Problem dag 2 (I’ve made a HUGE mistake?)

Klockan på min dator visar 02.43 (den går tio minuter före, eftersom jag annars riskerar att vara försenad till allt) och jag försöker summera intrycken från dag 2.

Det som slog mig mest var att man i princip måste tänka ”konsumtionsfri” dygnet runt för att kunna klara sig. På förmiddagen gick jag in på ett nyöppnat LIDL, en butikkedja jag – p.g.a. usla personalvillkor och långa transporter – har bojkottat ända sen de kom till Sverige.

Det var premiärdagen och jag ville kolla utbudet för att bilda mig en egen uppfattning, och det fanns en hel del riktigt billiga grejer. Eftersom jag tänker väldigt ekonomiskt nu började jag plocka på mig en del matvaror som jag ändå behövde, och plötsligt slant en liten juicepress i plast ner i korgen, för jag ville köpa den till någon jag tycker om.

Väl vid kassan kom jag på att jag ju inte får köpa presenter heller, och fick ta bort den i panik från rullbandet. När jag skulle betala sa kassörskan att det blir 204.50. Men om jag handlar för 250 kr så får jag en värdecheck på 50 spänn. Det lät ju hur lockande som helst, för vad hon sa var att jag kunde ta några grejer till gratis i princip. Jag kommer ju att handla mer mat. Så jag tog två påse nötter och det kändes skönt. Gratis är gott.

När jag började packa varorna insåg jag att jag ju nu egentligen köpt saker jag inte behöver! Jag hade köpt lite nötter redan, nu plockade jag på mig mer. Jag hade överkonsumerat. Jag blev först förbannad på kassörskan, som givetvis var oskyldig, och sen på mig själv, som inte kunde tacka nej till erbjudandet.

Trösten låg i att jag ändå skulle ha köpt dessa nötter under denna månad och att jag nu fick dem ”gratis”, eftersom jag kommer att kunna handla annan mat med värdechecken. Så jag känner inte att jag har brutit konsumtionsfria månaden. Däremot låg jag i farozonen. Plus att jag inbillade mig att jag hade lurat onda LIDL på 50 kr, vilket jag givetvis inte hade, eftersom jag ändå handlade för 250 kr.

Jag gick ut och började the walk of shame hemåt. Inte bara för det som hade hänt, utan att jag gick omkring med en stor påse i handen som skrek LIDL. Jag hade lika gärna kunnat haft en Dressman-påse.

Sensmoral: Allt som är gratis är inte gott. Och bara för att man har konsumtionfri månad betyder det inte att man ska spara pengar till vilket pris som helst. Hellre en skinka som är lite dyrare, men som inte har åkt långa vägar till min mun.