Damons lista

Det är svårt det här med att dejta. Inte shit-jag-kanske-dör-av-en-bomb-ikväll-svårt, men om vi ska se till hela fenomenet, så tar det egentligen lite för mycket kraft och tid, även om det ofta ger något tillbaka.

Problemet ligger väl främst i att det finns en mängd oskrivna regler. Och att alla deltagare lever efter sin egen regelbok. Folk blir sårade, arga och besvikna. I höstas dejtade jag fem tjejer samtidigt. Det var förvirrande men spännande. Jag anser att så länge man är öppen med saker och ting så finns det inget fel i att träffa andra. Man kan inte längre förvänta sig att folk dejtar en i taget. Jag vill personligen inte veta om den jag träffar, dejtar andra. I min romantiska värld finns det bara jag och den tjejen, där och då.

Jag vill absolut inte veta detaljer om ex, och delar med få av historier om mitt förflutna samliv. Därför brukar jag försöka undvika att följa dejters bloggar, dels för att jag vet att man får reda på onödigt skit, dels för att det känns märkligt att ta reda på en annan persons förehavanden och sen få höra om det från den personen.

Jag råkade läsa ett blogginlägg häromveckan som kändes en del, och insåg att jag själv kanske skriver lite väl öppet ibland. Hänsyn borde vara ett ledord, även om jag ogillar det faktum att jag inte kan skriva vad som helst i den här bloggen, eftersom ”fel” person kan läsa det. Det kan ju lika gärna vara framtida arbetsgivare som en kompis. Men jag vill inte utsätta folk för samma känsla som jag blev utsatt för.

Under intensivdejtandet stötte jag på en tjej som jag var kär i när jag var 15 fram tills 18-årsålder. The one that got away. Jag vågade knappt prata med tjejer då, men nu pratade vi och ganska omgående sa hon: ”Damon, shit vad du har förändrats, snygga kläder, smart och rolig. Synd att jag har sambo.”
Jag gick ifrån henne precis efter dessa ord. Ursäktade mig och svävade bort på lätta moln. Jag kände mig hel självförtroendemässigt för första gången.

Tio år efter att jag fick min första flickvän kände jag att det hävdelsebehov kring tjejer som genomsyrat min vardag var som bortblåst. Jag slutade dejta alla fem. Det kändes bara som att jag försökte fylla ett hål, genom att ständigt vara eftertraktad. Jag hade sen ett bra tag slutat vara one night stand-typen också.

Det jag skrev för några veckor sen om saker jag ogillar hos tjejer sårade någon jag dejtade. Har tidigare fått utskällningar av andra för saker jag har bloggat om. Det är nog bättre att hålla saker och ting mystiska. Låta den andra upptäcka. Vi är gratisgenerationen, men vissa grejer kan vara värda att kämpa för, istället för att de ligger ett klick bort.

Därför känns det egentligen meningslöst att skriva vad jag vill ha och inte vill ha hos en tjej.
Jag skulle vilja ha en tjej som är smart och allmänbildad – men ändå imponeras av mig , supersocial – men också gillar en hemmakväll, rolig – men skrattar åt mina skämt, söt – även utan smink och galen i sängen – men inte promiskuös, varm – med en liten släng av cynism. Men jag inser också att drömtjejen är en utopi. Ingen är perfekt. Men det betyder inte att man ska nöja sig med mindre. Kanske bara vara realist.

Helst vill jag hitta min egen Bonnie Parker som alltid finns där på mina rövartåg och hjälper en att växa som människa. Stöttar i alla lägen. Hur det går får vi väl se. Men det blir inget som jag kommer att skriva om i den här bloggen.

Jag vet inte om jag har nämnt att jag tycker att det är riktigt hett med tjejer som har glasögon. Kanske är det för att jag har bågar själv, men det strålar intelligens, och det finns få saker som kickar igång mig mer än en tjej som slår mig i Jeopardy eller annan frågesport (händer inte ofta givetvis som ni vet, inte av killar heller).

Jag har ju rätt stora glasögon, och det har under senaste åren varit något av en trend att ha ”nördglasögon” och det är många där ute som går med helt vanliga glas i för stora brillor. Jag ogillar begreppet starkt dock, fick mina olika bågar av ett par som drev Spectacles for Africa om ni minns den historien, och ett par stora glasögon passar mitt stora huvud (stor hjärna ni vet).

När man är ute är det ofta folk vill prova glasögonen och förvånansvärt många kommer fram och pratar, en bra ice breaker skulle man kunna säga. Alla utgår från att de är fejka. Ibland är det jobbigt om de försöker rycka ifrån en glasögonen, men frågar man så är det helt ok. Jag har sen två månader kommit på ett motkrav, jag måste ta en bild på det. Jag börjar samla ett litet album – har ingen om varför, förutom att det är kul – och ska här dela med mig av några favoritbilder från senaste veckorna (då det har varit lite för mycket utgång som ni vet).

Julia:

Rebecca:

Marcia:

Så sköna. Den enda nackdelen jag kan komma på är att det kan bli extra jobbigt om båda har glasögon om man ska hångla. Men erkänn att det är hett!

När man först träffar någon som man tycker är intressant, oavsett om det är ute, på jobbet/skolan eller genom vänner, får man ju ett första intryck som så småningom måste konkretiseras. Snart inser man att det finns brister och även om ingen är perfekt så kan det vara läge att hoppa den här dejten. Här är de sex främsta anledningarna till att jag har tappat intresset:

1. Rökare/snusare: Det här är min solklara etta. Tanken på att kyssa en rökare ger mig kväljningar. Det är så ofräscht att det borde vara en självklarhet för alla. Men antingen har jag otur, eller så finns det alldeles för många tjejer där ute som inte har fattat att de luktar askkopp i munnen. Och snusare måste väl inse hur förbannat fula de är med en utstickande överläpp.
Ingen godnattkyss med andra ord.

2. Skvallertidningar: Jag har aldrig förstått vad som är så fascinerande med att följa andra människors liv, istället för att leva sitt eget. Det hela verkar vara en undanflykt från verkligheten, men fler måste inse att det finns alla möjligheter där ute att göra sitt liv precis så glammigt man vill. Visst, du kanske inte får gå på Oscarsgalan, men det finns mycket annat skoj att göra ändå, istället för att slösa tiden på skvaller.

3. Tatueringar. Att ha tatuering idag och tro att det är häftigt är som att ha en iPhone och tro att man är unik. Alla har ju skitet, och det är inte snyggt/coolt eller annat positivt. Svanktatueringar och tribals får mig vilja att inrista ett ”fuck” och ett ”off” på vardera skinka.

4. Passivitet. Att vara en utmaning är hett. Att jämt vilja bli styrd och bestämd över uttråkande. Det spelar ingen roll, om det är kring maten, utställningen eller sexet. Ta egna initiativ och lär dig leva med det. Jag är trött på att ständigt ta kommando, även om jag har blivit riktigt bra på det. Det sista jag vill höra från en tjej är ett återkommande ”Ta mig”. Ta dig själv, jag vill en ha galen tjej som ger mig en smäll i ansiktet i bästa Californication-style.

5. Snålhet: Jag förstår om man kanske inte alltid har pengar och jag bjuder gärna en person som jag vill umgås med. Men att inte ens erbjuda sig att betala eller helt enkelt utgå från att killen ska betala, är att lägga sig själv i en underlägsen roll och proklamera att man är mindre värd. Vissa tjejer ser det här som smart. Jag ser det som kvinnoförnedrande. Klart jag bjuder en fattig student på middag, men det är fint att se viljan att göra rätt för sig. Och om du har dåligt med pengar vill jag inte höra ett tjat om det. Jag hörde första gången, det finns massor av saker man kan göra som är gratis och fantastiskt. (Och inte bara sex, era pervon till läsare.)

6. Inga ambitioner. Det är helt ok om man ”jobbar i kassan på ICA”, men om man inte har någon större plan eller vågar frömma riktigt stort, ser jag ingen anledning till att lära känna en tjej. Det värsta jag har uplevt i förhållanden är tjejer som försökt att få mig sluta drömma. ”Ta ett vanligt jobb”. Fuck that. Ambitioner och mål är sexigt. Jag vill träffa någon som siktar på att bli statsminister, miljardär eller vinna en grammis. För även om det inte lyckas så har man nog tagit sig en ganska lång bit på vägen.

Det var allt för nu. Finns nog flera punkter att skriva till. Samtidigt måste man ju inse att kärlek inte alltid kan vara perfekt. Och jag har själv fått kompromissa flertal gånger. Men jag tycker att man ska ha krav. Höga såna.

Listan kan nog lika väl appliceras på killar. Nu vill jag veta vad du stör dig på hos folk du dejtar?

Jag är en usel planerare. För en person som älskar impulsivitet och snabba ändringar finns det ingen charm i att planera och tänka framåt. Jag lever för dagen och även om det finns mål, så har jag en alldeles för romantisk bild av livet, för att vilja ta något på allvar just nu.

Jag drömmer istället för att konkretisera livet. Återgår till den person jag brukade vara. I våras var cynismen och uppgivenheten över mig – årstiden till trots – och ändå hade jag ett fint heltidsjobb. Nu känner jag mig mer levande och planerar flera kreativ projekt än någonsin (även fast cynismen finns där i vågskålen). Tar saker som de kommer och lever bejakande. Fascineras hur slumpen styr våra liv, även om jag tror att en människa kan styra sitt eget öde.

Den gångna helgen har varit ett fint exempel på det. Jag var ute på en dejt – som hade uppkommit av ett par rejäla slumpar – och p.g.a vissa osannolika omständigheter träffade jag två turisttjejer, som jag sedan hade en fantastisk helg med. Människor som redan efter två dagar är goda vänner. Någon gång ska jag berätta hela den här historien. Den är fin!

Men poängen nu är att hela helgen uppkom genom tillfälligheter och inget av detta hade hänt om jag inte hade varit öppen för kontakt och haft ett visst flyt. Det gäller att ta vara på dessa tillfällen. Att i sinnet redan ha bestämt sig för att låta vinden blåsa en åt rätt håll, och när chansen väl dyker upp bara säga ja. Ja till att våga, Ja till att prova, Ja till livet.

Om någon vecka är det premiär för Jim Careys nya rulle, Yes man, som handlar om en man som utmanar sig själv att säga ja till ALLTING under ett år.

Jag brukar skippa nyårslöften – för mig handlar det bara om att bestämma sig för en sak oavsett tid på året – men de som avger ett borde prova att tänka i samma banor som Careys rollfigur.

Jag tycker att det är lätt töntigt med uttrycket ”vuxenpoäng”. Folk slänger sig med uttrycket för att antingen påvisa att de har mognat, eller för att inte skämmas för att de har gjort något så tråkigt som att börja pensionsspara.

Igår gjorde jag något som inte fick mig att känna mig mer vuxen, men mer mogen. Jag och sällskap var på Amy Lavere, och sen gick vi för att se Jungle Brothers spela. I väntan på spelningen fick mitt sällskap ont i magen, och hon skulle gå hem. Vanligtvis skulle jag också gå, för så kul är det inte att stå nykter på en klubb och behöva börja mingla klockan tolv på natten. Men jag fick impulsen att stanna.

Varför ska man inte kunna göra saker ensam? Det är fortfarande tabu i samhället. Man ses som en eremit. Jag skulle aldrig kunna gå på restaurang och käka själv. Inte heller gå på bio utan sällskap.
Så trots att jag kände åtminstone tre personer till i lokalen, ställde jag mig själv och tittade på folk. Hur de rörde sig, kommunicerade, raggade.

Känslan i början var skam, och osäkerhet. Tänk om folk undrar varför jag står ensam? Sen blev det inte bättre av att ett fyllo drämde till mitt juiceglas, så jag fick hela ryggen blöt. Då insåg jag att det här måste vara en prövning. Jag blev inte ens förbannad, skrattade lite samtidigt som jag torkade mig. Sen gick jag ut mot dansgolvet och röjde i över en timme till jungelbröderna utan att bry mig om folket runtomkring. Bara musiken, dansen och gläldjen.

Tyvärr klarar jag inte av att se människor fulla när jag själv är nykter, så jag gick innan spelningen var slut. Dels är det ovärdigt hur de mumlar, går in i en och hur deras ansikten hänger, dels blir man påmind om att man antagligen ser ut så där själv varje helg.

Men allt som allt en fin erfarenhet, och lite mer trygghet i sig själv. Det firar vi med lite ”Straight out of the jungle”:

Det kommer en hel del hat ifrån killar nu, som inte gillar att jag ska bryta deras hormonopol. Här är de vanligaste frågorna (läs försök till smädelse) jag får.

1. Tar du den i tvåan?/Är du bög eller?

Svar: Ja, jag är en bög som tar den i tvåan, det är riktigt skönt. Ni borde faktiskt prova det, då kanske ni skulle slappna av lite mer i framtiden. Tyvärr tycker jag att penisar är jättefula, så jag brukar tänka på tjejer under akten.

2. Du har säkert liten kuk?

Svar: Den är inte stor, men den är smal… Wait, what? Jo, jag har liten penis, men det är skönt, för då kan jag ha trosor på mig utan att det ser onaturligt ut.

3. Hur känns det att vara inkvoterad blatte?

Svar: Det känns bra tack. Som när jag var på ICA häromdagen och det var jättelång kö i kassan. Då såg jag en tjej på väg att öppna en annan kassa, blinka lite mot mig, och jag bytte direkt kassa och kom således först i kön. ”Tack för att du inte är rasist” sa jag. ”Eh, jag tyckte bara att du var söt och vill ge dig mitt nummer” svarade hon lite blygt. ”Det är lugnt, jag behöver inget jobb” svarade jag och gick glatt ut. Hon såg häpen ut, och blev väl ledsen för att de inte skulle få en ny städare.

4. Du får väl inte ligga så mycket, så nu måste du smöra för tjejer?

Svar: Mycket och mycket. Jag får väl ligga någon gång per år, precis som alla andra. Jag tänder ljus, sätter på speciell musik, och tar på mig min speciella dräkt. Det påminner faktiskt en hel del om julafton nu när jag tänker efter. Ho ho ho. Eller just det, vi skulle ju sluta säga hora.

Så nu vet ni det, och jag antar att ni inte har mer att komma med, då börjar jag koncentrera mig på viktigare saker.

Klockan är tio på morgonen och man skulle kunna tro att jag är nyvaken. Det är jag inte. Kom hem från en efterfest precis och sitter med en macka och juice (visste ni förresten att man inte får skriva ”jos” längre?). Det värsta med att åka hem en tidig morgon är (Läs mer…)

Ängsligheten i Stockholm gör sig ack så påmind varje gång man får ett telefonnummer från en tjej och ska höra av sig. Allt för många lever efter minst tvådagarsregeln, vilket innebär att om man hör av sig dagen efter, eller gud förbjude, samma kväll så är man desperat. Och för på.

Jag har följt den här oskrivna regeln i snart 10 år. Nu har jag mognat tillräckligt för att förstå att jag ändå inte vill träffa en tjej som låter sig styras av en regel snarare än sina egna känslor.
(Läs mer…)

Jag ska som sagt försöka att inte skriva mycket privatliv, men det här handlar mer om något som kan vara ett problem för andra med utländsk bakgrund. Men jag kommer att begränsa inlägg av privat karaktär så att man måste klicka vidare för att läsa resten av inlägget. På så sätt syns det inte för de som är ointresserade. (Läs mer…)