterna ska samla ihop nätets nyaste roliga/intressanta videor, skriva topplistor, leta upp nostalgiska guldkor och senare även producera eget material.

Mest vill vi bara se till att Sveriges BNP går ner lite i denna högkonjuktur. Jobba kan man göra i graven.

Videon.se – just did it!

Jag är inte riktigt 100% nöjd med bloggens design och eftersom jag inte gjort någon större affär av att jag har börjat blogga igen, så experimenterar jag tills jag känner mig färdig. Den första layouten kändes speciell och egen men kanske lite för mörk, och texten kom i skymundan. Jag gillar ju rosa, så chansen är stort att det inslaget kommer tillbaka…

Du väcks av alarmet på mobilen, och undrar om du verkligen aktiverade larmet på bilen. Sedan minns du att du åker buss, din hoovercar svävar bara i drömmen. Du skickar ett sms till dig själv och kopierar digitala SL-biljetten. Chauffören lyssnar på SR analogt och bryr sig inte.

Du är Linus på linjen – aldrig offline – ditt bredband är mobilt och din mobil har bredband. Genom dina socials umgås du med fler människor på nätet än IRL. I bakgrunden rullar TRL på MTV. Kristallerna i din LCD-tv skulle lika gärna kunna vara LSD, så hög upplösning som du har.
Snart kommer den där jäkla Jamba-jingeln och du glädjs åt Firefox ad-block. Bara blåbär utforskar nätet med Explorer, räven är listigare. Samtidigt kollar du igenom din MSN-lista, och trots att du hatar spam sprider du face plant-videor vidare.

Du kollar gamla kompisars ansiktsbilder på Facebook och försöker ful-OSA till festen på F12 (nej, inte datorknappen), men märker att det osar katt när det bara är emos inbjudna.
Du knaprar dig igenom Techcrunch, och Beta Alfa är god tvåa, där du nöjt läser att Microsoft har fått en megahård dom mot sig. Du diggar open source – källan till allt gott.

Du blir varm av att läsa om den nya USB-grillen på Prylfeber och spanar därefter in den där modebloggaren du är het på, sen mobilbloggar du bilder på din senaste erövring. Din röv börjar bli större, du sitter för mycket. Du vill inte sitta fast, vara fri. Du tror på free download, men stänger ner andras uploads.

Du pillar på din Ipod och Itouch, i like, men skrattar åt folk som har Iriver, same same but different. Och folk med PC är CP. Din identitet definieras av en Mac. Med high def-display. På helgerna vill du visa upp dig som en Macdaddy, och skäms för att du fyllekäkar på McDonald’s, där du skräms av flottiga stekare – inte de bakom disk – och vill spotta på backslick-brats. Snorungarna utanför påminner dig om varför du inte vill ha barn, trots att du älskar leksaker. Eller förlåt, gadgets.

Du spelar ”Inspector Gadget” och googlar kompisar, kolleger och gamla ex. Kanske hittar du mer på Hitta och Ratsit kan alltid tjalla. Slutligen kollar du om någon har pushat ditt namn på Knuff.

Nu behöver du väl inte Tyda för att fatta allt? För jag utgår från att du också är en I-fåne!

Veckans plus: George Carlin, som denna krönika är tillägnad, youtuba den roligaste yttrandefrihetskämpen.
veckans minus: FRA – som efter två månader fortfarande inte har lämnat ut cookies som jag har begärt ut!

Min första krönika för Metro Teknik

Eller 2008 om vi ska vara petiga. Jag höll mig borta endast i fyra månader från bloggandet (vissa tippade på fyra dagar), under tiden hann det hända en hel del grejer.

*Jag återgick till studierna (får se hur många veckor till jag håller ut).
*Jag fick ett krönikörjobb på Metro (Teknik).
*Jag gjorde slut med min flickvän.
*Jag har jobbat en del med ett väldigt spännande TV-projekt.
*Jag har avslutat min hemliga engelska blogg (och ska flytta innehållet hit så småningom)

Allt detta och anledningen till varför jag började blogga igen ska vi gå in närmare på de kommande dagarna. Just idag, ska jag och Andreas avsluta arbetet på en ny sajt som vi lanserar imorgon. Det är inget revolutionerande, utan en förbättring av en redan stor underhållningsgren.

Jag kommer att skära ner på privatliv i bloggen och ägna mer tid åt viktiga saker, så som headern antyder. Humor ska bli en viktig kategori också, det är det jag har försörjt mig på de senaste två åren. Jag förstår att det blir svårt att få upp läsarantal och Google Rank i början, men det fixar vi på vägen.

Tills dess välkomna tillbaka, nu kör vi all in, som stekaren skulle säga.