Is it me or everybody else?
14 Jan
Min gode vän Alle vill göra ett inlägg här och få ta del av era åsikter.
Jag är uppriktigt förvirrad just nu. Med risk för att bli mer privat än vad jag gillar;
Har i fyra månader flertalet gånger frågat mitt ex, ifall hon kan tänka sig att följa med hem till min sjuka mormor – som är 85 bast – och besöka henne i en halvtimme. Mormor har köpt med sig en present från Iran, och gång på gång frågat efter henne och varför hon inte kommer förbi och hämtar presenten. Mitt ex säger att hon har gått vidare och inte vill träffa min familj.
Men är det inte något man kan ställa krav på? Lite medmänsklighet och respekt för det fina man trots allt delade en gång i tiden. Måste det vara slut på mänsklig värme för att man inte längre är ett par?
Jag vet inte om hon fortfarande är förbannad för att jag gjorde slut. Paradoxalt nog delvis för att jag tyckte att hon var för kall. Ska man inte hedra en gammal människa med kort tid kvar här på jorden, och lägga personliga känslor åt sidan för en liten stund?
Det är för jävligt att gång på gång lova mormor att hon kommer nästa gång, när jag vet att det aldrig kommer ske. Mina känslor skiter jag i, jag kan bara inte låta bli att vara förbannad över den brist på respekt för familjen och äldre som genomsyrar klimatet i det här landet. Samt att jag måste skämmas när jag berättar för min mamma att hon inte vill. Vad säger det om mitt omdöme?
Är jag helt ute och cyklar här? Jag måste få veta det på riktigt. /Alle
Edit: Jag var tvungen att ändra en liten grej i inlägget, ni som hann läsa förra versionen förstår säkert varför.
Hej Alle,
JAG tycker inte att du är ute och cyklar. Jag tycker det är knäppt att hon inte kan kosta på sig att besöka din mormor. Även om hon är sur på dig fortfarande, har hon väl inget otalt med din familj, eller?
Jag har aldrig förstått varför man måste klippa alla band bara för att man gjort slut med någon. Men många tänker väl som så, att om det är slut och man kanske är sårad så vill man bryta helt. Man kanske vill såra personen tillbaka lite, liksom. Men det blir bara värre av att hålla på så! Varför skall man göra allt värre än det måste vara, det är väl jättefint om man kan hålla kontakten lite.
Karen: Var tvungen att ändra en liten grej i inlägget och ett ord i din kommentar. Jag tror att du förstår varför, sorry jag gjorde fel från början.
Men jag håller med om bandklippandet och tillbaka-kakan.
Kan väl tycka att det är lite tyket av tjejen, men har hon stått fast vid det så pass länge så vinner du nog inget på att tjata. Är nog bättre om du säger som det är till din mormor.
Fan, det där är en dum brud, iskall dessutom. Det e inte mkt begärt.
Ritkig dålig stil. Bara och inse att många svenskar aldrig fått lära sig att hedra familjen på samma sätt som vi med utländsk bakgrund.
Även om man gjort slut tycker jag att man har ansvar för att avsluta det som var på gång runt omkring en som par, och detta är väl typiskt en sådan grej. Dessutom är det väl bara väldigt fint av din mormor att ha köpt en present och enligt min vetskap blir de flesta glada av presenter.
Det är inget hon bör göra för din skull, utan för din mormors skull.
Jag tycker ärligt talat det är fel av din kompis att lova att tjejen ska komma och hälsa på dennes mormor, om hon själv inte sagt att hon verkligen skulle det. Om jag hade blivit slutgjord med och var ledsen för det skulle jag knappast åka och hälsa på mitt ex släktingar.
Det naturliga i den här situationen är såklart att din kompis säger till farmor att han är ledsen men att tjejen mår dåligt över att de inte är ihop längre och inte orkar göra saker som de tidigare gjorde tillsammans. Det är förmodligen sanningen dessutom.
Jag kan förstå tjejens sätt att se på det hela. Men samtidigt skulle det vara en väldigt liten uppoffring av henne, med ett väldigt stort värde för mormodern. Att bli dumpad kan göra det enkelt att bortse från den glädje ett besök skulle ge eftersom det är lätt att tycka att det inte längre är hennes problem. Men det skulle vara en väldigt fin handling av henne, så jag hoppas verkligen att det kan bli av.
Som en snabb och nästan relevant jämförelse kan jag nämna kortet som jag och pappa fick efter att mamma gick bort år 2000, en kort ”beklagar sorgen”-hälsning från mitt ex och hennes familj, människor vi inte hade ett hört något av på två år efter ett ganska slitsasmt uppbrott. Det var en oväntad men mycket fin gest som jag uppskattade väldigt mycket. Inte för min egen skull, men väl för mammas…
Jag lärde mig något mycket nyttigt av det kortet: ibland kan det vara värt besvärer det innebär att visa lite värme även när det inte är helt väntat.
Alle svarar:
Skylark: Det är bara skammen att jag har presenterat en tjej för familjen som inte ens kan beemöda sig att hälsa på min sjuka mormor, som är fin nog att köpa med en present till henne, trots att de bara träffats ett fåtal gånger.
Fatma: Nej, man tycker inte det. Man slutar aldrig förvånas över folk.
Cuz: Tror också på att det är en kulturell fråga. Exemelvis en iransk tjej skulle garanterat visat hövlighet mot min familj och jag mot hennes, trots meningskiljaktigheter, det är riktigt fint.
Ninna: Precis vad jag sa till henne, du gör det inte för min skull, utan den gamla tanten. Jag erbjöd t.o.m. henne att gå dit med min syrra, men hon var kallara än Jokmokk.
R: Du missförstod. Jag lovade inget, utan antog att det var självklart att man visar respekt mot den andres familj, jag skulle lätt gjort det för henne, även om hon dumpat. Du är ju precis som mitt ex, du kan inte lägga egna känslor och ego åt sida, för att hedra en gammal tant. Det tycker jag är svagt.
Andreas: Precis, en sån liten grej, som skulle kunna göra en sjuk tants dag. Jag tror dock att hon inte kommer att svälja sin stolthet, eller så har hon ett hjärta av sten. Fin historia!
Fast jag tycker inte man skall överanalysera det här kulturella. Jag till exempel är svensk men jag skulle gjort annorlunda än Alles ex. Och det finns säkert iranska tjejer som skulle gjort som hon.
Äh, kall tjej helt enkelt.
Spelar ingen roll hur arg man är på sit ex. Jag blev dumpad men har fortfarande kontakt med hans familj. Om folk släpper in en i deras familj och är vänliga har man en skyldighet att inte bara vända ryggen till bara för att förhållandet tar slut. Mitt ex’s farmor var överlycklig bara för att jag skickade ett litet grattis-kort när hon fyllde år. Det krävs så lite…
Håller helt med Karen om att det kulturella inte bör ges någon överdriven betydelse. Det här handlar inte om kultur, det handlar om empatiskt förmåga…eller brist därav.
Det är möjligt att jag och tjejen tänker lika på det området och att det är någon slags kulturkrock jämfört med hur det fungerar på andra håll i världen.
Karen & Madeleine: Jag håller INTE med er. Visst, det kan i vissa fall handla om empati, men i stora drag tror jag att det här är ett kulturellt problem. Många av oss svartskallar får lära sig om familjens betydelse och hövlighet redan från dag 1. Historiskt sett har inte familjen har haft lika betydande roll i nordliga länder.
Jag hade liknande problem med min förra tjej. Hon tyckte att jag var för mycket med min mamma och syster. För mig var det ett hån, eftersom min familj betyder ALLT för mig.
Så som en del ”svenska” ungdomar tilltalar sina föräldrar och äldre har jag aldrig hört någon med utländsk bakgrund uttala sig. Så visst finns det kulturella skillnader. Men det utesluter inte att man som infödd svensk per automatik inte har respekt för familj.
Visst finns det kulturella skillnader, det förnekar jag inte. Men ibland tycker jag att folk, lite väl lättvindigt, skyller konflikter och dylikt på just kulturella skillnader, när det inte nödvändigtvis handlar om det.
Ett av mina ex kommer från ett annat land, och när det tog slut och han tyvärr betedde sig som ett as, så sa alla mina vänner och min terapeut (!) ”Ja, men du vet ju vilket land han kommer ifrån, då blir det ju så där”. Det var minst tio av varandra oberoende personer som sa samma sak. Alla bara antog att våra problem MÅSTE handla om kulturella saker, fast de knappt visste vilket land han kom ifrån, de hörde ju bara att han hade ett ”konstigt” namn.
Ok, denna lilla anekdot har inte riktigt med saken att göra, men den är ju ganska intressant ur en social synvinkel. Hade det varit en svensk kille (vilket det lika gärna kunnat vara!) hade alla bara sagt att han var ett vanligt as, nu tyckte alla att det berodde på det land han kom ifrån. Som att det skulle vara en ursäkt. Jag tycker folk skall få stå för det de gör och inte ursäktas av sin kulturella bakgrund, alla har vi trots allt VÄLDIGT olika bakgrunder även inom våra så kallade kulturer!
Nu blev det lite vimsigt, för jag är trött och har kaffe-abstinens, men hoppas ni fattade lite hur jag menade och tänkte
Min åsikt är flera och jag måste säga först till ”Alle” att berätta för sin mormor att det är slut mellan dem och att hon (”hans” ex) inte klarar av känslorna att träffa dem igen eftersom hon höll av dem så mycket. Då förstår mormor och det är dessutom delvis sant, så ”han” slipper säga en 100%-ig lögn till henne. När det gäller ”hans” ex och hur hon tänker så kan det gå åt båda hållen. Om ett förhållande avslutas på goda grunder så är det klart att man kan svänga förbi även om man eventuellt skulle lågprioritera det. Om det däremot slutade dåligt eller rent av katastrofalt så har jag all förståelse för ”hans” ex och håller med henne om att klippa banden helt. I ett sådant fall så hänvisar jag till min kommentar till ”Alle” om att prata med sin mormor som är en mycket snäll och förstående person. Om presenten fortfarande vill ges och tas emot föreslår jag en neutral avlämningsplats där båda känner sig någorlunda bekvämma, och vipps är det ur världen.. Mer tid till annat
Att erbjuda att ta med sin syster som inte är en kompis med sitt ex och dessutom står på ”Alle’s” sida hur det än vrids och vänds är ingen lösning att beakta.
Alle svarar:
Peter: Jag har redan berättat för mormor, redan första gången hon frågade. Det var inget katastrofalt slut heller, bara ett vanligt slut.
Det handlar ju inte om presenten i sig, det handlar om att mormor vill träffa henne och överlämna den personligen.
Du var inte mycket till hjälp med andra ord
Jag skulle vilja göra det, absolut. Men det skulle kunna vara så att jag inte orkade. Vem vet. Jag kommer ihåg när jag följde med till mitt ex mormor efter att vi gjort slut o hon inte visste det.. Ja, det blev lite påfrestande när hon satt o planerade vårt bröllop.
Men när det kommer till kritan kan du inte göra så mycket nu. Accpetera det..
Hon är svensk och många svenskar har inte samma respekt och hövlighet mot sin familj eller någon annans, kolla bara på vad de gör med sina föräldrar de låter de ruttna på ett äckligt äldreboende och träffar dem kanske en gång om året.
Nej du är inte helt ”ute och cyklar”. Det är bara hyfs att ta emot en present från någon som gjort sig mödan att köpa en åt en. Självfallet så är det för att ditt ex bara är arg för att du gjorde slut med henne. Att man har gått vidare är ingen som helst ursäkt att inte vara respektfull mot andra personer.
Säg att ditt ex är arg över att du gjorde slut med henne till din mormor och förklara att hon inte kommer hämta presenten och att det inte handlar om att det är annorlunda i Sverige och när du vart ihop med någon och gjort slut så bryts banden helt och man kan inte ens vara schysst och hämta presenten som någon köpt till en.
Förlåt jag skrev inte annorlunda i Sverige när det skulle vara: annorlunda i Sverige.