Mellanförskap
10 Dec
Jag pratade med en vän om något som han och Jonas Hassen Khemiri hade diskuterat. Hur det i dagens Sverige har växt fram en ny generation människor. De som har utländsk bakgrund, men är uppväxta i Sverige, svart hår men ”svenska” värderingar. Som gillar både köttbullar och köfte.
Men har svårt att identifera sig, svensk eller invandrare.
Jonas hade nämnt det som ett ”mellanförskap”. Man är inte utanför någon av grupperna. Men man känner sig inte hemma hos någon av dem heller.
Det där är ett ständigt problem för mig. Jag gillar att glida mellan dessa grupper, men det är förvirrande. Jag är ”Ey, brushan” ena stunden och ”Morsning, Carl-Fredrik” i andra. Jag gillar tryggheten, men har ett galet temperament. Ingen ursvensk, tänker medsvensk när han ser på mig, och ingen blatte, tänker medbror när jag snackar.
”Damon, sluta försök va svensk” säger den ena. ”Damon, sluta snacka förortssvenska” säger den andra.
Varför kan jag inte bara få vara Damon? Utan förbindelser, för att jag råkar vara född i ett visst land, eller beskyllningar för att jag gillar Sverige.
Vi som lever i detta mellanförskap kommer snart att vara tillräckligt många för att kunna identifera oss som en grupp. Även om jag äskar en strävan om att endast behöva identifera sig själv som en person.
Update: Jag googlade begreppet och hittade den här nya sajten: Mellanforskapet.se
Intressant att se vad det ska utvecklas till.
Hahahah det är knas för vår del vettu. Man får bara hoppa lite, från grupp till grupp!
Mannen! Det är skönt att kunna hänga med allt och alla. Skulle va fett tråkigare om man bara hängde med ena gruppen+
Fatma: Sant, men det blir bättre med tiden. Fast man ska inte klaga kanske, man kan få det bästa av två världar.
Chris: Yes, skulle va tråkigt. Men det skulle va skönt att ha en egen grupp eller? Jag vet inte, kanske romantiserar skitet.