Har majoriteten alltid fel?
21 Aug
En vän frågade mig nyligen om jag skulle vilja bli statsminister. Jag log och svarade nej. Varför inte, undrade hon? För att jag tycker att majoriteten av befolkningen är idioter, och den åsikten kan man inte ha som statsminister.
När jag nu läser att det ser ut som att befolkningen i Nya Zeeland har röstat JA till att återinföra barnaga, får jag verkligen vatten på mina kvarnar. 2009 vill majoriteten i ett I-land ha rätten att ”daska” till ungen. Jag ska erkänna att jag tycker att många av er föräldrar där ute är usla på att uppfostra era barn. Ni vill vara barnens polare, men det de behöver är vägledning och direktiv. De har sina kompisar i skolan. Men att behöva slå dem, då har man misslyckats rejält med sin uppfostran.
Och hur tänkte de styrande i landet när de lät folk rösta om det ska bara okej att misshandla barn?
Min kompis John är från Australien och han säger att de flesta australier är barbarer och har efterblivna gener från tiden då landet bara var ett fängelse för engelsmän. Det låter hårt, men nu tror jag att de värsta dessutom emigrerat till grannlandet. Nästan 90% av de 54% röstande vill att folk ska kunna slå sina barn. Helt ofattbart!
Fast det spelar ju egentligen ingen roll i vilket sammanhang det. Musiktävlingar, Aftonbladet-undersökningar, eller annat folkval. Det blir alltid fel.
Det enda som då återstår är att alltid utgå från egna åsikter och från dem man litar på i sin omgivning.
Ens egna jury. Och juryn har alltid bättre smak än folket.
Det är elitistiskt av dig, men inte mindre sant för det.
Mjo, jag har funderar på om liberalism (ej att förväxla med en folkpartistisk politik) är förenligt med misantropi. Jag tycker liberalism låter så fint, men sen visar folk att de är dumma i huvudet, och då blir jag osäker.
Sverige förekom som avskäckande exempel i debatten före valet i Nya Zeeland, på hur illa det kan gå när man inför förbud mot barnaga!