ord som inte var menade att va

3 Jul

alla ord som vi nånsin sa, var aldrig menade att va

dina blickar föll på mig, och trots att jag direkt försökte lämna dig
klamrade du dig fast, och ödet förde oss bortom all sans
till slut hamnade jag på botten när allt skulle ha varit toppen

för verkligheten hann till slut i fatt, det som var vår midvintersaga
vi älskade, slukades, hann aldrig kolla tillbaka
allt galet vi gjorde, och inget som vi borde
det hade varit så lätt att se alla torden

istället skrattade vi åt dem som åkte ut till lidingö
plötsligt är det dags att dela upp vår egna ö
begrava fågeln som åkte Söder och aldrig kom hem igen
jag vet att det gör ont och blöder, men snart är det vår min vän

i väntan måste du låta mig gå, har tröttnat på att gå i stå
låta endast det fina i våra minnen bestå
istället för att slå klå flå
orkar inte med mer drama
vill bara att du ska låta mig vara

grejen vi hade var ganska hemlig
jag kan räkna till fem vänner
plus några till som du känner
så jag hoppas att det inte ska sluta offentligt
du fortsätter skriva och prata illa om mig
jag tiger och hoppas att sommarvärmen ska Tina upp dig

så det här är farväl min konkubin
jag hoppas att du säger detsamma, till nikotin, idioti och vin
önskar dig verkligen allt väl
facit visa bara, att du inte var frände till min själ

allt som var menat att va, blev till ord som vi aldrig sa

14 Responses to “ord som inte var menade att va”

  1. Annika 03. Jul, 2009 at 20:30 #

    Aj, riktigt fint. Är det dikt eller verklighet?

  2. Damon 04. Jul, 2009 at 13:21 #

    Annika: Det låter vi vara osagt…Tack, du verkar vara en av få som kommenterar numer. Även om man tycker att dikten suger fårrumpa, så vill jag gärna veta det!

  3. J 04. Jul, 2009 at 14:31 #

    Håller med Annika, den är riktigt bra.

  4. Maggie 04. Jul, 2009 at 19:02 #

    Och jag håller med Annika och J :)

  5. T2 04. Jul, 2009 at 20:23 #

    Jättefin. Tack.

  6. AnnaS 04. Jul, 2009 at 22:35 #

    Har tyvärr ett inbyggt avsky mot dikter och poesi, men trots det hittade jag lite guldkorn i din dikt. Bäst idé var att läsa upp den, hade inte fattat alls annars.

  7. elisabeth 05. Jul, 2009 at 18:19 #

    dikten suger inte fårrumpa! bara så att du vet. utan högläsningen skulle jag däremot trott att den bara varit på skoj på grund av allt fint rim.

  8. • 05. Jul, 2009 at 23:04 #

    Hittade du något fint på Below i fredags?

  9. Damon 06. Jul, 2009 at 00:56 #

    J & Maggie: Tack till er också. Alltid bra med feedback.

    T2: Vad bra att du uppskattade den, det är inte varje dag man får en dikt skriven till sig ;)

    AnnaS: Cheers, men varför avsky? Ett sjyst sätt att få ut tankar och känslor.

    elisabeth: Tack, då vet jag. Idén kom när jag hörde en vän läsa upp en fin dikt på radio för ett tag sen. Man måste höra personens känsla och tonfall.

    .: Haha, älskar när folk håller koll på mig, okända människa!

  10. Silverglitter 06. Jul, 2009 at 21:23 #

    Fint skrivet, Damon

  11. preskriberat 07. Jul, 2009 at 06:38 #

    fint.. nästan så att jag hade kunnat vara jag-formen!

  12. Ninna 08. Jul, 2009 at 13:38 #

    Oj vad det tog. Fint skrivet/väl talat.
    För att vara äckligt positiv lät det ändå som det var kärlek som inte drabbar en allt för ofta, och kanske kan vara smärtan värd?

  13. Petra 23. Jul, 2009 at 13:37 #

    Jag uppdaterar mig i din blogg, fin dikt. Men pga Lidingö och fågelbegravningen så tänker jag bara på den här låten http://www.youtube.com/watch?v=sGq__BN0vuY inspiration? (och ja, jag vet att det antagligen säger mer om mig än dig)

  14. Damon 23. Jul, 2009 at 23:59 #

    Petra: Precis, vi skrattade åt alla som gjorde svenniga grejer, hon och jag. Och den låten är ju jävligt svennig känns det som, så visst är det med mening.

    Tack alla andra som skriver vänliga ord.

Leave a Reply