ord som inte var menade att va
3 Jul
alla ord som vi nånsin sa, var aldrig menade att va
dina blickar föll på mig, och trots att jag direkt försökte lämna dig
klamrade du dig fast, och ödet förde oss bortom all sans
till slut hamnade jag på botten när allt skulle ha varit toppen
för verkligheten hann till slut i fatt, det som var vår midvintersaga
vi älskade, slukades, hann aldrig kolla tillbaka
allt galet vi gjorde, och inget som vi borde
det hade varit så lätt att se alla torden
istället skrattade vi åt dem som åkte ut till lidingö
plötsligt är det dags att dela upp vår egna ö
begrava fågeln som åkte Söder och aldrig kom hem igen
jag vet att det gör ont och blöder, men snart är det vår min vän
i väntan måste du låta mig gå, har tröttnat på att gå i stå
låta endast det fina i våra minnen bestå
istället för att slå klå flå
orkar inte med mer drama
vill bara att du ska låta mig vara
grejen vi hade var ganska hemlig
jag kan räkna till fem vänner
plus några till som du känner
så jag hoppas att det inte ska sluta offentligt
du fortsätter skriva och prata illa om mig
jag tiger och hoppas att sommarvärmen ska Tina upp dig
så det här är farväl min konkubin
jag hoppas att du säger detsamma, till nikotin, idioti och vin
önskar dig verkligen allt väl
facit visa bara, att du inte var frände till min själ
allt som var menat att va, blev till ord som vi aldrig sa
Aj, riktigt fint. Är det dikt eller verklighet?
Annika: Det låter vi vara osagt…Tack, du verkar vara en av få som kommenterar numer. Även om man tycker att dikten suger fårrumpa, så vill jag gärna veta det!
Håller med Annika, den är riktigt bra.
Och jag håller med Annika och J
Jättefin. Tack.
Har tyvärr ett inbyggt avsky mot dikter och poesi, men trots det hittade jag lite guldkorn i din dikt. Bäst idé var att läsa upp den, hade inte fattat alls annars.
dikten suger inte fårrumpa! bara så att du vet. utan högläsningen skulle jag däremot trott att den bara varit på skoj på grund av allt fint rim.
Hittade du något fint på Below i fredags?
J & Maggie: Tack till er också. Alltid bra med feedback.
T2: Vad bra att du uppskattade den, det är inte varje dag man får en dikt skriven till sig
AnnaS: Cheers, men varför avsky? Ett sjyst sätt att få ut tankar och känslor.
elisabeth: Tack, då vet jag. Idén kom när jag hörde en vän läsa upp en fin dikt på radio för ett tag sen. Man måste höra personens känsla och tonfall.
.: Haha, älskar när folk håller koll på mig, okända människa!
Fint skrivet, Damon
fint.. nästan så att jag hade kunnat vara jag-formen!
Oj vad det tog. Fint skrivet/väl talat.
För att vara äckligt positiv lät det ändå som det var kärlek som inte drabbar en allt för ofta, och kanske kan vara smärtan värd?
Jag uppdaterar mig i din blogg, fin dikt. Men pga Lidingö och fågelbegravningen så tänker jag bara på den här låten http://www.youtube.com/watch?v=sGq__BN0vuY inspiration? (och ja, jag vet att det antagligen säger mer om mig än dig)
Petra: Precis, vi skrattade åt alla som gjorde svenniga grejer, hon och jag. Och den låten är ju jävligt svennig känns det som, så visst är det med mening.
Tack alla andra som skriver vänliga ord.
Var ska jag börja…du väcker så många tankar att jag inte riktigt kommer ihåg vilken utav dem jag hade tänkt vädra och dela med dig.
Jag var ett troget fan av din förra blogg då det begav sig och du var i ropet med tjuvlyssnat, kan det ha varit två år sedan? Sen slutade du blogga (trodde jag) och du föll i glömska hos mig, fram till för kanske 2 timmar sedan då jag lyssnade på do panjereh och helt plötsligt tänkte jag på dig, eller ja, jag tänkte ”vad hette den där tjuvlyssnat snubben, vars blogg var så bra?”. Sen dess har jag fastnat bland dina tänkvärda inlägg, då speciellt denna dikt och det senare inlägget som handlade om förhållandet bakom poesin. Det var hit jag ville komma tror jag, tacka för att du vågar blotta dig och prata om något så privat och, i vår mansdominerade värld, ofta skämmigt för en man att tala om, du och andra mäns röster behövs höra, 7 % är fortfarande 7 % för mycket!
Aldrig lärt mig det där med att fatta sig kort… Tack också för att du läste dikten högt för oss, det gav känsla till orden. Sen att du hade en sådan vacker röst skadar inte, när får man höra dig på radion?