Befrielse?
20 Jul
Det här är utan tvekan det jobbigaste inlägg jag någonsin har skrivit. Men, jag tror att det i slutändan är den bästa lösningen. Jag har mått väldigt dåligt över en sak under ett tag, och jag brukar undvika att skriva om förhållanden så långt det går, men nu har det gått för långt. Håll ut, för det är en lång historia, som jag ändå kortar ner här.
Jag träffade en tjej början på året som till en början verkade gullig och soft, och gång på gång proklamerade sig som den perfekta flickvännen. Min magkänsla sa att något var fel, men jag försökte övertala mig själv att det var lugnt. Mina kompisar avrådde mig, men jag struntade i det. Det skulle visa sig vara ett stort misstag.
Första gången det verkligen urartade var när hon blev våldsam och hotfull på krogen. Det var egentligen alltid något som gick fel när hon drack. Minnesluckor och aggressivitet (som att kalla min tjejkompis för turkbrud, eller låta okända killar pussa på henne på krogen framför mina vänner). Och hon hade alltid ångest dagen efter. Men den här gången gick det för långt. Hon lämnade mig mitt på dansgolvet för att prata med en kille i ett hörn, och jag ville inte vara mycket sämre, så jag började prata med en tjej. Då kommer hon fram och hotar med att bryta mina fingrar om jag inte slutar snacka med henne. Jag skrattade bort det, och försökte rycka bort min hand, då tröck hon till lillfingret. Det gjorde rätt ont, men det var först när jag fick uppsöka läkare, som jag skulle förstå att hon hade stukat mitt finger. Jag hade alltså blivit misshandlad av en tjej för första gången i mitt liv. Det kan låta dramatiskt, men det tog cirka två månader för min hand att bli hel igen. Jag slutade hälsa på folk med höger hand, för att inte få ont i fingret.
Jag blev förbannad och bad henne dra åt helvete. Då nyper hon tag i min underarm och drar riktigt hårt. Bilderna på blåmärkena jag tog med mobilen senare på natten är faktiskt vidriga. Jag drog hem, med henne springandes efter mig. Jag var chockad. Vilken normalsansad människa som helst, hade lämnat henne där och då, och aldrig mer pratat med personen. Men inte den här dåren. Jag vägrade erkänna för mig själv att hon faktiskt gjort ett grovt fel. Hade det varit jag som gjort detta mot henne, hade jag åkt polisbil från stället.
Dagen efter mådde hon riktigt dåligt. Hon bad tusen gånger om ursäkt, och lovade att det inte skulle hända igen. Hon berättade att det har varit våld i hennes tidigare förhållanden. Jag som är uppväxt i Iran och har många gånger sett och AVSKYR våld i hemmet, var dum nog att inte se det som ännu en varningssignal.
Alla de gånger jag har suckat åt ”dumma tjejer” som inte lämnar killar som är våldsamma. Nu var jag den dumma killen. Men det fanns en otrolig skam i att ha blivit utsatt för våld. Jag vågade inte berätta får nån förutom min bästa vän, och mms:ade även över bilderna ifall det skulle eskalera.
Efter det följde en tid av turbulens. Jag gjorde slut tre gånger, men gång på gång lirkade hon sig tillbaka. När vi var utomlands, puttade hon mig hårt i bröstet, och jag vågade inte göra någonting, ifall hon skulle försöka få mig fängslad. Jag stod ut med mer skit på tre månader än vad jag har gjort i förhållanden under hela mitt liv.
Men en kväll skulle sätta stopp för allting.
Kvällen innan det ödsliga hände, träffade vi på en arbetsbekant/vän och hennes pojkvän på ICA. Efter att pratat med dem, gav hon mig en utskällning mitt i butiken och höll hårt i min arm, för hon tyckte inte att jag visat tillräckligt mycket att vi var tillsammans. ”Som tur” var såg de två det som hände (vittnen), och jag fick ursäkta mig och gå därifrån.
Och så domedagen. Vi hade varit ute bägge två, och väl hemma, så började vi tjafsa. Jag var så trött och bad henne att gå för gott och aldrig komma tillbaka. Men hon vägrade. Hon var rejält full, och jag anade våld, och mina juristinstinkter slog in. Jag spelade in på mobilen, hur jag bad henne lämna min lägenhet. Jag smsade min juristvän som bor i närheten och bad henne om hjälp. Till slut gick jag ut och hämtade min granne för att han skulle hjälpa mig få ut henne.
Han kommer in i lägenheten och då ser hon lite snäll ut, och han tycker väl att det är jobbigt och säger att vi ska ”vara snälla mot varandra”. Jag är helt paj och tar av mig kläderna och går och lägger mig i sängen, och ber henne bara lämna i mig fred. Då lutar hon sig över mig, och börjar peta på mig. Trycka och jävlas. Jag får nog till slut, och säger att jag ska slänga ut henne ur min lägenhet. Jag trycker ut henne från mitt sovrum, men hon trycker emot. Jag försöker putta ut henne, så att hon kommer ut i hallen och där kan bli utslängd. Samtidigt som jag puttar, tar hon tag i toalettdörren och öppnar den lite så att hon slår huvudet i kanten på dörren. Blodet börjar rinna, och jag får panik och börjar storgråta. Jag försöker torka upp blodet, men inser att vi måste åka till akuten.
Väl där kan hon inte kommunicera med sköterskan för att hon är så full. Det gör ett alkotest, och har 1,4 promille (!) i blodet. Jag är i princip nykter och förklarar allt. Ändå har sjukhuspersonalen redan dömt mig. För de är jag den stereotypa svartskallen som har slagit sin svenska flickvän. Jag visar dem filmen och de säger att de inte dömer.
Ändå ber de mig att lämna rummet, och påbörjar ett – enligt mitt ex – ihärdigt försök att övertala henne till att polisanmäla. Hon vägrar. Men är för full och får inte åka hem. Och de fortsätter att övertala. Personalen behandlar mig som skit, och säger att de ska ringa vakterna om jag inte går. Jag försöker förklara att hon inte har nycklar eller mobil och att jag inte vill lämna henne i sticket. De säger att det löser sig. När jag drar därifrån ringer de från sjukhuset och säger att mitt ex vill ha mig där, så jag får komma tillbaka. Jag är arg, men också orolig och går tillbaka. Då säger de att hon har ändrat sig.
Jag blir helt knäckt och drar (igen) och sätter mig på nattbussen. Då ringer mitt ex och grinar och bönar och ber om att jag ska komma, och att hon har ångrat sig. Jag vägrar, men har inte hjärta nog att lämna henne. Jag ber busschauffören stanna mitt på vägen och springer tillbaka. Väl där, sitter hon i telefon med sitt ex, och vill att jag ska gå igen. JÄVLA FYLLEPSYKOPAT!
Hursom. Hon har fått sy, och jag tar hem henne. Jag behandlar henne väldigt väl under den närmaste tiden, och säger att hon får polisanmäla om hon vill. Jag förklarar att jag ändå har ett gäng vittnen, och att jag har rätt att slänga ut henne ur lägenheten. Och att om jag då polisanmäler hennes misshandel så är det väl snarare hon som åker dit. Hon har även erkänt för läkarna att hon varit våldsam mot mig.
Vi bestämmer gemensamt att inte göra det ”offentligt”. Vi har båda två, bara att förlora på det. Det får oss att framstå som idioter ju. Kort därefter gör vi slut. Och jag trodde att allt skulle ordna sig. Men så börjar allt igen.
Hon går runt och säger till vänner att jag har puttat in henne i dörren. Jag har inspelat på telefonen att hon erkänner att det var en olyckshändelse. Man kan tycka att jag är psyko som spelar in samtal, men jag försökte bara rädda mitt eget skinn. Vem ska folk tro på, en svartskalle, eller söta blonda bruden? Och bland hennes kompisar i den lilla medieklicken, går nog ryktet ganska snabbt.
Särskilt som många av killarna verkade ha stora problem med mig redan i förväg.
Ni kan fråga vilken av mina andra flickvänner som helst om jag någonsin har lyft ett lillfinger mot dem. Men nu var jag trängd. Som ett djur. Och jag försvarade mig. Jag önskar att jag hade somnat och låtit henne sitta och peta på mig, men jag är inte Gandhi. Dessutom har jag lagstadgad rätt att slänga ut personer från min lägenhet, och använda visst våld. Lagtekniskt och stelt, men också sanning.
Hon fortsätter. Bloggar om händelsen, och hittar på rena lögner. Jag ber henne gång på gång att sluta prata och skriva om mig. Att gå vidare. Jag skrev t.o.m. en dikt om ni minns den. Men värst blev det kanske för två veckor sen.
Då såg hon tokrött när jag var ute med en ny dejt, och kom fram aspackad på F12 (som ”tack” för att jag har sett till att hon står på listan) och förolämpade tjejen jag satt ensam med, och började skrika ut obsceniteter/lögner om mitt sexliv. Det var som en mardröm. Hon vägrade låta mig gå därifrån och puttade på mig flera gånger, och jag vågade inte gå ut mot folk ifall hon skulle ställa till med en scen. Min dejt springer därifrån och hoppar in i en taxi, halvt chockad.
Till slut försökte jag gå därifrån, då började hon dra i mig mitt framför alla vid entrén, folk tittade, och jag stötte på en person inom tv-branschen jag har jobbat med (pinsamt!), som jag bad om hjälp, och han kunde inte heller avvärja henne, så han rådde mig att börja springa.
Och vi sprang. Två killar, ifrån en galen tjej. Och hon jagade oss bort mot Operan, tills hon tappade bort oss. Han sa att han aldrig varit med om något sjukare, att det var som på film.
En skräckfilm som har varit min verklighet, ett par veckor.
Därför måste jag nu skriva detta. Jag orkar inte vara rädd, orolig, eller känna allmänt obehag längre. Hur kommer hon reagera nästa gång hon ser mig med en tjej. Vad kommer hon sprida för andra rykten?
Det finns mycket annat skit jag skulle kunna skriva, men jag håller mig över bältet. Vill mest egentligen dra grunderna för att det här ska vara en varningsklocka för alla er där ute. Killar som tjejer. Vid minsta tecken på våld, dra. SNABBT SOM FAN. Det finns inga ursäkter. Och hellre att hon anmäler mig, så att allt blir utrett, än att jag måste gå orolig för vad folk ska säga.
Fast egentligen borde jag tänka så här. Bara gud kan döma mig. Och jag är ateist.
Jag känner verkligen med er tjejer som har våldsamma killar. Jag föraktar inte er längre. Jag tycker synd om er. Man tror att det ska lösa sig. Men det blir bara värre. Och enligt forskning (den knappa som finns) är 7% av tjejerna våldsamma mot killar i sina förhållanden. Men vem vågar bekänna en sån ”mesig” sak? All den ”manlighet” som finns som norm i samhället bygger ju på att man är starkare än en tjej. Men jag kan inte bruka våld mot en tjej. Det kanske är sexistiskt egentligen, men det är så jag blev uppfostrad. Jag sa till henne gång på gång att sluta vara aggressiv. Att jag var mest rädd för att jag i självförsvar skulle slå tillbaka. Jag vill inte slå någon. Men vad gör man om någon slår en hårt i ansiktet? Visst är chansen stor att man slår tillbaka. Och hon slutade inte.
Jag hoppas att det här inlägget också ska få henne att lämna mig i fred. Annars måste jag göra något drastiskt som att fixa besöksförbud. Det är slut. Snälla, rara, söta, gå vidare bara.
Kan man inte behålla lite värdighet trots att det är slut? Minnas det fina, istället för att enbart vara ute efter att jävlas. Det kommer ta lååång tid innan jag vågar släppa någon nära inpå igen.
Fan.
Edit: Om hon läser det här (snarare när), kan hon självklart få en replik här och lämna sin version i kommentarerna. Men inte genom att smutskasta, utan genom att ge fakta.
Kära nån Damon :S Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.. men jag läste i alla fall alltihop, och jag hoppas att du får vara i fred nu!
Har läst och vet inte vad jag ska skriva… Jag hoppas att det årnar sig
Jösses sitter helt chockerad. Stackare det kan inte varit lätt för dig. Jag hoppas att löser sig.
Oj. (Förlåt, kommer inte på nåt mer att skriva.)
Alla era ord betyder någonting. Jag har burit på det här så länge, och det känns såå befriande att få dela med sig. Tack.
Momma said knock you OUT!…
Sorry, men ibland måste man skämta bort sånt. Om än berörd verkar du ju vara över det värsta nu?
Till viss del blev jag småchockad över hur historien bara blev längre och längre, men samtidigt tyckte jag kanske inte att det var så dramatiskt (ställer en del svåra frågor dock), men det kanske beror på att jag är iranier
Angående rasismen på sjukhuset är det bara förargeligt. På revolt-nivå.
jag är helt paff. du lär nog uppskatta din kommande tjej mer än aldrig förr efter ett sådant här sinnesjuk upplevelse.
oj,vet inte riktigt vad jag ska skriva men det som hänt låter verkligen jobbigt.Jag hoppas verkligen att hon slutar att trakassera dig och att du hittar en vettig och snäll tjej för det förtjänar du.Lycka till Damon,det kommer att bli bättre.Starkt gjort också att du vågade dela med dig av det hela för du förtjänar stöd, och vi stödjer dig.
du är inte ensam, har också varit med om 1 våldsam fylleflickvän och gör slut i detta nu. Ville inte heller svara med våld men känslan av att ta emot våld är känslan av skam. Du gjorde rätt.
Nu är det så att oavsett vad omvärlden tycker så tror kvinnor att de kan bete sig hur som helst. Det är tragiskt att det ska till den grad att man handgripligen måste mota iväg en person som inte lyssnar. Har själv fått ta både ett och annat, alkohol inblandat och inte, som resulterar i ett ångestfullt försök att freda sig själv. Jag har aldrig slagit en tjej men har själv fått stryk. Synd att du får skit och placerars i stereotypfacket för något du inte gjort. Men världen snurrar fortfarande så fortsätt leva!
Shit.
Det som inte dödar dig gör dej bara starkare
Hossein: Inte så dramatiskt för dig, men det är enkelt att sitta bakom datorskärmen utan empati. Skulle inte önska det här någon jag kände. Och det är väl knappast över. Nu måste jag oroa mig för vad hon gör när hon läser detta.
Men visst kan man skämta om det.
p: Absolut.
Linnea: Tack. Ja, jag förstår inte varför jag ska vara good guy, om shit ändå händer en.
Niklas: Bra att få höra att det finns fler. Minskar skammen. Stay strong.
.: Jag andas och lever. Cheers!
Shaden: I så fall är jag fett stark nu.
Herregud.. Jag bara sitter här och gapar. Men du klarar dig ur det här, Damon. Jag brukar inte ha fel..
Det ær fruktansvært, ger liksom ångest. Jag har tyværr en gång mærkt en sådan tendens hos mig sjæv nær en kille jag dejtade flørtade med sitt x framfør mig. Det ær något man kan och måste kæmpa emot.
Det låter som att det gått så långt att hon verkligen behøver hjælp, eventuellt med alkoholen då hon uppenbarligen inte mår bra nær hon dricker.
Riktigt stort att våga berätta. Jag är imponerad.
Fler män borde våga berätta om de blir utsatta för våld av någon kvinna i sin närhet.
På många sätt är det värre än när kvinnor blir utsatta för våld, för vi får förståelse.
Män blir bara skrattade åt, när de kan gå sönder lika mycket som kvinnor.
Jag hoppas att det hjälpte dig att berätta och jag hoppas du har någon som lyssnar när du behöver kräkas ut även de små grejerna hon gjorde mot dig. Jag hopaps du kan få ut allt ur systemet…
Lycka till
Jag tycker generellt att när det handlar om våld i hemmet och liknande, så tenderar omvärlden hantera det som ”privat angelägenhet”. Att det inte är något man ska blanda sig i, att de ska lösa det själva. Farligt.
Sedan är det ju ingen ovanlig syn att tjejer kan bråka hur mycket som helst ute på krogen, men så fort killen så mycket som petar tillbaka, så reagerar alla och släpar ut honom för ett kok stryk. Typ.
Jag har sällan hört om ”omvända” fall, där kvinnan är förövaren, så detta var mycket intressant läsning. Man blir också himla nyfiken på vad kvinnan i fråga skrivit. Av erfarenheten blir man vis, men den kanske inte alltid är värd sitt pris? Lid inte tyst nu, utan driv tillbaka ännu hårdare om du orkar. Ni skulle båda behöva hjälp och stöd, på helt olika sätt.
Frukstanvärt hemskt och jobbigt. Jag hoppas du blir lämnad i fred.
Damon,
Det är inte så att jag ’sitter bakom datorskärmen utan empati’. Det är möjligt att jag underskattar allvaret, men jag antog att det inte var tillräckligt farligt för att polisanmäla osv. När jag säger att det inte är så dramatiskt så är det en relativ fråga. Ja, det är allvarligt, ja, jag förstår att det gör dig både ledsen och förmodligen deprimerad. Men att det samtidigt inte är så jätteovanligt och inte något som är… Hur ska jag säga, det finns saker som hänt i min omgivning och mig själv som jag inte skulle våga berätta för någon i min krets förutom ett par personer. Som du själv var inne på i inlägget så blir det lätt så med iranska relationer (nej, jag menar inte att det ligger i vår ‘natur’). Det är allt jag menade med det där.
You’ll get through it.
det här är ju vansinne. crazy catwoman innan crazy catwoman blev gammal, flyttade ut i ett skjul och skaffade sina tjugo katter. hoppas blogginlägget inte genererar mer jobbigheter.
med hopp om en stor portion o&u (onwards and upwards),
lil liz
Oj, hjälp! Där ser man, det händer ibland åt de mest otippade personerna. Tack för att ditt råd, ska minnas det. *rysning*
Vilket inlägg!
Första delen var som hämtad från mitt eget liv men sedan blev det ju bara absurt. Här går jag omkring i min fina lilla lokaltidningsvärld och tror att rasism är sånt som knappt finns längre och att människor är ganska fina varelser.
Well. Där fick jag så jag teg. Hoppas allt löser sig. Hoppas du kan gå vidare och känna att du i alla fall lärt dig något nytt om dig själv. Fortsätt vara stark, för om det har varit som du beskriver det i inlägget så har du varit otroligt stark hittills.
Rock on!
Everybody loves Damon!
XX
Fy fan!
Upptäckt fördommar från sjuksköterskor jag med nu, även om det inte handlade om utlänningar och svenskar, utan om ungdomar tidigt på mrogonen, men lika äckligt och irriterande ändå!
Kämpa på!
Starkt av dig att du berättar, ja tror att det hjälper för många som är i samma situation som dig.
Helt sjukt att de på sjukhuset agerar så fördomsullt. Hoppas att allt blir och att det löser sig för dig.
Riktigt starkt att berätta om en sådan sak, men jag kan förstå att det känns befriande. Den känslan du levt med (och kanske fortfarande gör?) är något ingen ska behöva uppleva. Hoppas att ditt ex kanske kommer till någon sorts insikt om vad hon gjort när hon läser detta, det är ju trots allt du och inte hon som tagit skada.
Tåga vidare!
/Shaqim
Tack återigen för alla fina kommentarer. Hon har ju tagit skada, med ett ärr i pannan nu, och det gör att jag vill kräkas varje gång jag tänker på det.
Nåja, jag vill bara att det ska vara över, och att hon också ska må bra. Är fortfarande orolig för vad som händer när hon läser det här. Jag hoppas hon kan besinna sig, berätta sin version, och sen bara gå vidare.
Hamna på den här bloggen och det här inlägget.
Väl skrivet..MEN!
Herregud vad sjukt!
Får en liten klump i magen när jag sätter mig in i situationen.
Maktlösheten du måste känt på sjukan! Förnedringen över att dogheten i dig inte ”hjälpte”. USCH!
Måste vara starkt och skönt att skriva av sig.
Lycka till!
Fan vad bra och stark du är som berättar, beundrar ditt mod. Var tillsammans med en svinig kille för typ 8 år sen men det var inte förän typ förra året jag vågade berätta för mina vänner vad som egentligen hände. Så tycker att du är sjukt modig.
Sen på sjukhuset, kanske en jävla massa fördomar OCKSÅ men tror det är rutin att om det kommer in en tjej som ser ”misshandlad” ut att snacka med henne själv. Även om hon kommer in med en annan tjej.(fick lära mig det på en kvinnojoursutbildning jag gick)
Hoppas allt ordnar sig till det bästa för dig.
Bra gjort av dig att till slut bryta med henne.
Nu har du lärt dig en jävligt viktig läxa och tack vara din post kanske andra kan lära av den med.
Hey Damon,
Jag pussar dig härifrån och önskar dig det bästa i livet! Med tanke på att hon var så fucked up aggressiv så var det lika bra o lämna brudjeveln. Det finns gott om brudar i Stockholm
Om du vill så kan jag se till o gifta bort dig ;P
Fast den brud du får, vet du aldrig vem det är
det är lite som grisen i säcken ;D
En tjej med slöja och ser utseendemässigt ut som en spöke med den långa slöjan som enbart visar hennes ögon
Du förtjänar bättre tjejer än dom du träffar Damon. Det gäller och bajsa på sånna där tjejer med ord, inte med våld. Respekterar dig för att du inte gjorde nåt när hon ”slog” dig. Dock om det var jag skulle jag bajsa på henne med ord och sen lämna henne… jaa, va tror du? Mitt på gatan!
Det är så vi kurder gör brorsan
Eller iaf några av oss 
Aja gå vidare nu Damon, du e stark! May the forces be with you!
Och när det gäller rasister…det finns det gott av! Skit i dom! det finns nationalister som inte enbart är svenskar, det finns rasister i alla folkslag även här i Sverige. Det finns rasister som är kurder, iranier, turkar osv.
Skit i dom, spotta i deras ansikten med ord, några få men tunga ord och gå vidare! Livet är kort Damon! Det är inte värt att haka sig fast vid en grej, gå vidare mannen!
Jag har lämnat mitt mailadress mannen, hör av dig ifall du behöver nån o prata med.
What happens in life echoes in eternity va? Lev livet medans du kan och lämna efter dig budskap till människorna! Budskap som folk kommer att tänka på och som kommer att påminna om DIG! Skit i junkiesen som du var med och se framåt, för i framtiden ligger sanningen! Hellre framsynt än baksynt ;D
Lycka till!
Det är intressant: Jag var ihop med en tjej som hade diabetes. Eller tja, hon har ju fortfarande diabetes. På vår första date tuppade hon av och eftersom jag inte hade en susning om vad som hänt (hon hade ju käkat) så ringde jag ambulans och tog henne till sjukan. Väl där ska hon undersökas, personalen ger henne insulin (vilket jag antar kan vara direkt livsfarligt för en person som hamnat i insulinkoma) och de ser alla blemmor och ärr hon har på kroppen. Tjejen är solallergiker.
Genast börjar utfrågningen om jag stoppat något i hennes drink, om hon (eller jag) bränt sig själv med cigaretter (på ryggen, nota bene) och så vidare ad nauseum.
Det är klart intressant. Och ja, jag är blatte, hon var blond svenska. Är blond svenska.