Knark ÄR bajs

Jag har under det senaste halvåret tänkt en hel del på droger. Min grundinställning har alltid varit att jag har avskytt det. Inte så att jag aldrig skulle prova, men att det förstör människor och att det är för svaga som inte klarar av livet och vardagen.

Plötsligt börjar jag inse att många runtomkring mig är mer eller mindre beroende av droger. I de flesta fall handlar det om marijuana, men även en del hasch och vissa tar även kokain och annat när det väl bjuds. Jag fann mig själv i ett festkretsar där jag accepterade det och inte tyckte att det var så farligt.

Och marijuana i sig Är inte farligt om man jämför med t.ex. alkohol. Ingen kör ihjäl eller misshandlar andra efter att ha rökt gräs och det är en jävla dubbelmoral vi har i det här samhället. Många hävdar att det är en inkörsport till tyngre droger, men de flesta jag känner som röker maja har helt normala liv, där de röker på under helgen medan vi andra super skalle. Det enda som händer med dem är att de blir fnissiga och sugna på sötsaker. Medan vi andra ställer till med ett jävla dårskap med vår regeringskontrollerade sprit.

De som går vidare till andra droger är de som ändå skulle ha vandrat den vägen. Kriminella, socialt utslagna och vilsna ungdomar, samt en och annan ”normal” som är tillräckligt svag och dum att prova sig vidare.

Problemet i mina ögon är beroendet folk skaffar sig. När man gör det varje helg är det inte längre en kul grej, utan ett måste. Jag blir äcklad av folk som MÅSTE få sin fix, annars blir de aggressiva, irriterade osv. Jag tänker inte döma någon som röker på någon gång i goda vänners lag. Det jag kanske stör mig mest på är dock hur alla dessa innerstadsmänniskor – för det är ofta männsikor som har det gott ställt – ser det fina i droger och aldrig misären.

Folk som blir beroende på riktigt och förlorar jobb och familj. Familjerna och barnen som blir lidande. Man ser det tjusiga i knarket eftersom alla andra kring en har sjysta jobb och inte riskerar sin framtid. Man har kul.

Men det inte många tänker på är att någonstans har någon dött, fängslats, skjutits, liv har slagits i spillror och familjer har förstörts för att du ska ha ditt knark. Visst, någon kanske köper från en odlare, men någon dag så åker han också dit och då är hans/familjens liv fuckat, plus att de pengar man lägger på skitet oftast hamnar i fickorna på jävligt osympatiska människor. Så indirekt bidrar man till allt från trafficking till mord.

Men nej. Vi stadsmänniskor måste ha vår fix. Det är min RÄTTIGHET. Vi lever i en självförverkligande värld. Oavsett pris.

Jag växte upp med knark i min omedelbara närhet. På sätt jag aldrig kan berätta om. Men jag bär på minnena. Jag känner vänner som har dött utav det och vänner som suttit i fängelse för skitet. Någonstans skulle jag vilja ta med dessa naiva människor på en upptäcktsfärd för att få dem att inse vad det gör med människor. Men jag tiger. Och så länge jag tiger har jag accepterat.

Därför ska jag verkligen göra mitt yttersta för att vara en jobbig jävel. Snacka och tjata. Kanske går mitt budskap fram till någon.

Kanske t.o.m. till någon som läser det här?