Damons lista

Jag orkar inte skriva eller läsa långa inlägg. Svara på långa mejl. Eller ens se långfilmer.

Allt ska gå snabbt. Orkar inte laga mat, jag som är grym i köket. Jag skyller allt på statusuppdateringar. Kort och koncist. Ingen vill veta mer än var du har köpt din tröja.

Problemet är bara att snabbmatkommunikationen innehåller tomma kolhydrater. Ingen mening.

Hela ens liv blir som en stor jävla one-liner. Jag tror inte att jag har haft ett djupt samtal på flera månader. Politiska diskussioner som tände mig, irriterar mig mest just nu. Folk är idioter.
Klarar inte av några längre förbindelser med något medium.

Frågan om jag ens kan ha en flickvän igen.

Var igår och såg den mycket omtalade filmen Bananas* på Bio Rio. Jag undrar om det finns något som får mig igång mer än när storföretag jävlas med den lilla människan. Jag har idag suttit och läst på lite om bananer. Det är en konstig grej att göra. Men högst intressant.

Det som har hänt i Centralamerika under många år känns som en modern återupprepning av det spanjorerna gjorde med indianerna för 500 år sen. Jag var själv i Nicaragua för några månader sen och att se detta vänliga folk (även andra länder) utnyttjas för att vi ska få billiga, snygga bananer och för att multinationella företag ska tjäna storkovan, är ju högst vidrigt, det säger sig självt.

Jag tycker att det är skönt att filmmakaren Fredrik Gertten visar huvudadvokaten Juan Dominguezs – minst sagt – storslagna livsstil. Han äntrar centralamerika som en liten mini-Fidel och glider omkring i en röd Ferrari hemma i LA. Det blir inte lika tydliga billiga David-Goliat-poäng, även om det i detta fall är så läget ligger till. Doles advokater gör ett enormt skrämmande jobb. Kontrasterna till hans medarbetare, den flintskalliga och idealistiska mannen, är i vissa stunder fantastisk.

Det som kan vara skevt är att kritiken främst riktar sig mot Dole. Chiquita nämns bara i förbifarten, trots att de har ställt till med lika mycket elände i regionen.

Chiquita har sedan några år börjat sälja ”kravmärkta” bananer. Men det är en skamlig version av begreppet. ”Rainforest alliance” är en lightmärkning som storföretag använder för att inte behöva ta fullt ansvar.
Till skillnad från Krav-märkta produkter är det tillåtet att använda mycket giftiga bekämpningsmedel och odlarna saknar den typ av garanterat minimipris som ”Rättvisemärkt” ger.

Så Fairtrade-bananer är det som gäller fr.o.m. nu. Att sluta köpa bananer helt är idiotiskt, vi måste få producenterna att ställa om. Det kanske kostar dig en krona mer per banan, men det är det självklar värt, för att folk ska slippa få sjukdomar, usla löner och annat misär som vi inte ens kan föreställa oss.

Tycker du inte som jag är du en idiot. För att uttrycka det politiskt korrekt.

Många har pratat om bloggdöden. Jag har åtminstone någon sorts influensa. Det känns inte motiverat att skriva långa inlägg, när folk bara orkar läsa 140 tecken på ens FB-status.

Jag måste i så fall göra om hela bloggen, och starta på nytt. Hora mig för besökare och göra den till den välbesökta blogg det faktiskt var en gång i tiden. Men samtidigt har jag ett jobb också.

Jag letar f.ö. fortfarande efter ett kontor med kreativa människor där jag kan sitta och frodas. Hojta om ni vet något!

Nee, det måste vara en myt va?

Tjejer, lär er ge en lapdance nu så kan ni få en fjärrkontroll i arslet sen…

Jag försöker få en kompis att sluta röka, och hon skickar en video med komikern Bill Hicks som propagerar för rökning.

Ironiskt nog dog han endast 32 år gammal, pga cancer som han troligen fått av rökandet…

Men jag flyttar till New York snart. Jag tar tillbaka allt jag sa. Återkommer med mer efter helgen. Har sovit 20 av de senaste 30 timmarna…

Undvik Williamsburg. Det är ungefär som att åka till Kreta. Så mycket svenskar finns det där. Det är som ett Södermalm med ännu bajsnödigare svenskar. Ni vet hur folk från Dalarna flyttar till Stockholm och försöker följa alla trender, för att det inte ska märkas att de är bönde.
Tänk att de sen flyttar till New York och är så osäkra att de håller på att bajsa på sig av nervositet.

Strunta i att göra alla ”måsten”. En bra resa är att vara där i tiden och leva som en vanlig stadsbo. Jag har inte gjort en turistgrej än och bott i ghettot (nåja, Clinton Hill är rätt lugnt) med bara svarta. Har the time of my life.

Men en enda dag ska jag turista ihjäl mig, åka på sightseeingbuss, fota med japaner och käka korv med tyskar. Det kommer att bli fab!

New York, New York. Mer upphajpad stad finns väl inte bland oss Stockholmare. Jag fattar inte riktigt grejen. Visst, det är en grym stad med mycket möjligheter. Men det finns också svenskar runt varenda hörn, så det känns ju inte direkt som att man har flytt Sverige.

Ändå anser jag att alla borde prova på att bo i N.Y. i några månader. Det är en sån där sak som man växer utav. Ger en perspektiv och nya infallsvinklar på livet.

Jag är här för att gå en kurs i att skriva humor. Tanken är att jag ska vara rolig när jag är klar. Den tanken i sig är rolig. Förhoppningsvis leder det främst till att nästa tv-manus blir ännu skarpare.

Gotta go. Jag bor in the ”ghetto” i Brooklyn, och utanför är det några svarta som skjuter varandra, som jag gärna vill filma.

Ps. Till alla inbrottstjuvar vill jag meddela att en kompis kompis bor i min lägenhet under tiden jag är borta. Så ni kan väl vara extra tysta om ni ska bryta er in.

Är i New York två veckor och uppdateringarna kommer säkert bli färre. Den som behöver nå mig kan prova
0760442583 fram till fredag och sen återgå till det gamla numret. Jag skriver det här, så att folk kan nå mig om det gäller jobb. Kan inte ta emot MMS dock.

Just nu sitter jag i en lägenhet i Brooklyn och har ätit pizza till frukost. American style!

På väg till O.M.D-festen igår med Greasetema. Jag älskade Fonzie när jag växte upp. Igår inbillade jag mig att jag var en halvsliten iransk James Dean. Håret var tyvärr lite för kort, men det ser ändå lite roligt ut med en blatte-Rockabilly:

Stort tack till ägaren på Stylissimo här i min port på Långholmsgatan som trots att han hade stängt och skulle hem med sin fru, ändå öppnade upp igen och fixade mitt hår för att vara snäll.