The summer of 2009

Samtidigt som regnet smattrar mot mitt vardagsrumsfönster, sitter jag och konstaterar vilken fantastisk sommar det har varit. Ändå!

Allting slog bakut. Det där jobbiga vände upp och ner på min tillvaro, och för första gången blev jag den cyniska killen istället för den snälla, och jag måste erkänna att jag trivdes i rollen. Vad skönt att helt plötsligt INTE bli förälskad efter en fjuttig blick, och vilken maktkänsla att kunna dejta, och ha kontrollen. Inga fler sprudlande känslor, utan ett lugn och beslutsamhet.

Jag tror att det ungefär är som människor som går på antidepressiva. Man tror att man är lycklig, men känner inte lika mycket. Blockerar delar av hjärnan, och slipper ta itu med problemen.

Det är tudelat för mig, som i grund och botten är romantiker. Men jag försöker se det som att jag behöver en period av galenskap och flyktighet, för att åter kunna landa, antagligen genom att rätt tjej spräcker min ballong.

Och allt festande. Jag vet att några vänner har varit oroliga för mig, men det är något som jag tror alla behöver få ut ur sitt system. Bara leva för dagen, och ha fantastiskt roligt. Eller KÖÖÖRA som man kallar det. Särskilt om man inte fått göra det i unga dagar.

Någonstans skulle jag inte haft den här galna sommaren, om jag inte haft ett uselt förhållande i våras. Av allt dåligt komme det något gott. Smörigt, men det kan vara en fantastisk tröst när man har det som värst.

Skål!