Damons lista

Jag kommer ihåg när jag flyttade till min lägenhet för cirka fem år sen. En egen lya på Södermalm. Obeskrivlig lycka. Inga svarta pengar, bara Björns bostasbyte.

Då försökte socialdemokraterna – som satt vid makten – göra allt för att säkra att innerstadslägenheterna förblev hyresrätter, så att vanliga människor, som jag, kunde flytta dit. Jag hejade på dem och avskydde tanken att innerstan skulle bli än mer segregerad. Det räcker ju egentligen att åka bort till Hammarby Sjöstad för att få lätta kväljningar av den vidriga, borgerliga, homogena norm som verkar råda i området.

Men tider förändras. Och så gör ens personlighet. Och åsikter. Vill-ha-begäret blir till stort för slut och den ungdomliga rättvisepatos som genomsyrade ens karaktär övergår till cynisk smartness.

Därför hoppade jag nu till av lycka, när jag fick ett pris på att köpa loss min lägenhet. Ett pris som är under hälften av marknadsvärdet, och en sänkning av månadskostnaden med över tusen kronor. Det är en otroligt bra affär, som jag hoppas att 2/3 av grannarna rösta ja till. Jag får höja mitt tak, som idag är nedsänkt till 2,70, med en halvmeter. Jag kan slå ut lite väggar och skåp, och framför allt får jag äga mitt boende.

Det är mitt ego lycklig över. Sen finns det ändå ett förnuft i mig som ser samhällsproblematiken och den försämrade möjligheten för den vanliga svartskalle-studenten (eller medelungdom över huvud taget) som jag var då, att få bo innanför tullarna. Troligen är utvecklingen svårstoppad. Marknanden kommer att styra och det kan jag se på bara fem år att det som kallades för Knivsöder när jag flyttade hit, med ett gäng knarkare och alkisar alltid redo att skrika åt dig, numer är ett tillhåll för käcka par och lattemorsor som äger trottoaren.

Visst, det finns ett helt drös sköna unga människor i området men gentrifieringen har slagit igenom för länge sen och sprider sig nu till ”söder om söder”.

Så jag fortsätter att spotta mitt förakt mot finkaffedrickarna, medan jag strosar mot banken för att ansöka om ett lån.

Snart sitter jag där bredvid dem, med en egen espresso i handen.

En otrolig historia om en blind tjock 14-årig ‘loser” som blev en av USA:s mest kunniga telefonhackers, genom en speciell talang som han hade.

http://www.rollingstone.com/news/story/29787673/the_boy_who_heard_too_much

Kommer ni ihåg badhusaktionen med toplesstjejerna (som jag förespråkade innan de ens började)?
Det här är en historia om en kvinna som provar på att vara topless i New York.

http://www.nerve.com/regulars/ididitforscience/topless-in-the-park/

Via Reddit

HUR JÄVLA SVÅRT ÄR DET ATT FATTA ATT VI HAR YTTRANDE- OCH TRYCKFRIHET I DET HÄR LANDET?

Jag satt här på söndagsnatten och försökte lära känna en nyfunnen vän lite bättre och diskutera lite eventuella samarbeten och gemensamma vänner, på Facebookchatten. Det slutade lite illa.

1:49 am Jonas
jag jobbar ju med fördomar och rasism i allmänhet när jag föreläser på skolor o dyl

1:52 am Damon
I see. Du får hojta om du har nåt ”kul” på gång så kanske vi kan göra nåt tillsammans

1:53 am Jonas
vad tänkte du att vi kunde samarbeta kring?

1:56 am Damon
Kring rasism. typ hur vi kan bli av med alla svarta människor som kommer hit.
Romer kan vi säkert göra nåt åt också. Ingen som bryr sig om dem riktigt

1:57 am Jonas is offline.

Edit: Fingerade namnet, så att man inte kan se på min vännerlista vem det är.

En vän frågade mig nyligen om jag skulle vilja bli statsminister. Jag log och svarade nej. Varför inte, undrade hon? För att jag tycker att majoriteten av befolkningen är idioter, och den åsikten kan man inte ha som statsminister.

När jag nu läser att det ser ut som att befolkningen i Nya Zeeland har röstat JA till att återinföra barnaga, får jag verkligen vatten på mina kvarnar. 2009 vill majoriteten i ett I-land ha rätten att ”daska” till ungen. Jag ska erkänna att jag tycker att många av er föräldrar där ute är usla på att uppfostra era barn. Ni vill vara barnens polare, men det de behöver är vägledning och direktiv. De har sina kompisar i skolan. Men att behöva slå dem, då har man misslyckats rejält med sin uppfostran.

Och hur tänkte de styrande i landet när de lät folk rösta om det ska bara okej att misshandla barn?

Min kompis John är från Australien och han säger att de flesta australier är barbarer och har efterblivna gener från tiden då landet bara var ett fängelse för engelsmän. Det låter hårt, men nu tror jag att de värsta dessutom emigrerat till grannlandet. Nästan 90% av de 54% röstande vill att folk ska kunna slå sina barn. Helt ofattbart!

Fast det spelar ju egentligen ingen roll i vilket sammanhang det. Musiktävlingar, Aftonbladet-undersökningar, eller annat folkval. Det blir alltid fel.

Det enda som då återstår är att alltid utgå från egna åsikter och från dem man litar på i sin omgivning.
Ens egna jury. Och juryn har alltid bättre smak än folket.

Den frågan har jag ställt mig under de senaste dagarna. Jag har en kompis som på allvar oroade sig för om stan var fylld med bögar nu när det är Pride. Som om det per automatik skulle innebära att han var under hot att bli våldtagen eller antastad.

Igår kväll kom jag hem sent med tuben. På väg uppför trapporna gick tre killar i fjortonårsåldern. En fjollig bög gick förbi och då hör jag:

- Aboow, såg du bögen?
- Jag svär, äckliga kuksugare.
- Vadå, hur vet ni han var bög?
- Är du blind eller? Värsta bögen.
- Vi borde gett honom en fet örfil.

Jag blev irriterad, och inte långt ifrån att börja jiddra emot. Jag märker en sak hos killar som är homofober. Lågutbildade och förortsbor. Och visst är det lite värre i många invandrargrupper, eftersom man i hemlandet inte kommit lika långt i arbetet. Föräldrar som har blivit uppväxta med ”Bögar-kommer-till-helvetet”-mentalitet.

Egentligen borde jag bara bryta med folk som har förlegade åsikter. Jag önskar att jag hade orken att försöka tala alla till rätta. Men det tar tid. Så istället ska jag be dem dra åt helvete. Vill de leva i fördomar och mörker, så gör det utan mig.

Ikväll ska jag på Mr Gay Sweden, och imorgon ska jag dansa i ett flak på Prideparaden. Sug på den era homofoba fittslickare.

Sitter på tåget ner mot Göteborg. Tåget saktar in vid Katrineholm. Då hör man följande.

Pojke ~5: Mamma, nu är vi framme!
Mamman: Nej, vi bor inte här.
Pojken: Jo, där är ju McDonalds!

Någonstans blir jag lite ledsen att den här pojkens stora kännetecken för hemstaden är McDonalds.

Jag får tips av Jonathan om den här ledaren av Sakine Madon i Expressen.

Hon tar upp problematiken med att många journalister bor i samma områden. Hippa innerstadsområden, utan förankring i verkligheten. Någonstans är hon inne på samma spår som jag har varit på tidigare, t.ex. den när fotografen avbildar sin umgängeskrets på ett sätt och förortskidsen på ett annat istället för att ge en bra rättvis bild av stans festfolk.

Vidare skriver hon om kårens förmåga att diskutera egna problem snarare än vad som är verklighet för många andra. Där sätter hon fingret på det. För det är något jag har reagerat på ända sen jag bytte förort och blattekompisar, till innerstad och fler svenska kompisar. En oförmåga hos folk att fatta vad som verkligen pågår där ute. Man är inlåst, instängd och har noll koll på andra människor.

Så många svenska vänner som jag har tvingat ut till Ali baba i Hjulsta, eller att äta brunch i Fittja. Jag vet inte hur ofta jag har hört frasen ”Jag har aldrig varit i Rinkeby!”. Är man inte nyfiken? Att bo i en stad i 20 år och aldrig ha besökt ett av dess mest berömda områden.

Jag ser inget fel i att vilja bo i innerstaden. Mer kulturellt utbud, mer liv, och fler likasinnade. Det är naturligt för alla subkulturer att dras till likasinnade. Jag bor själv i Högalid där det finns flest journalister enligt artikeln.
Min kontakt med förorten är grönsakshandlande i Rinkeby/Skärholmen, och kompisar som bor kvar.
Jag tycker att jag har koll, men självklart inte lika mycket som någon som bor med problematiken dagligen.

Jag önskar verkligen att vi får se en förändring i hela medielandskapet snart. Fler kvinnor och blattar. Dominansen har pågått alldeles för länge.

Det är det som är fantastiskt med Internet, och varför jag aldrig kommer att sluta jobba med det mediet. Det finns inga begränsningar för vad du kan åstadkomma, även om du är en nobody från en förort.

Jag har en stor käft. Frispråkig, orädd för konflikter och gillar att ta ställning. Det där vet ni.

Det har jag alltid sett som en av mina positiva egenskaper, men jag borde börja inse att det allt för ofta är till min nackdel. Som ikväll. Jag fick under helgen säkerställt att en av mina tjejkompisar har en kompis vars pojkvän har varit otrogen mot henne. Den han har varit otrogen med är en tjej jag känner. Så jag ringde henne och frågade och det kom fram att det stämde.

Jag sa det till min kompis, men hon ville inte berätta det för sin kompis. Nu borde jag gjort som 99% av er hade gjort. Hållt käften, skitit i det, eftersom det verkligen inte är mitt problem, och fortsatt mitt sorglösa liv.

Men nej. Damon måste leka rättvisepolis. Så jag ringde den stackars tjejen och berättade det. Och hon blir så klart chockad och ledsen. Och vad gör hon då? Tackar mig? Ser till att lösa det på egen hand?

NEJ!

Hon berättar för sin kille vad Damon Rasti har sagt, så jag får ett samtal från en inte så glad pojkvän som menar att jag har missförstått och att det hela är en ”konspiration”. Jag vet exakt hur den här historien kommer att sluta. De kommer att fortsätta vara tillsammans. Jag kommer få massa skit. Och sen om några år kommer hon inse hur illa hon betedde sig. Även om jag förstår att hon har svårt att tro på saker som hon hör från mig, en kille hon inte känner så väl.

Saker som jag har hört från andra tjejkompisar om honom orkar jag inte ens berätta nu. Jag skiter i. Och ingen av dem känner till bloggen, så jag måste få skriva av mig denna sjuka historia. Är bara så trött på mig själv som måste ta andras fighter och vara någon sorts jävla riddare. Det går alltid bäst för den sluge. Jag kan just nu inte minnas en enda gång jag har tagit någon annans parti och inte torskat på det själv.

Lär er det barn. Att slåss för det goda leder en bara i fördärvet.

Join the dark side!

Update: HAHAHAHA! Nu vill hon att tjejen som han har varit otrogen med ska ringa henne och berätta det annars tror hon inte på det. Fattar ni vilka människor det finns här i världen? Men så är det väl om man är en 19-årig tjej och tillsammans med en 35-åring.

Update 2: Och nu har jag fet huvudvärk också och kan inte somna för jag ångrar allt. Klockan är kvart över ett. Merde!