Min kriminella bana!

Jag sitter och fullständigt slukar i mig allt som står om ”Helikopterrånet”. Jag sitter och kollar Youtube-scener från Heat, och fantiserar om hur jag skulle utföra ett spektakulärt rån. Inte för att jag skulle göra det i verkligheten, men jag måste säga att det i fantasin är kittlande att råna en storbank och komma undan med det.

Och inte ens för pengarna, utan för att bevisa sin ”smarthet”.

Min karriär som yrkeskriminell blev kortvarig. Jag gick i femman och ville visa mig tuff för de andra kidsen eftersom jag var rätt utanför och töntig. Så en fredag öppnade jag upp ett av fönstren på baksidan av vår fritidsgård, och på lördagen drog jag ner, och frågade två andra killar om de skulle hänga med och baxa nåt. Vi hoppade in, och sprang runt lite, det enda jag hittade av värde var en halväten tvåliters GB-glass. På den tiden fanns det inga fancy smaker direkt, så det var typ Päron-vanilj.

Jag var jättenervös och hoppade snabbt ut och så gick vi bort till fotbollsplan och gömde glassen (jävligt smart i sommarvärmen). Men den yngra grabben var nojig. Han var inte gjord för att hantera den ständiga press som vi kriminella tvingas leva med. Att aldrig ha någon som man kan fästa sig vid, alltid vara redo att sticka ifall Ayna kommer.

Så det lilla kukhuvudet sprang hem och tjallade för att inte själv hamna i trubbel. Hans föräldrar ringde mina föräldrar så när jag kom hem var mina föräldrar galna. Jag sprang ut från lägenheten och gömde mig i några timmar. Sen kom jag tillbaka och fick en fet utskällning, och så fick jag prata med fritidspersonalen efter helgen och skämmas som en hund.

Någonstans där kände jag att det kanske vore enklare att tjäna ihop pengarna till GB-glass och bestämde mig för att sluta med inbrott. Jag snattade ett par gånger till under tonåren, men klarade mig från att åka dig. Mer spännande än så blev det tyvärr inte.

OBS! Inga personer eller djur kom till skada under dessa brott.