Kommentarer till Is it me or everybody else?

Av: Robert

Robert — Sat, 17 Jan 2009 09:44:25 +0000

Förlåt jag skrev inte annorlunda i Sverige när det skulle vara: annorlunda i Sverige.

Av: Robert

Robert — Sat, 17 Jan 2009 09:42:24 +0000

Hon är svensk och många svenskar har inte samma respekt och hövlighet mot sin familj eller någon annans, kolla bara på vad de gör med sina föräldrar de låter de ruttna på ett äckligt äldreboende och träffar dem kanske en gång om året.
Nej du är inte helt ”ute och cyklar”. Det är bara hyfs att ta emot en present från någon som gjort sig mödan att köpa en åt en. Självfallet så är det för att ditt ex bara är arg för att du gjorde slut med henne. Att man har gått vidare är ingen som helst ursäkt att inte vara respektfull mot andra personer.

Säg att ditt ex är arg över att du gjorde slut med henne till din mormor och förklara att hon inte kommer hämta presenten och att det inte handlar om att det är annorlunda i Sverige och när du vart ihop med någon och gjort slut så bryts banden helt och man kan inte ens vara schysst och hämta presenten som någon köpt till en.

Av: miia

miia — Fri, 16 Jan 2009 21:40:04 +0000

Jag skulle vilja göra det, absolut. Men det skulle kunna vara så att jag inte orkade. Vem vet. Jag kommer ihåg när jag följde med till mitt ex mormor efter att vi gjort slut o hon inte visste det.. Ja, det blev lite påfrestande när hon satt o planerade vårt bröllop.

Men när det kommer till kritan kan du inte göra så mycket nu. Accpetera det..

Av: Damon

Damon — Fri, 16 Jan 2009 14:47:13 +0000

Alle svarar:

Peter: Jag har redan berättat för mormor, redan första gången hon frågade. Det var inget katastrofalt slut heller, bara ett vanligt slut.
Det handlar ju inte om presenten i sig, det handlar om att mormor vill träffa henne och överlämna den personligen.
Du var inte mycket till hjälp med andra ord

Av: Peter Tjärnberg

Peter Tjärnberg — Fri, 16 Jan 2009 13:04:02 +0000

Min åsikt är flera och jag måste säga först till ”Alle” att berätta för sin mormor att det är slut mellan dem och att hon (”hans” ex) inte klarar av känslorna att träffa dem igen eftersom hon höll av dem så mycket. Då förstår mormor och det är dessutom delvis sant, så ”han” slipper säga en 100%-ig lögn till henne. När det gäller ”hans” ex och hur hon tänker så kan det gå åt båda hållen. Om ett förhållande avslutas på goda grunder så är det klart att man kan svänga förbi även om man eventuellt skulle lågprioritera det. Om det däremot slutade dåligt eller rent av katastrofalt så har jag all förståelse för ”hans” ex och håller med henne om att klippa banden helt. I ett sådant fall så hänvisar jag till min kommentar till ”Alle” om att prata med sin mormor som är en mycket snäll och förstående person. Om presenten fortfarande vill ges och tas emot föreslår jag en neutral avlämningsplats där båda känner sig någorlunda bekvämma, och vipps är det ur världen.. Mer tid till annat

Att erbjuda att ta med sin syster som inte är en kompis med sitt ex och dessutom står på ”Alle’s” sida hur det än vrids och vänds är ingen lösning att beakta.

Av: Karen

Karen — Thu, 15 Jan 2009 18:30:52 +0000

Visst finns det kulturella skillnader, det förnekar jag inte. Men ibland tycker jag att folk, lite väl lättvindigt, skyller konflikter och dylikt på just kulturella skillnader, när det inte nödvändigtvis handlar om det.

Ett av mina ex kommer från ett annat land, och när det tog slut och han tyvärr betedde sig som ett as, så sa alla mina vänner och min terapeut (!) ”Ja, men du vet ju vilket land han kommer ifrån, då blir det ju så där”. Det var minst tio av varandra oberoende personer som sa samma sak. Alla bara antog att våra problem MÅSTE handla om kulturella saker, fast de knappt visste vilket land han kom ifrån, de hörde ju bara att han hade ett ”konstigt” namn.

Ok, denna lilla anekdot har inte riktigt med saken att göra, men den är ju ganska intressant ur en social synvinkel. Hade det varit en svensk kille (vilket det lika gärna kunnat vara!) hade alla bara sagt att han var ett vanligt as, nu tyckte alla att det berodde på det land han kom ifrån. Som att det skulle vara en ursäkt. Jag tycker folk skall få stå för det de gör och inte ursäktas av sin kulturella bakgrund, alla har vi trots allt VÄLDIGT olika bakgrunder även inom våra så kallade kulturer!

Nu blev det lite vimsigt, för jag är trött och har kaffe-abstinens, men hoppas ni fattade lite hur jag menade och tänkte

Av: Damon

Damon — Thu, 15 Jan 2009 16:59:53 +0000

Karen & Madeleine: Jag håller INTE med er. Visst, det kan i vissa fall handla om empati, men i stora drag tror jag att det här är ett kulturellt problem. Många av oss svartskallar får lära sig om familjens betydelse och hövlighet redan från dag 1. Historiskt sett har inte familjen har haft lika betydande roll i nordliga länder.
Jag hade liknande problem med min förra tjej. Hon tyckte att jag var för mycket med min mamma och syster. För mig var det ett hån, eftersom min familj betyder ALLT för mig.

Så som en del ”svenska” ungdomar tilltalar sina föräldrar och äldre har jag aldrig hört någon med utländsk bakgrund uttala sig. Så visst finns det kulturella skillnader. Men det utesluter inte att man som infödd svensk per automatik inte har respekt för familj.

Av: R

Thu, 15 Jan 2009 16:49:50 +0000

Det är möjligt att jag och tjejen tänker lika på det området och att det är någon slags kulturkrock jämfört med hur det fungerar på andra håll i världen.

Av: Madeleine

Madeleine — Thu, 15 Jan 2009 15:42:40 +0000

Äh, kall tjej helt enkelt.
Spelar ingen roll hur arg man är på sit ex. Jag blev dumpad men har fortfarande kontakt med hans familj. Om folk släpper in en i deras familj och är vänliga har man en skyldighet att inte bara vända ryggen till bara för att förhållandet tar slut. Mitt ex’s farmor var överlycklig bara för att jag skickade ett litet grattis-kort när hon fyllde år. Det krävs så lite…

Håller helt med Karen om att det kulturella inte bör ges någon överdriven betydelse. Det här handlar inte om kultur, det handlar om empatiskt förmåga…eller brist därav.

Av: Karen

Karen — Thu, 15 Jan 2009 11:59:12 +0000

Fast jag tycker inte man skall överanalysera det här kulturella. Jag till exempel är svensk men jag skulle gjort annorlunda än Alles ex. Och det finns säkert iranska tjejer som skulle gjort som hon.