Farväl min konkubin!
10 Feb
Du, fan jag orkar inte längre. Den där kärleken vi en gång hade, kände, levde, är blott ett minne. Något som syns i bakgrunden i ett digitalt album, men förhoppningsvis fastetsat i mitt minne och kanske kanske, någonstans i dig.
Vilka äventyr vi hade, du räddade mitt liv. Jag gjorde det jag kunde för att göra dig bättre. Mer åtråvärd. Nu måste jag rädda mig själv innan jag går under. Det var oundvikligt, jag hade tröttnat på dig, du har massa andra. Som är för coola för mig. Dör utan lågan.
Jag måste gå vidare, nya utmaningar, nya ansikten och ny luft. Även om du alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Eller ok, jag håller ut ett tag till, samtidigt som jag letar alternativ. Någon annan som kan ge mig det du inte kan. Just nu.
Adjöken fröken. Sälja lägenheten och säga upp abonnemangen.
Det har blivit för kallt. För litet och för mycket rutin. Kanske redan till sommaren, förhoppningsvis innan året är slut.
Men jag kommer alltid att komma tillbaka. Till mitt Stockholm.

Hej! Jag brukar läsa men aldrig kommentera, men tack för att du skriver fint och skönt att du är tillbaka, saknade dina inlägg. Mvh anita
Ska du flytta?? Förresten, varför har du aldrig typ en ”frågestund” eller så, jag har massor me frågor
santouri, har du sett den?? visst är den bra??
Don’t go to far. Värmdö är fint såhär års.
Lämna då, men du får inte sluta blogga. Lova?
Anita: Tack, jag uppskattar en kommentar då och då, även om man bara läser och inte har något ”viktigt” att säga.
shadow: Bra idé, jag körde det på min förra blogg, så dags igen. Santouri är en fin film, tänkte tipsa om den på bloggen, men hittar inte länken till att se den.
em: Känn ingen sorg för mig Värmdö. Jag kommer tillbaka.
Isabelle: Så länge det känns bra, så kommer jag inte att sluta. Och så måste det finnas datorer dit vinden tar mig.
Oj, så du skall flytta?! Hoppas på att du fortsätter blogga iaf…
Damon: jag fick filmen av min kusin, och den har engelsk text, synd att det inte visades i biograferna i iran,
seriously its worth an oscar!
Men är du tossig! Jag som testade att lämna stockholm, och inte ens för något långt bort, insåg snabbt att det är ”bästa platsen på jorden” och där mitt hjärta bor. Så glad att vara tillbaka.
Hyr ut i så fall! är min sista desperata vädjan till ditt stockholmshjärta.