After the afterparty!

Klockan är tio på morgonen och man skulle kunna tro att jag är nyvaken. Det är jag inte. Kom hem från en efterfest precis och sitter med en macka och juice (visste ni förresten att man inte får skriva ”jos” längre?). Det värsta med att åka hem en tidig morgon är alla blickar man får från medresenärerna på tunnelbanan. De är övertygade om att man har haft bortamatch och kläderna och frisyren skriker ju detsamma. Man kunde lika gärna kunna skriva ”Nyknullad” i pannan. Det hade varit mindre uppenbart. Det är nog värre för tjejer som har högklackat och party-outfit. De får verkligen den menande blicken. Jag kan ändå knäppa jackan, dra på en mössa och bara försöka se söndagstrött ut.

Nu var jag inte nyknullad, utan på en efterfest där det spelades livemusik. Det är de bästa efterfesterna, en gitarr eller piano och allsång eller någon med en grym röst. Som den här tjejen som sjöng en helt fantastisk sång klockan sex på morgonen. Det kändes som att allas onykterhet försvann och det tomma hålet i oss fylldes med värme och beundran.

Däremot fanns det bara knäckebrödsmackor med kaviar, och det är tecken på en dålig efterfest. Jag tror inte jag känner någon i min umgängeskrets som har en sån välfylld kyl som jag. Det blir bildbloggande om den i veckan.

Det värsta var nog egentligen att hitta till tunnelbanestationen. Jag frågade folk på engelska, eftersom jag skämdes lite grann. Så genomskinligt. Nu måsta jag sova.

God morgon!