A social friend
20 Aug
Jag har på sistone fått flera förfrågningar om jag addar folk jag inte känner på Facebook. Jag aldrig riktigt förstått mig på att adda massa vänner, som om de vore Pokemon-kort. Antingen har man bara sina vänner, eller så har man alla möjliga. Jag tycker också att det är skönt att kunna värna om sitt privatliv lite grann, när man vill dela med sig av bilder och små funderingar.
För något år sen addade jag några läsare, men tog bort de flesta efter ett tag, (som jag inte kände så väl, sorry). Jag tror att jag har sex läsare kvar som vänner. Lite skoj så där att ha människor som man känner till, men ändå inte känner. Lite kul att få inblick i andras liv.
Men tiden har sprungit om mig.
Facebook är mer en plats för nätverkande än ett vänforum. En kompis till mig addar t.o.m. folk som hon är på samma fest med, bara för att kunna bjuda in dem på events senare. Andra vänner har flera tusen ”friends” och kan snabbt och enkelt promota saker.
Så jag funderar på att hora ut mig nu. Uppmana mina läsare och TL/TT-läsare att adda mig om de vill, så att jag också får feedback på saker och ting. Då slipper jag känna mig taskig när jag hela tiden får neka folk som addar mig, som jag inte känner till. Sen ska jag ha 1000 vänner, och skriva roliga statusuppdateringar och få dem att skratta. De här nästan 400 vännerna jag har just nu räcker inte till längre.
Eller jag har för mycket grejer att slänga ut som behöver kommenteras.
Så den som vill kan adda (skriv gärna en liten hälsning). Ska skriva något kort på TL snart också. Och Twitter ska vi ordna upp. Det är hett, kids.
Jag hörde det av en 35-årig mediasnubbe häromdagen.
Varför inte skaffa en ”Fan-page” för det och behålla din privataprofil just privat?
Föregående talare har ett bra förslag. För övrigt skulle jag bara vilja påstå att om du accepterar dina vänförfrågningar så kommer du förmodligen ha mycket mer än 1000 vänner snabbt!=)
Ja, skaffa en Fan-page! Damon for president, haha
Christian: Aj, det skulle kännas jäkligt drygt om jag ska ha ”fans”. Jag ser läsare som kompisar jag inte känner, känns lite förmätet att tro att folk skulle vilja vara mina fans.
Shaqim: Tusen och en vänner ska jag ha. Sen får det va nog.
Chris: Jag kanske kan bli president i Mustolainen MC på sin höjd.
Finns det inte en gräns hur många vänner man kan ha? Därför folk började skaffa fan-sida istället för då kunde de ha fler vänner. Även om det kanske känns lite löjligt.
Jo, 5000 vänner. Det är ju bara kända människor som kommer upp i de siffrorna.
Äeh¸fan, det skulle väl vara coolt att vara fejjanpolare med Damon Rasti, men man kan ju inte riktigt med att skicka vänförfrågningar till vilt främmande människor,även om de har klarblåa skor på profilbilden (titta går ju bra).
jag var lite frestad alltså, men det känns det inte lite för konstigt, lite som att folk kommer adda dig för att skryta med sina ”kändispolare”?
Isabelle: Om du är Isabelle 2 så har vi ju snackat på nätet i flera år. Har polare på FB jag inte pratat med på 15 år.
Och Damon Rasti är rätt ödmjuk och skulle aldrig kallas sig själv för kändis. Bara skriva om sig själv i tredje person.
jag är ju inte Isabelle 2, men det verkade ju lösa sig ändå
Jag inaktiverade min facebook. Jag tyckte det var så obehagligt att ha alla sociala relationer samlade på ett ställe. Jag vet inte varför. Tyckte det var jätteobehagligt. Fanns jag kvar skulle jag adda dig (igen).