”Journalisterna lever i samma kvarter”
8 Jul
Jag får tips av Jonathan om den här ledaren av Sakine Madon i Expressen.
Hon tar upp problematiken med att många journalister bor i samma områden. Hippa innerstadsområden, utan förankring i verkligheten. Någonstans är hon inne på samma spår som jag har varit på tidigare, t.ex. den när fotografen avbildar sin umgängeskrets på ett sätt och förortskidsen på ett annat istället för att ge en bra rättvis bild av stans festfolk.
Vidare skriver hon om kårens förmåga att diskutera egna problem snarare än vad som är verklighet för många andra. Där sätter hon fingret på det. För det är något jag har reagerat på ända sen jag bytte förort och blattekompisar, till innerstad och fler svenska kompisar. En oförmåga hos folk att fatta vad som verkligen pågår där ute. Man är inlåst, instängd och har noll koll på andra människor.
Så många svenska vänner som jag har tvingat ut till Ali baba i Hjulsta, eller att äta brunch i Fittja. Jag vet inte hur ofta jag har hört frasen ”Jag har aldrig varit i Rinkeby!”. Är man inte nyfiken? Att bo i en stad i 20 år och aldrig ha besökt ett av dess mest berömda områden.
Jag ser inget fel i att vilja bo i innerstaden. Mer kulturellt utbud, mer liv, och fler likasinnade. Det är naturligt för alla subkulturer att dras till likasinnade. Jag bor själv i Högalid där det finns flest journalister enligt artikeln.
Min kontakt med förorten är grönsakshandlande i Rinkeby/Skärholmen, och kompisar som bor kvar.
Jag tycker att jag har koll, men självklart inte lika mycket som någon som bor med problematiken dagligen.
Jag önskar verkligen att vi får se en förändring i hela medielandskapet snart. Fler kvinnor och blattar. Dominansen har pågått alldeles för länge.
Det är det som är fantastiskt med Internet, och varför jag aldrig kommer att sluta jobba med det mediet. Det finns inga begränsningar för vad du kan åstadkomma, även om du är en nobody från en förort.
…eller en nobody från en liten ort 100 mil bort ifrån huvudstaden. Det finns en verklighet utanför Stor-Stockholm också.
Jag har för övrigt aldrig varit i Rinkeby. Tvinga gärna ut mig dit nästa gång jag kommer på besök i huvudstaden!
Så är det nog inom alla yrkeskårer, utan att för den sakens skull säga att det gör saken bättre. Som latent läkare (i kombi med tjej under 25) kan jag tydligt se problem uppstå på grund av klassklyfta orsakade både av patient och läkare.
Klyftor i samhället är väl skit oavsett mellan vem det är?
Jag har varit i Rinkeby! (dock bara nån gång trots att jag bott och arbetat i Tensta, hmm)
Jag kan inte se vad fler kvinnor skulle tillföra just i den här aspekten, med isolerade journalister. De är inte mindre benägna att fastna i innerstadsangelägenheter och har inte sämre tillgång till innerstan än män. Blattar vore en variation, men jag misstänker att även där blir skillnaden inte så stor. De blattar som kommer in i redaktionerna lär i de flesta fall ha en profil som godkänts av vita i innerstaden. Ändå om det är fler som har en bakgrund i förorten kanske det kan finnas lite hopp.
Anderas: For sure!
Ninna: Det har du rätt i. Vi bör prata mer om klass än etnisk ursprung. Däremot är invandrarfrågor viktiga för mig, så det blir lättare att jag resonerar kring den problematiken. Man kan säga att jag är en kliché
Veronika: You made your own point, haha.
Hossein: Nu skrev jag ”medielandskapet” och då menade jag fler kvinnor inom TV och andra medier. Det behövs för att bryta en vit manlig dominans, det ser jag på många möten som jag går på.
När min pojkvän jobbade på Svenskan bodde han i Vårberg. Det märktes verkligen på artiklarna han skrev – och jobben han fick. Bara en sån enkel sak som vart man bor återspeglar sig något enormt. Trots att pojkvännen i fråga är svensk sedan många generationer.
Vårberg is a dump.