Damons lista

Döm om min chock när jag för ett litet tag sen, såg en dokumentär om SD och ser att personen som hoppade på mig i somras är Sverigedemokraternas pressekreterare Erik Almqvist. Jag ska berätta exakt vad som hände:

Jag har under sommaren drivit en väldigt populär klubb på F12 i Stockholm, kallad ”Roxanne”. Denna kväll hade min vän Soran Ismail varit med, och vi kommer till McDonalds för att käka lite, sent på natten.

Där finns några tjejkompisar till oss, och vi är alla glada och skrattar. Fram kommer en skallig kille – modell bredare – och börjar fråga Soran varför han snackar skit om SD. Soran, som i ärlighetens namn är typ 1.69 och väger 50 kilo, är väldigt saklig och ger honom argument. Jag tittar på från sidan, medan jag ska beställa, och låter dem sköta diskussionen. Det kommer alltid folk fram till honom och vill prata och är trevliga. Men fram kommer sen två snubbar till och situationen börjar bli trängd för Soran, så jag ställer mig bredvid honom och börjar diskutera emot.

De är jävligt hånfulla och fortsätter att slänga ur sig skit, och vill dra ut Soran. Jag går emellan och vill bli av med dem, även våra tjejkompisar (som är ”svenska” tjejer runt 20) försöker prata vett med dem. Det blir hätsk stämning och slagsmål ligger i luften. Vakterna kommer emellan och slänger ut Sverigedemokraterna. Jag är riktigt arg, för att de ger sig på folk på stan så där. Mitt på Stureplan i princip. Jag hade tagit några smällar, även om det är idioti med våld. Men att komma som ett gäng hyenor när folk är ute och har trevligt, klart jag måste försvara mig. Men det hände inget, och jag var kvar inne på McDonalds ett tag och käkade.

Väl utanför ser jag att de har gett sig på en annan kille som kommit fram och varit på vår sida, tror att han hade polsk ursprung. Jag kommer ut, tar upp telefonen och börjar filma. Jag fotar även Erik Almqvist i onyktert tillstånd. Soran hade filmat allt, men tyvärr blev hans iPhone stulen i Argentina, när han jobbade för fotbolls-VM.

Soran har nu lagt upp min film. Man ser hur de fega kräken ger sig tre pers på en kille. Detta är alltså Sverigedemokraternas toppskikt. Som vill få ner brottsligheten!

Tidningarna har börjat skriva om detta nu. Där säger Sverigedemokraterna att VI hoppade på dem. Hur jävla troligt är det, att vi två som är med några tjejer, hoppar på tre okända män? Vi har haft en fin fest, ska köra efterfest, men då stannar vi till för att spöa upp tre Sverigedemokrater först. Jag och taniga Soran, som aldrig har slagits i sitt liv. Trovärdigt.

Vi har dessutom tjejerna som vittnen, en av dem, dotter till en mycket känd skådespelare. Även vakterna på McDonalds kan nog vittna till vår fördel, ska försöka hitta dem senare idag. SD-männen hade förstört kvällen, jag åkte hem, var förbannad och ledsen, och insåg att man aldrig kommer bli ”svensk” i det här samhället. Det här postade jag på min Facebook den natten:

Jag vill verkligen inte att nån ska tycka synd om mig, det är inte det detta inlägg handlar om. Det är oerhört frustrerande att aldrig bli svensk, men jag är ändå ”lyckligt lottad” jämfört med många andra. Vill bara att folk ser dessa individer för vad de är. De kommer säkert lägga upp en film på mig, när jag är irriterad och aggressiv. Men hur mycket skit kan man ta? Jag har rätt att försvara mig, och gjorde det. Dock utan att slåss.

Det här är bilden från kvällen (klicka om du vill förstora):

Och här är Sorans video, där han infogat min video:

Upp till er att göra en bedömning. En sak är säker, hade detta hänt hos ett av riksdagspartierna, hade personerna fått avgå. Men det kanske är ok att SD får hålla på som idioter, eftersom de är idioter?

Update: Är mycket väl medveten om att SD också filmat och kommer att lägga upp en film på mig, när jag är full och förbannad. Men jag är redo att ta den smällen för att sanningen om dem ska komma fram. Jag är inte politisk sekreterare som hoppar på folk mitt i natten, jag är en kille som försvarar en vän. Om det får mig att framstå i dålig dager, so may it, det viktiga är att sanningen om SD kommer fram.
Jag tar inte skit från någon. Särskilt inte provocerande Sverigedemokrater.

Update 2: Nu har SD gjort sin egen film. Där ljuger de för fulla halsar och påstår att det är Sorans vän som är kriminell som ger sig på dem. Vi hade aldrig sett killen i fråga tidigare. Han kom tydligen fram för att stötta Soran. Jag har pratat med Expressen om detta tidigare ikväll (tidningen imorgon). Efter att vakterna slängde ut Sverigedemokraterna, var jag kvar inne på McDonalds och käkade nåt. När jag kommer ut, ser jag att de har gett sig på en ny kille. Jag tar upp och filmar lite, ser att Soran redan filmar, och bestämmer mig för att fota istället. En tjej tar bort killen som de tjafsar med, och jag fotar Erik Almqvist. Sen åker jag och Soran därifrån i en taxi. Sen utspelar sig detta http://www.youtube.com/watch?v=IdFDhaYTPkY
Vad killen gör och säger, tänker inte jag ta ansvar för. Hade inte sett honom innan detta, och inte efter heller.
Det är enkelt att kolla upp vad han heter p.g.a att han blir gripen och se att han saknar koppling till någon av oss.
Den mest intressanta frågan kvarstår. Varför är en partis politiska sekreterare ute med fotbollshuliganen Christian Westling och tjafsar med folk halv fem på morgonen? Och om nu det var så hotfullt, varför drog de inte därifrån?

Såå, Veckorevyn ville göra en intervju om Blog awards, och jag ville inte vara med. De fortsatte tjata, så jag svarade högst oseriöst, och tänkte att de aldrig kommer printa det. Nu får jag höra att de har tagit med mig i tidningen, men bara med dem mest seriösa svaren. Här är hela ocensurerade intervjun:

Vad gillar du själv bäst med din blogg?
Att den får folk att skratta!

Vilka är dina bästa bloggtips?
Utgå ifrån att läsarna är smartare än dig. Tänk långsiktigt. Och lägg upp bilder på schimpanser. Det är alltid roligt.

Är det svårt att vara rolig i bloggen?
Nej, inte när vi har så roliga personer i redaktionen. Men just i vårt fall är det svenska folket som är roliga. Vi förmedlar bara orden vidare.

Vad gör din humor speciell?
Vi är lite samhällsironiska och bitska, och ser på vardagssamtal från ett von oben-perspektiv. De flesta av våra läsare förstår vår humor och spinner vidare på det i kommentarerna.

Vilken annan bloggare hoppas du på att få träffa på galan?
Kissie verkar vara en jätteintelligent människa som man vill ha djupare diskussioner med. Jag vill gärna prata om Fibonacci-talen med henne.

Varför tror du att just du har blivit nominerad?
För att våra läsare är lite smartare och finare än genomsnittet. Ofta är kommentarerna minst lika roliga som själv bidragen.

Vad gillar dina läsare bäst med din blogg?
Att vi få se ner på andra och känna oss lite bättre.

Varför började du blogga?
Jag pluggade juridik och det var så tråkigt att det var antingen blogga eller repet som gällde.

Vad är det bästa med bloggen?
Att få gå på kändisfester och ligga med blogg-groupies. Det är nåt speciellt med tjocka killar i glasögon.

Vad skiljer din blogg från andras?
Vår blogg har en röd bakgrund.

Vad har du för förväntningar på galan?
Mycket drama. Tjejslagsmål. Bögbloggare som utmanar varandra i dance-offs. Och Fibonacci-talen med Kissie som sagt.

Vad har varit jobbigt under det här bloggåret?
Som vanligt Aftonbladets usla tjänst Bloggportalen, som redovisar felaktiga siffror. Kissie har inte 1 miljon besökare. Tyvärr förstår inte de flesta det.

Vad har varit roligast under det här bloggåret?
Jag skojade om Engla i en rubrik, men många fattade inte poängen och jag fick massa skit. Jag grät och grät, men till slut kom jag ut (inte som homosexuell alltså) starkare än året innan.

Varför ska läsarna rösta på just dig?
Jag tycker inte att någon ska rösta på oss. Ge rösten till någon som behöver uppmärksamheten. Vi var Sveriges största blogg i flera år, och har gett ut en bok som legat etta på svenska boktoppen. Worup?

Vad ska du ha för gala-outfit?
Såg att Dressman i Kista har fått in en riktigt het blå blazer. Den och mina gröna Paul Smith-dojor!

Hur peppar du dig själv en dålig bloggdag?
Jag läser Mia Törnbloms litterära verk. Gärna med en kopp chai-latte till.

Varför tror du att just du har blivit nominerad till årets Blog Awards?
Jag vet inte. Men om jag vinner så ska jag skänka alla pengarna till Rädda barnen!

Vad har bloggen gjort för din karriär?
Väldigt mycket. Det har gjort att vi har fått utveckla nya sajter, skriva på en tv-serie, ge ut böcker och mycket mer. Utan bloggandet hade jag varit en toppjurist och tjänat massa pengar.

Vänner!

När jag börjar skriva detta, är det endast två veckor kvar till valet den 19:e september.
Det råder i mina – och många andras – tankar, inga tvivel om att Sverigedemokraterna kommer att ta sig in i riksdagen. Vi kommer under många år framåt att med skam titta tillbaka på denna händelse och undra hur vi kunde låta det hända. Två veckor kvar, och varningar om, eller hån av Sverigedeomkrater verkar inte hjälpa. Därför drar jag ihop något jag kallar för ”Inga invandrare” för att lyfta fram vad invandrare gör för Sverige och hur fattigare landet skulle vara utan invandrare. Ur vinklar så väl som ekonomiska, kulturella, sportsliga m.fl.

Kända invandrare som ger oss musikalisk glädje, humor, snygga mål, likväl som medel-Muhammed som tar hand om våra äldre, ritar nya byggnader, eller om ni så vill förser oss med en pizza.

Det finns tusen tankar i mitt huvud om hur vi kan få poteniella SD-röstare att tänka om kring invandrning, när de blir upplysta om all ”nytta” de har av invandrare dagligen. Men tiden är knapp! Det är mindre än 14 dagar kvar tills SD tar sig in i riksdagen. Vi måste agera! Detta behöver inte vara enbart en politisk aktion mot SD. Detta är en humanitär åtgärd för att påminna Sverige om att vi är mer än potentiella tjuvar, våldtäktsmän eller burkabärare.

Jag behöver därför er hjälp. Ni har fått detta mejl för att ni har ett kontaktnät som är av betydelse. Ut med budskapet, gör vad ni känner och kan. En länk till hemsidan, en statusuppdatering, ett youtube-klipp… Ja, i princip vad som helst, som påminner andra om hur fattigare detta land skulle vara utan er, eller andra som har kommit till vårt land.

Vi avslutar kampanjen med en manifestation någon dag innan valet, där vi lägger ner vårt arbete under en kort period. Låter Sverige stanna upp en liten stund, för att visa upp skillnaden.

Har ni frågor och funderingar kan vi mejlas, ringas eller träffas när som helst. Jag behöver er. Sverige behöver er.

Länken till Facebook-pagen är:
http://www.facebook.com/pages/Inga-invandrare/157018890980660

Det kommer snart att komma upp en hemsida på http://www.ingainvandrare.se

Bästa,
Damon Rasti
damon at damon punkt se
Tel: 070-7773374

Stort tack för stödet i inlägget nedan. Har än inte spridit ut det till vänner, utan låter er trogna läsare få reflektera först, så får vi som jag postar det på Fejjan nån dag. Tänkte ge er en liten update om vad som pågår i mitt liv.

Vi kan börja med jobb. Det mest spännande är väl att jag håller på att bygga en humorplattform för Sveriges toppkomiker. Jag skrev på – vad många tyckte en riktigt rolig – tv-serie, men vårt produktionsbolag Jarowskij har inte lyckat övertala någon kanal att köpa in det. De är rädda att det är för smalt. Fega tv-kanaler ska få äta sitt beslut, nu när jag skapar egna kanaler att få ut humor på. Mer info snart.

Jag har under sommaren drivit en klubb på F12, Stockholms antagligen mest populära sommarklubb. Jag har haft onsdagskvällar, och ”Klubb Roxanne” har varit en riktig hit, med mycket bra kvällar. Jag hade turen att få jobba med en av Sveriges mest eftertraktade klubbar, och det har varit en grym erfarenhet, även om jag inte vill jobba i detta format några fler gånger.

Jag ska gå en skrivkurs nu i höst och har storslagna planer. Men jag skriver mer om det, när det har börjat. Jag vet bara att jag älskar att skriva alldeles för mycket oavsett om det är sport, humor eller samhällsfrågor.
Skrev bl.a. en krönika för TV4:s Fotbollskanalen innan sommaren, ni som gillar fotboll, kan läsa den här. Men jag vill lägga tid på ett större skrivprojekt. Får se om jag lyckas hålla i detta.

De gamla sajterna, Tjuvlyssnat och Tjuvtittat funkar som vanligt. Har två nya sajter som måste upp snart. Tidsbrist är verkligen inget enkelt problem.

Jag körde standup några gånger i våras också, men märker att det är något man måste lägga ner väldigt mycket tid på. Jag orkar inte riktigt nöta på klubbar för 10 pers, tyvärr har jag för många vänner som det går riktigt bra för i branschen, så mitt tålamod är som ett barns. Ska ta ett beslut här, om jag ska satsa i höst, eller bara låta det vara för andra.

Sommaren har varit väldigt fin. Mycket upplevelser och grymt att få åka runt lite i Sverige och se nya ställen. Jag kan vara en så instängd 08:a ibland.

Kärleksmässigt. Inga kommentarer. Märker bara att man blir sjukt kräsen av att jobba med klubbar, och att jag blir mer äcklad än smickrad av hela cirkusen. Mer om det snart också. Känner att en überlång text är på gång om Stockholms krogar.

Skulle nästa behöva tre olika bloggar. En där jag skriver om nöje. En om sport. Och en om samhällsfrågor.

Eller så kan man följa mig på Twitter. Kolla in här, så hörs vi snart.

Det är svårt att veta var man ska börja, när man inte vet slutet. Men vi tar det så kortfattat som möjligt. Jag svek er. Jag lovade att komma tillbaka, men försvann. En frånskild pappa som inte tog hand om sina barn. Det enda jag kan göra är att försöka förklara. Ni kan läsa och avgöra själva.

Några dagar efter mitt föregående inlägg när jag planerade min storslagna comeback, kom slaget i mitt ansikte, och jag ljuger inte när jag säger att det är den största käftsmäll jag har fått.

I brevlådan hittar jag ett brev från polisen. Märkligt att man bli nojig av ett brev från polisen. Särskilt som man inte är kriminell. Något standard säkert, tänkte jag och öppnade brevet. Sen minns jag inte så mycket mer, för det mesta är – tre månader senare – fortfarande svart.

Mitt psyko-ex, som jag skrev om för ganska exakt ett år sen här, hade anmält mig för misshandel, efter de händelser som jag beskrivit i texten. Hon påstod även att jag hade hotat med våld om vi inte hade sex, samt att jag hade hotat att lägga ut nakenbilder på henne.

Jag vet att folk råkar ur för olyckor, tragedier och elände som är tusen gånger värre, men jag kände mig på riktigt kritvit och i andnöd. Jag tror att min första tanke var, hur ska jag förklara det här för min nya flickvän? Min andra var, vem ska jag våga berätta det för? Och för det tredje, vad ska folk tro?

De som känner mig, inklusive alla mina ex-flickvänner, vet att jag aldrig skulle lyfta ett finger mot en tjej. Jag kommer från en bakgrund och ett land, där jag sett kvinnomisshandel och känt mig maktlös för att inte kunnat ha förhindrat det. Jag är uppvuxen av en mamma, som tidigt lärde mig kvinnovärde, trots en oerhört patriarkal och misogyn farsa. Jag vet det, alla runt mig vet det, men låt oss inse att i Sverige 2010, är det jävligt enkelt att utgå från att svartskallekillen har misshandlat den blonda tjejen. Sexism och rasism i en ohelig blandning.

Själva påstående i sig om att jag skulle hota min flickvän med stryk om vi inte hade sex, är så absurt, att jag inte med ord kan beskriva hur förbannad det gjorde mig. Varför skulle jag flickvän som inte vill ha sex med mig?
Är inte det själva grundtanken med att ha en flickvän?

Och varför skulle jag lägga ut nakenbilder på en tjej som redan har haft sex på film, naken? Klipp som finns på nätet. Hon var alltså ”skådis”. En väldigt misslyckad sådan ska tilläggas, och anmälan var väl hennes stora chans att få lite strålkastarljus på en pajad karriär. Samt ett sista hugg i mig med kniven.

Men förstånd och förnuft var inte några argument. Det gällde att ta till hard balls. Jag ringde direkt till en av mina bästa vänner, tillika jurist på stor byrå här i Stockholm och förklarade läget. Förutom att hon lugnade ner mig, fick hon mig att inse mitt triumfkort. Mina tidigare juridikstudier, hade gett mig cynism/verklighetsuppfattning nog att förutse något sånt här. Jag hade spelat in samtal efter att jag hade gjort slut med henne, för att hon redan då hotade med att anmäla mig för saker och förstöra mitt liv.

Jag hade även sparat mejl, sms, bilder och hade vittnesmål på att hon ljög. Det enda hon hade var sina påhittade berättelser. Mina triumfkort framför allt: Jag hade på band, där hon erkände att HON misshandlat mig. Jag hade bildbevis på det. Jag hade fyra olika oberoende vittnen på att hon betett sig hotfull. Jag hade en granne som vittne, på att jag kvällen för den påstådda misshandeln, hade försökt få henne att lämna min lägenhet. Jag hade hämtat min granne, som inte heller han fick ut henne.

Jag kände mig lugnare. Men de närmaste veckorna innan polisförhöret och väntan efteråt blev ändå ett rent helvete. Jag kunde inte koncentrera mig på min nya tjej, det förhållandet gick åt helvete. Jag var livrädd för att människor skulle döma mig, om det kom ut. Jag gick och tänkte på att kvinnofrågor – som ni vet är ett av mina favoritämnen – skulle vara ett ”dött” område för mig. Kolla t.ex. på Göran Lindberg som verkade så reko utåt. Att jag redan har en hel del haters på nätet och i stan skulle inte underlätta.

Själva polisförhöret var en förnedring i sig. Jag var tvungen att DNA-testas som en smutsig kriminell. Att stoppa in den där topsen i munnen var lika vidrigt som att någon hade tvingat mig att stoppa in ett kön i min mun. Jag vet att det verkar överdrivet, men att bara sitta där och vara misstänkt, när man vet att man är oskyldig, är vidrigt nog. Nu skulle jag in i ”registret” också. Jag var även tvungen att visa en mejlkonversation om hennes drogproblem, och berätta om hennes oförmåga att hantera alkoholen. Saker som jag inte ville avslöja för någon, men jag var tvungen att få ur mig, för att de skulle förstå vilken sorts människa det rörde sig om. Det var panik.

Men rättvisan segrade, och åklagaren lade ner fallet direkt. Hennes lögner, stod mot alla mina överväldigande bevis. Så klart att rättsväsendet inte gick på det. Men tänk om jag inte hade varit så pass smart, att jag dokumenterat allt. Då hade det varit ord mot ord. Helt ärligt, hur många där ute hade då trott på mig?

Jag tror att en majoritet hade trott att jag hade gjort det. Mycket baserat på fördomar. Jag skulle varit nya Papa Dee. Och folk hade dömt mig. Felaktigt. Något jag hade fått leva med resten av mitt liv. Som tur är blev det inte så. Man kan välja att tro på bevis och rättsväsendet, eller hennes ord. A.k.a. lögner.

En av poliserna tyckte att jag skulle anmäla henne för misshandel. Bevisen var solklara. Men jag vet inte. Jag vill bara gå vidare. Det här är en person som har försökt förstöra mitt liv flera gånger. Jag vill inte se henne, eller höra från henne igen. Jag har sökt om besöksförbud, får se hur det går. Jag är bara glad att mardrömmen är över.

Nu i efterhand är kanske det värsta att jag inte vågar lita på tjejer, med samma romantiska bild som jag hade tidigare av förhållanden. Mina vänner sa åt mig gång på gång att göra slut med henne, men jag var dum. Det senaste året har jag inte velat komma nära någon, och levt ett väldigt ytligt festliv, men det kommer med tiden att förändras. Hoppas jag.

Så där har ni förklaringen till att jag bara försvann. Mitt liv var i spillror. Det nya förhållandet kraschade (även om andra anledningar spelade in). Bloggen betydde inte så mycket. Men den betyder något i det långa loppet. Jag hoppas bara jag har ny energi att skriva snart igen. Men jag lovar inget. Har gjort er besvikna förut. Så tack för all support under dessa fyra år. Det har varit magiskt.

Och glöm inte. Döm inte människor. Basera inte era åsikter på rykten, antaganden och andras ord.

Vi hörs igen. Kanske.

Ps. De som ändå inte vill tro på mig, får gärna kontakta mig för att ta del av alla bevis. Jag vill inte att det finns någon som har minsta tvivel om att jag skulle ha gjort något sånt här. Även om jag fattar att vissa idioter kan man inte övertyga, om de så skulle få bevittna det själva…

Egentligen är jag inte redo för comeback. Vissa grejer kvarstår.
Men nu har jag lovat någon så vi kör. Jag ska berätta allt som har hänt.
Efter det, vad som ska hända.
La vita è bella. Jag mår fantastiskt bra, så ni vet!
Innan vi sätter igång. Ha lite tålamod. Tack fina ni.
En sista grej. Ska lösa rubrikfelet, det ska stå ”kär lek”. Ja, särskrivet.

jag vet att jag bara lämnade utan att säga hejdå. men ibland försvinner glöden och då tar man den lätta vägen ut. jag gör om bloggen nu och snart snart snart så är jag tillbaka. damons lista. så som den hette 2006 när jag började blogga. när jag brydde mig och inte bara skojade. längtar.

Något som slog mig efter första året på juristlinjen var hur jag slutade uppröras över ”konstiga” domar som jag läste om i tidningar. När man väl hade satt sig in i hur lagen och rättsväsendet var uppbyggt, var det lättare att förstå hur domstolar ibland kunde döma som de gjorde. Än mer påtagligt blev det när man läste domsluten från ett känt mål som man hade läst om i tidningen, och snabbt ändrade åsikt då man fick veta mer fakta.

Bl.a. Aftonbladet har idag skrivit om ”Nåshjälten” Per-Anders Petterson. Läs först Aftonbladet-artikeln här och återkom sen till mitt inlägg.

Nej seriöst, läs artikeln först om ni inte redan har gjort det, och kom tillbaka, det kommer bli lättare att förstå mina poänger.

Sen kan man läsa domen som SVD så föredömligt publicerar här. Det som inte riktigt framkommer i tidningsartiklar är följande: Per-Anders var ingen tillfällig hjälte som dök upp. Han hade haft dispyter med den berusade gärningsmannen (GM) sen tidigare. Han fick också höra att han betedde sig illa i byn och tog med sig en domkraft hemifrån.

Efter att ha kommit fram till brottsplatsen skriker han åt GMoch frågar vad han håller på med. Då avbryter GM sitt strypgrepp och vänder sig om, medan han fortfarande sitter i bilen. Per-Anders slår då det första slaget mot GM:s axel. Ett slag som tingsrätten bedömde som nödvärn. GM kommer då ut ur bilen, och det finns tydligen inget som säger att han ska attackera Per-Anders. Övergreppet var tillfälligt avvärjt. Och hade Per-Anders nöjt sig här hade han gått fri.

Men Per-Anders tar domkraften och slår ett hårt slag i huvudet på GM – som är obeväpnad – och spräcker skallen på honom. Det är där tingsrätten anser att Per-Anders går för långt, över nödvärnet, och jag är benägen att hålla med. Det är ett slag som i värsta fall hade kunnat döda GM. Och då hade Per-Anders kunnat få bra mycket mer än ett år.

I Aftonbladets artikel låter det som att GM hade strypgrepp på en tant, Per-Anders kommer fram och slår två slag och räddar henne. Det är inte sant. Det är ett sätt för Aftonbladet (och andra tidningar) att framkalla folkets vrede.

Det är också fult av SVD (som alltså publicerar domen) att enbart skriva: ”På håll såg Per-Anders Pettersson och några andra vad som hände och gick mot bilen och skriken.” Som vore Per-Anders bara en tillfällig åskådare. Per-Anders var alltså där för att leta efter GM.

Per-Anders har också varit dömd för misshandel tidigare. Visst, han har sonat sitt brott, men det är alltså en man som inte tvekar till att ta våld.

Man kan tycka att domen är konstig och att jag försvarar ett våldsamt fyllo som nästan dödade en äldre kvinna. Det gör jag inte. Tvärtom tycker jag tyvärr att det verkar som att GM kommer för lindrigt undan med en villkorlig dom, men jag har inte läst på om exakt vad det är han har gjort, så det är svårt att uttala sig om.

Jag vill bara visa att tidningar inte gärna skriver allt objektivt, för att de lever på att ni blir förbannade, rädda eller oroliga.

Tänk efter en extra gång innan ni rasar. Gå till källan och skaffa dig en egen uppfattning. Det är lika enkelt som självklart. Det borde även gälla för alla bloggare som skämmer ut sig själva när de sluter upp i proteststormen.

Lita inte ens på mitt ord. Läs tingsrättsdomen här och hovrättsdomen här.

Update: Jag får veta att någon från Nåshjältens stödgrupp på FB har länkat hit. Kul! Men låt mig förtydliga: Jag tycker att det saknas civilkurage i Sverige. Jag har själv flertalet gånger sagt åt folk på tunnelbanan och hamnat i bråk med killar som trakasserat andra, och hoppas att fler ska våga ingripa.

Jag förstår att man blir förbannad på domstolar och jurister. Men de dömer enligt lagar som politiker har tagit fram. Per-Anders är en hjälte som ingrep och det ska han ha cred för. Men han tog det också för långt. Hade slaget träffat lite värre hade han dödat en full gärningsman som stod obeväpnad och inte längre utgjorde ett hot. Den inställning många har i ovannämnda grupp är att GM lika gärna kunde få ha dött. Det är en tragisk människosyn. Vi lever på 2000-talet. Vi kan inte ha lynchmobbar och öga för öga, tand för tand-inställning. Ingrip och avbryt, men använd inte mer våld än nödvändigt. Det låter rätt logiskt i mina öron.

Det som slår mig främst när jag har tittat igenom första avsnitten av tv-programmet Ullared är det avstånd jag känner till dem människor som porträtteras i serien. Det som ”ska” anses vara medelsvenskhet eller mainstream. Käka pizza med burkchampinjoner, ha tumring och digga Basshunter. Eller ha dålig smak som vissa skulle kalla det.

Missförstå mig rätt. Jag kommer själv från enkla förhållanden, uppvuxen i ett 13-våningshus med en högst alldaglig levnadsstil. Och flera av mina familjemedlemmar har antagligen varit, eller skulle vilja åka till Ullared. Men det krävdes inte många dagar utanför bubblan i förorten innan jag insåg att jag aldrig mer ville tillbaka till den okunskap och avsaknad av visioner som ett medelliv också kan innebära.

Grundkonceptet i programmet är att visa det vanligaste svenskar tydligen gör under en sommar. Åker till Ullared och överköper billigt skräp samtidigt som de campar, dricker öl och grillar. Bland dessa ”vanliga människor” som gör vanliga saker har man hittat ett gäng lite färggladare människor som får några minuter i rampljuset.

Jag förstår att produktionsbolaget och Kanal 5 gärna vill utmåla alla dessa ”medelsvenskar” som sköna, enkla människor. Men Ullaredsmänniskorna besitter också en stor dos okunskap, smygrasism, alkoholism och vardaglig misär. Och det är lite där poängen i inlägget ligger. Diskussionen som vi har haft på sistone om ”riktiga människor”, och som har pågått i USA under en längre tid. Där elitister och innerstadsbor påstås ha tappat kontakten med det som är på riktigt – ute i landet – utanför vår storstadskärna.
Hur man tydligen inte är en människa på ”riktigt” för att man är mer utåtriktad, har lite finare smak och gillar att göra det svårt för sig.

Fenomenet berättas egentligen bäst i senaste avsnittet av NBC:s finfina serie ”30 Rock”. Chefen Jack tvingar med producenten (elitistiska) Liz Lemon ut till Midwest för att hitta en skådis från det ”riktiga” Amerika, och för att lära sig vad medelamerikaner skrattar åt. Skillnaden blir än mer distinkt i ett splittrat USA, men har ändå gemensamma knytpunkter till Sverige. Det Jack tror är sköna medelamerikaner som skiljer sig från snofsiga elitistiska New York-bor, visar sig även vara elaka okunniga människor. För med medelmåtta kommer också en naturlig minskad förmåga till öppenhet och tolerans. Är du inte berest ökar risken att du är främlingsfientligt. Är du inte påläst så är du antagligen mindre allmänbildad. Och intar du information utan att ifrågasätta är du en del av hjorden.

Många av er kan tolka det här som drygt skitsnack. Jag vill förtydliga att jag inte föraktar medelmänniskan. Jag föraktar den charm och äkthet som försöker beskrivas dem som grupp. Det är billiga poäng. Jag förstår mycket väl att medelsvensson är grundstommen i vårt land. Människor som sliter dagligen, tysta arbetsmyror som bär upp vårt samhälle och vi bör vara dem tacksamma för det. Det finns en given succé i att försöka nå dessa människor.

Robert Wells – som också medverkar i första programmet – har blivit mångmiljonär tack vare denna gyllene medelväg. Den som är ute efter snabba pengar gör sig själv nästan alltid en tjänst genom att sänka svårigheten på sitt artisteri eller produkt. Nå ut så brett som möjligt. Det är enkel matematik. Och det är egentligen oberoende av genre.

Jag kommer att tänka på Larry the Cable Guy, en amerikansk komiker som har gjort sig enorma pengar (vi pratar hundratals miljoner nu) på sin white trash-komedi. Som tyvärr bygger på fördomar mot bögar, invandrare och andra nymodiga element i den vita medelmannens vardag. Jag skriver man, eftersom det är det hans publik främst består av. Briljanta David Cross (från bl.a. Arrested development) krossar honom totalt i detta klipp på Youtube. Väl värt att lyssna på.

Den som vill kan göra det enkelt för sig och bara insupa underhållsvärdet i tv-programmet. Ullared kommer att bli en fin framgång för Kanal 5. Precis som Färjan (i samma kanal) kommer både vi som inte förstår kulturen och de som känner igen sig att titta. Förundras, hånskratta eller ha sympati. Grattis till Kanal 5!

Jag ser inte charmen i att förhärliga medelmåtta och den Jantekänsla som genomsyrar hela fenomenet, så jag kommer nog inte att orka titta. Och det beslutet har inte påverkats av den osofistikerade tanke som slog mig när jag twittrade nyss: 45 minuters tv och inte en enda knullbar person i bild.

Det jag vill ha sagt till slut är att vedugnspizza knäcker en Hawaii. Att Bassekou Koyate svänger mer än Basshunter. Och att ett puttrande lågmält aha-skratt är ett vackrare ljud än ett billigt pruttskratt. För i en rättvis värld hade ovanstående nämnda Arrested development gått i tio säsonger och Vänner blivit nedlagt efter tre.

Självklara ståndpunkter som inte delas av tillräckligt många människor.

Det var en sen kväll på ett uteställe. Jag började prata med den här tjejen som nyligen hade anslutit till vårt sällskap. Ung, rätt söt, på väg upp i sin mediekarriär. Vi pratade om svårigheter för tjejer i branschen. Jag föreslog skämtsamt att hon var tvungen att suga av Alfahannen som stod en bit ifrån. Hennes svar var jakande, men glimten i ögat som hade genomsyrat vår konversation var borta. Det var en obekväm sanning.
Och mycket riktigt fick jag dagen efter reda på att hon hade sugit av mannen med makten. I hennes huvud fanns det en bra och enkel väg. Och till slut – tyvärr – hans kön.

Jag sitter och läser Johanna Frändéns fotbollsblogg på Bladet. I ett inlägg publicerar hon bild på en fotbollsspelare med bar överkropp. Detta är alltså en sportblogg. Men jag antar att det i hennes huvud är befriande och skönt. ”Kan grabbarna kan jag”. Men det är bara plumpt. Sänker trovärdigheten. På en i övrigt bra blogg.

Jag går en hel del på stand-up nuförtiden. Vad som slår mig främst gällande kvinnliga komiker är att de skämtar på männens villkor. Jag skulle säga att ca 95% skämtar om sin fitta. Blir materialet roligt enbart för att det handlar om ens kön? Är det verkligen provocerande att 2009 prata öppet om sin fitta? Visa den? Eller är det bara dumt? Något man tror att grabbar gillar?

Frågan är alltså varför kvinnor envisas med att spela på männens villkor. Det är oundvikligt att män tappar makt ju mer vi framskrider i vår utveckling. Varför är inte kvinnor som redan har maktpositioner redo att gå sina egna vägar? Svaret är främst rädsla. Rädsla att tappa den position man har kämpat upp sig till. Enbart för att man inte längre passar in i den manliga mallen.

I våras var jag moderator i en jämställdhetsdebatt. I panelen fanns en kvinna som var delägare i en av de mest beryktade advokatfirmorna i landet. En bransch som är rejält mansdominerad i toppen. Hennes inställning var att kvinnor hade samma möjligheter och att hon inte såg problemen med jämställdhet i branschen. Av hennes svar framkom att hon hade bytt sida för länge sen. Hon var en pleaser. Hade tidigt lärt sig att spela på männens villkor och vara en nickedocka. Skit i dina systrar, då kommer du längst själv.

Och till viss del kan jag förstå beteendet. Jag hade tänkt mig för en gång innan jag blev den jobbiga blatten på företaget som krävde fler invandrare, eller påpekade diskriminering. Man vill passa normen. Och i toppen är det en vit man. Så i mitt fall jobbar jag nog bäst genom att låta mig anpassas. Vara så jävla mellanmjölk att de inte känner sig hotade. Bli en i gänget.

Samma sak för kvinnorna. Bli en av grabbarna. Det är så man kommer längst. Just nu.

Men beteendet sinkar andra kvinnors utveckling. För så länge männen spelar på sina villkor kommer de inte släppa ifrån sig makten frivilligt. Det är rätt uppenbart.

Därför skulle jag önska att tjejer kunde sluta suga av killar med makt, enbart för att ta sig fram. Att kvinnor inom mansdominerade områden gick egna vägar och inte försökte vara en i gänget.
Och att kvinnliga komiker vågade utveckla sin egna humor. Istället för att ta efter männens.
En värld där kvinnor inte utgår från män.

”Kvinnor utan män” är en konstinstallation av Iranfödde Shirin Neshat som just nu pågår på Kulturhuset. Det är främst starka filmer om mäns kontroll över kvinnor. Se den. Det är gratis och pågår året ut.